Tysklands f d förbundskansler (1998-2005) Gerhard Schröder (SPD) beklagar "demoniseringen" av Ryssland.
"Ryssland är inte barbarernas land", skriver Gerhard Schröder i en gästkrönika i Berliner Zeitung.
Enligt den 81-årige före detta förbundskanslern måste alla diplomatiska medel användas för att stoppa krigeti Ukraina.
”Men jag är också emot att demonisera Ryssland som den eviga fienden”, tillade SPD-politikern
”Ryssland är inte barbarernas land, utan ett land med en stor kultur och mångsidiga historiska band till Tyskland”, skriver Schröder. Det är fortfarande en ”tysk skam” att detta land brutalt invaderades av tyska soldater i två världskrig.
Den nuvarande SPD-ledningen har försökt utesluta Schröder ur partiet, för att hans fredslinje går stick i stäv med partiets, som ju styr i regeringsställning tillsammans med CDU/CSU i en gigantisk återupprustning av Tyskland. Men det har misslyckats. Alltför många i partiet tänker som Schröder, så när han nu framträder kan det i bästa fall vara en signal till strid.
Schröder försvarar den satsning på energisamarbete med Ryssland som gjordes under hans ledning. Idag är det många industriledare som drömmer om den tidens säkra och pålitliga import av billig energi från Ryssland.
"Vi behöver den här typen av samarbete med Ryssland." Idag pratas det mycket om militära "förmågor", men Tyskland och Europa behöver främst "fredsbevarande förmågor", menar Schröder.
Särskilt katastrofalt för Tyskland har kombinationen av importförbud mot rysk energi och skrotning av kärnkraften blivit. Det medgav nyligen kansler Friedrich Merz, vars parti under Angela Merkel drev igenom skrotningen av kärnkraften i en känslomässig reaktion på Fukushima-katastrofen.
Schröder varnade också för en maktförlust för EU, som med sin nuvarande kurs förlorar internationell betydelse – delvis för att Ryssland och USA förhandlar om Ukrainas framtid bakom EU:s rygg, "men vi förväntas betala krigets kostnader".
USA:s president Donald Trumps politik har ödesdigra konsekvenser för Europa. Trump försöker inte bara annektera Grönland, utan också göra EU mer beroende av USA. "Världen omformas, men EU reagerar bara för att det, även efter det hyllade frihandelsavtalet med Sydamerikas Mercosur, inte längre verkar vara en strategisk kraft."
https://www.berliner-zeitung.de/politik-gesellschaft/ein-jahrzehnt-der-bewaehrung-li.10015423
Russofobin - som innebär motvilja, rädsla eller avsky mot Ryssland, rysk kultur och ryssarna i största allmänhet, - har fått smått märkvärdiga former här i Norden, i Finland och i Sverige.
SvaraRaderaFinlandssvenska dagstidningen Hufvudstadsbladet berättade för mig (24.1.2026), att en av tidningen anlitad pressfotograf haffades av svenska polisen då han testade sin nyinköpta pocketkamera genom att fotografera en snöhög utanför byggföretaget Cementa i Stockholm. Polispatrullen uppfattade pressfotografen som en rysk spion och förbjöd honom att använda sin mobiltelefon då hans hustru råkade ringa vid ingripandet.
Risken för att pressfotografen, med det finska namnet, hade fört samtalet på ryska med sin hustru var evident för de svensktalande poliserna, som av allt att döma inte behärskade ryska språket.
Det var en löst grundad iakttagelse av en förbikörande privat säkerhetsvakt som föranledde polisens frihetsberövning. Mitt på ljusa dagen vid en snöhög. I Stockholm i Sverige.
Till saken hör, att Hufvudstadsbladet numera ägs av Bonnier News och Amos Andersons fond. Bonnier News är Nordens största mediehus och omfattar tiotals varumärken som till exempel Dagens Nyheter, Dagens Industri och Expressen.
Mönstret för den svenska polisens agerande påminner redan om det mönster som den federala immigrationsmyndigheten ICE – i folkmun ”Trumps SA” - tillämpar i USA.
Rättsstatsprincipen accepterar inte godtyckligt utövande av den verkställande makten. De privata säkerhetsbolagen i de nordiska länderna innehar inte den verkställande makten. De antiryska stämningarna kan inte ses som ett grundläggande värde i rättsstaten.
Det tragiska är, att den i väst odlade antiryska agendan i sig utgör både bortkastad tid och bortkastade resurser.
Visst förändras det ryska samhället, men den sker nog inte enligt den västliga krigsvilliga koalitionens manuskript. Av den enkla anledningen att koalitionen saknar säte där besluten om förändringarna i Ryssland fattas. Besluten om förändringarna i Ryssland fattas av ryssarna, på ryska, enligt rysk sed.
Det var den kinesiska militära strategen Sun Tzu som för länge, länge sedan, myntade frasen ”Håll dina vänner nära, men dina fiender ännu närmare.”
Finland har tvingats justera det urgamla kinesiska säkerhetspolitiska konceptet. Landets utrikes- och säkerhetspolitiska ledning vill numera hålla en av de tidigare vännerna på möjligast långt avstånd ifrån sig, medan den andra av de tidigare vännerna, som bara befinner sig tätt intill, uppfattas inte längre som vän men som fiende.
President Trumps hot om strafftullar mot bl.a. Finland och Sverige och hans utspel om Grönland, har fått de finländska Europaparlamentarikerna att sätt ned foten. De betvivlar redan den gängse uppfattningen om att USA alltid är Europas räddare. Europa måste nu lära sig att stå på sina egna ben. Både ekonomiskt och militärt.
I Ryssland har man, som känt är, länge haft en synnerligen positiv inställning till relationerna mellan Finland och Ryssland och relationen har setts som ett exempel för andra. Efter Finlands inträde i Nato har dock Rysslands uppfattning genomgått en diametral förändring. Relationerna mellan länderna är idag kalla och spända.
Förtroendet saknas och Finlands medlemskap i Nato uppfattas som en provokation. Det finns ingen återgång till det tidigare normala grannskapet då Finland förlorat sin utrikespolitiska självständighet.
Under den ”förhatliga” vsb-pakten mellan Finland och Ryssland fanns inte utländska soldater i Finland, men i Natolandet Finland kryllar det av dem i den ena krigsmanövern efter den andra. Och alla bär ett stormgevär.
Hotbilderna i dagens internationella turbulens får mig att fråga, huruvida Finland fortfarande är en suverän stat. Avståndet mellan min nuvarande hemstad Villmanstrand och St. Petersburg uppskattas till 170 km. Fågelvägen.