5 okt. 2019

Klimatfrågan och penningspåret




Den amerikanske debattören F. William Engdahl menar att megamultisarna, de internationella storbolagen, ligger i startgroparna för att tjäna storkovan.

Oavsett vad man anser i klimatfrågan är det intressant att veta hur vi blir skinnade den här gången, menar han.

Klimat. Vem kunde ha trott? Nu är just de megaföretag och megamiljardärer som stått bakom världsekonomins globalisering under de senaste decennierna, vars strävan efter aktieägarvärde och kostnadsminskning orsakat så mycket skador på vår miljö både i industriländerna och i de underutvecklade ekonomierna i Afrika, Asien, Latinamerika, de främsta understödjarna av “gräsrots-“ rörelsen mot koldioxidökningarna, en rörelse som sträcker sig från Sverige till Tyskland, till USA och än längre.


Är det dåligt samvete som ligger bakom eller kan det finnas en djupare agenda för kunna profitera på själva luften vi andas?

Oavsett vad man kan tro om farorna med koldioxid och risken att den globala uppvärmningen leder till en global katastrof med en medeltemperaturökning under de kommande ungefär tolv åren på 1,5 till 2 grader, så är det värt att notera vem som ligger bakom den nuvarande floden av propaganda och klimataktivism.

Grön storfinans
Flera år innan Al Gore och andra bestämde sig för att använda en ung svensk skolflicka som affischbarn för klimatåtgärder, eller innan Alexandria Ocasio-Cortezs i USA krävde en fullständig omorganisering av ekonomin med en Green New Deal, började faktsikt finansjättarna utforma planer för att i framtiden kunna styra hundratals miljarder till investeringar i ofta värdelösa ”klimatföretag”.

2013 introducerade, efter flera år med noggranna förberedelser, ett svenskt fastighetsbolag, Vasakronan, de första ”Gröna obligationerna”. De följdes av andra inklusive Apple, SNCF (det franska järnvägsbolaget) och den franska storbanken Credit Agricole.

I november 2013 annonserade Elon Musks problemfyllda bolag Tesla Energy de första obligationerna med säkerhet i solkraft. I dag har mer än 500 miljarder dollar investerats i sådana ”Green Bonds”, enligt något som kallas Climate Bonds Initiative.

Skaparna av obligationsidén uppger att deras mål är att vinna över en stor andel av de 45 tusen miljarder dollar av tillgångar över hela världen där ägarna lovat att investera i ”klimatvänliga” projekt.

”Bonnie Prince Charles”, Storbritanniens blivande kung, har, tillsammans med Bank of England och City of London föreslagit införandet av ”gröna värdepapper”, Green Bonds, för att omdirigera pensionspengar och investeringsfonder till gröna projekt. En ledande aktör för att koppla världens finansinstitutioner till den gröna agendan är den avgående chefen för Bank of England, Mark Carney.

I december 2015 skapade Bank for International Settlements (BIS), ”Financial Stability Board” (FSB, där Sverige ingår), under ordförande av Carney, en ”Task Force” för att sprida klimatrelaterad finansiell information (TCFD) med råd till "investerare, långivare och försäkringsbolag om klimatrelaterade risker." Det var verkligen ett bisarrt nytt fokus för världens centralbanker.

Under 2016 drog TCFD tillsammans med City of London och den brittiska regeringen igång ”Green Finance Initiative” med syftet att kanalisera biljoner dollar till ”gröna” investeringar. FSB:s centralbanker utsåg 31 personer för att bilda TCFD.

Miljardären Michael Bloomberg blev ordförande för det finansiella nätverket med nyckelpersoner från JP MorganChase; från BlackRock - en av världens största kapitalförvaltare med nästan sju biljoner dollar; Barclays Bank; HSBC, London-Hongkong-banken som upprepade gånger bötfälls för tvätt av drog- och andra svarta pengar; Swiss Re, världens näst största återförsäkringsbolag; Kinas ICBC-bank; Tata Steel, oljeföretaget ENI, Dow Chemical, gruvjätten BHP Billiton och David Blood från Al Gore's Generation Investment LLC. Det ser faktiskt ut som att man utsett rävarna till att skriva reglerna för det nya gröna hönshuset.

Bank of Englands Carney var också en nyckelaktör i ansträngningarna att göra City of London till finanscentret för global grön finansverksamhet. I juli 2019 släppte Storbritanniens avgående finansminister, Philip Hammond, en vitbok, "Green Finance Strategy: Transforming Finance for a Greener Future”, en finansstrategi för en grönare framtid.

I vitboken sägs att:

- Ett av de mest inflytelserika initiativ som tagits är Financial Stability Board:s Task Force för klimatrelaterade finansiella upplysningar till den privata sektorn (TCFD), initiativet stött av Mark Carney och med Michael Bloomberg som ordförande. Detta initiativ har godkänts av institutioner som representerar tillgångar på 118 biljoner dollar globalt.

Det verkar finnas en plan här. Planen är lägga hela världsekonomin under storfinansen genom att skrämma människor med ett skräckscenario där världen går under om inte godtyckliga mål som "noll nettoutsläpp av växthusgaser" uppnås.

Goldman Sachs nyckelaktör
Den allestädes närvarande Wall Street-banken, Goldman Sachs, som bland annat odlat fram Europeiska centralbankens (ECB:s) förre ordförande Mario Draghi och Bank of Englands chef Carney, har nyligen presenterat det första globala aktieindexet för miljöaktier, konstruerat i samarbete med det Londonbaserade CDP (en internationell sammanslutning som årligen kartlägger koldioxidutsläppen och hur företag hanterar dessa utsläpp /Nyhetsbankens anm).

CDP finansieras främst av investerare som HSBC, JPMorgan Chase, Bank of America, Merrill Lynch, Goldman Sachs, American International Group och State Street Corp.

Det nya indexet, CDP Environment EW och CDP Eurozone EW, syftar till att locka investeringsfonder, statliga pensionssystem som CalPERS (Kaliforniens offentliganställdas pensionssystem) och CalSTRS (Staten Kaliforniens lärares pensionsfonder), med sammanlagt mer än 600 miljarder dollar i tillgångar, att investera i indexets noggrant utvalda investeringsmål.

De högst rankade företagen i indexet inkluderar Alfabet som äger Google, Microsoft, ING Group, Diageo, Philips, Danone och, så lämpligt, Goldman Sachs.
In kommer Greta, AOC & Co

Händelserna tar nu en cynisk vändning när vi konfronteras med mycket populära, starkt PR-uppbackade klimataktivister som Sveriges Greta Thunberg eller New Yorks 29-åriga Alexandria Ocasio-Cortez och Green New Deal.

Hur uppriktiga dessa aktivister än är, finns i bakgrunden en väloljad finansiell maskin som marknadsför dem för att skapa profiter.

Greta Thunberg är en del av ett nätverk tätt knutet till Al Gores organisation där hon marknadsförs och cyniskt och professionellt utnyttjas av sådana organ som FN, EU-kommissionen och de ekonomiska intressen som ligger bakom den nuvarande klimatagendan.

Som den kanadensiske forskaren och klimataktivisten, Cory Morningstar, dokumenterat i en utmärkt serie inlägg, handlar det om ett tätt nätverk knutet till den amerikanske klimatinvesteraren och enormt rike klimatprofitören, Al Gore, ordförande för Generation Investment-gruppen.

Gores partner, f.d. Goldman Sach-mannen David Blood, är som tidigare nämnts medlem i det BIS-skapade TCFD. Greta Thunberg stod, tillsammans med sin 17-åriga amerikanska klimatvän Jamie Margolin, listade som ”speciella ungdomsrådgivare och styrelsemedlemmar” i den svenska NGO:n We Don't Have Time, grundad av dess VD Ingmar Rentzhog.

Rentzhog är medlem i Al Gores ledarskapsorganisation Climate Reality och ingår i arbetsgruppen European Climate Policy Task Force. Han utbildades i mars 2017 av Al Gore i Denver och åter under juni 2018 i Berlin. Al Gores Climate Reality Project samarbetar med We Don't Have Time.

Kongresskvinnnan Alexandria Ocasio-Cortez (AOC), som väckte en enorm uppmärksamhet under sina första dagar i den amerikanska kongressen med sitt förslag om en "Green New Deal" med syfte att helt omorganisera den amerikanska ekonomin till en kostnad av kanske 100 biljoner dollar, saknar inte heller skickliga uppbackare. AOC har öppet medgett att hon ställde upp i kongressvalet efter påtryckningar från en grupp med namnet Justice Democrats (JD).

Hon berättade för en intervjuare:

”Jag skulle inte ställt upp om det inte vore för stödet från Justice Democrats och aktionsgruppen Brand New Congress. Hmm, faktiskt var det dessa organisationer, det var JD och det var också Brand New Congress, dessa båda, som i första hand bad mig ställa upp. Det var de som ringde mig för ett och ett halvt år sedan ... ”

Nu, när AOC kommit in i kongressen, ingår bland hennes rådgivare Justice Democrats medgrundare, Zack Exley.

Exley var medlem av Open Society och fick medel från bl a Open Society-stiftelsen och Ford-stiftelsen för att skapa en föregångare till Justice Democrats med uppgiften att rekrytera lämpliga kandidater att ställa upp i valen. (Det ökända Open Society leds av finansspekulanten Georg Soros/Nyhetsbanken)

Den verkliga agendan är ekonomisk

Kopplingen mellan världens mäktigaste finansgrupper, centralbanker och globala företag, och de växande kraven på en radikal klimatstrategi för att överge fossilbränslena till förmån för en vag, opreciserad grön ekonomi, handlar, tycks det, inte så mycket om äkta oro och viljan att göra vår planet till en ren och hälsosam livsmiljö.

Det rör sig snarare om en agenda, intimt kopplad till FN:s Agenda 2030 för en ”hållbar” ekonomi, med syftet att bokstavligen skapa nya biljon-förmögenheter åt de globala bankerna och finansjättarna, det vill säga åt dem som är vår tids verkliga makthavare.

I februari 2019 efter ett tal till EU-kommissionen i Bryssel av Greta Thunberg tycktes dåvarande kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker, efter att galant ha kysst Gretas hand, faktiskt vilja göra något. Han sa till Greta och pressen att EU borde spendera hundratals miljarder euro under de kommande tio åren för att bekämpa klimatförändringarna.

Juncker föreslog att mellan 2021 och 2027 "var fjärde euro som spenderas av EU:s budget ska läggas på åtgärder för att mildra klimatförändringarna."

Vad den sluge Juncker inte sa var att beslutet inte alls hade med den unga svenska aktivistens tal att göra. Beslutet hade tagits i samarbete med Världsbanken ett helt år innan, den 26 september 2018 vid toppmötet One Planet tillsammans med Världsbanken, Bloomberg Foundations, World Economic Forum och andra. Juncker hade smart använt den medieuppmärksamhet den unga svenskan fått för att främja sin egen klimatagenda.

Den 17 oktober 2018, bara några dagar efter EU-avtalet vid One Planet-konferensen, undertecknade Junckers EU ett samförståndsavtal med Breakthrough Energy-Europe vars medlemsföretag lovades få högsta prioritet till all finansiering.

Medlemmarna i Breakthrough Energy inkluderar Virgin Airs Richard Branson, Bill Gates, Alibabas Jack Ma, Facebooks Mark Zuckerberg, Hans kungliga höghet prins Al-waleed bin Talal, Bridgewater Associates Ray Dalio; Julian Robertson från hedgefondsjätten Tiger Management; David Rubenstein, grundare Carlyle Group; George Soros, ordförande för Soros Fund Management LLC, samt Masayoshi Son, grundare av Japans Softbank.

Lägg märke till! När de mest inflytelserika multinationella företagen, världens största institutionella investerare inklusive BlackRock, Goldman Sachs, FN, Världsbanken, Bank of England och andra centralbanker i BIS ställer sig bakom finansieringen av en så kallad grön agenda, kalla den Green New Deal eller vad du vill, då är dags att närmare börja granska de offentliga klimataktivistkampanjerna och försöka se vad det faktiskt handlar om.

Bilden som framträder är ett försök att omorganisera världsekonomin med hjälp av klimatet, - ett klimat som är oerhört mycket mer beroende av solen och dess energi än av något som mänskligheten någonsin har för sig -, att försöka få oss vanliga människor att göra extrema uppoffringar för att ”rädda planeten."

Redan 2010 berättade chefen för arbetsgrupp 3 inom FN:s internationella panel om klimatförändringar (IPCC), dr Otmar Edenhofer, för en intervjuare:

 ” ... man måste säga tydligt att vi genom klimatpolitiken de facto omfördelar världens rikedomar. Man måste frigöra sig från illusionen att internationell klimatpolitik handlar om miljöpolitik. Den har nästan inget alls längre att göra med miljöpolitik, med problem som avskogning eller ozonhålet. ”

Sedan dess har den ekonomisk-politiska strategin blivit långt mer utvecklad.

Ursprungligen publicerad på Global Research (https://www.globalresearch.ca/climate-money-trail/5690209) och Off-Guardian (https://off-guardian.org/2019/10/03/climate-and-the-money-trail/). F. William Engdahl är strategisk riskkonsult och föreläsare och har en examen i politik från Princeton University. Han är en bästsäljande författare inom olja och geopolitik exklusivt för onlinetidskriften “New Eastern Outlook.” Han är ofta en bidragsgivare till Global Research.

4 kommentarer:

  1. Tege Tornvall har givit ut boken " Tänk om det blir kallare " . Elsa Wedding har skrivit boken "Klimatkarusellen". Du,ni blir garanterat befriade från klimatångest ifall man tar sig tid att studera dessa böcker.

    SvaraRadera
  2. Karl Gunnar Eriksson6 oktober 2019 13:31

    Apropå klimatskrämsel/klimatalarmismen! Jag blev botad från klimatalarmismen i och med studier av Tege Tornvalls bok "Tänk om det blir kallare". Elsa Weddings bok "Klimatkarusellen" är också starkt faktabaserad/upplysande.

    SvaraRadera
  3. Ulf Karlström skriver:

    Nyhetsbanken (5-10-2019) har återpublicerat artikeln ”Klimatfrågan och penningspåret” av F. William Engdahl. Den ger mycket fakta, men tesen om en gigantisk världskonspiration leder käpprätt åt helvetet, och relativiserar klimatfrågan i allt för hög grad.


    För ett tag sedan recenserade jag på Global Politics Jacob Nordangårds bok ”Rockefeller – en klimatsmart historia” (Stiftelsen Pharos 2019). Skriften är en minitiös fallstudie över den nordamerikanska finansfamiljer Rockerfellers långa engagemang i bl a miljö- och naturresursfrågor. Det kan tyckas konstigt då klanen skapade sin förmögenhet genom Standard Oil. Nordangård är försiktig med att spekulera över orsaken till detta schizofrena beteende. Andra har däremot tagit boken till intäkt för en gigantisk världskonspiration. Dessa andra återfinns inom rörelsen av klimatförnekare.


    Jag hinner inte – inom ramenför en kommentar på Nyhetsbanken - gå in i detalj. Här får det bli några snabba nedslag, i punktform.


    1) ” megaföretag och megamiljardärer… de främsta understödjarna av “gräsrots-“ rörelsen mot koldioxidökningarna”. De främsta? Ja, det går pengar till både professionella, betalda lobbyister, och andra, mer ideella organisationer. Nordangårds bok styrker det bortom allt tvivel. Och vilken är orsaken?

    2) Det har länge funnits fonder och gröna företagsobligationer med inriktning på ”grönt, rättvisa, humanism – you name it – men vad säger det?

    3) BIS har tagit ett klimatinitiativ. Förvisso ovanligt från det hållet, men spekulationer i ”grönt” får lite vagt sägas ”ligga i tiden”. So what?

    4) Konspirationen tycks får blomma fritt: ”Bilden som framträder är ett försök att omorganisera världsekonomin med hjälp av klimatet… att försöka få oss vanliga människor att göra extrema uppoffringar för att ’rädda planeten’."


    Jag har i olika artiklar pekat på att det ”råder stor oordning” i den borgerliga och kapitalistiska himlen. Olika aktörer inom de lägren springer ut olika håll. Så ligger i pipan att kärnkraften behövs om det ”gröna” samhället skall skapas. Kärnkraftsvärlden och dess stora underleverantörer var tidiga att spilla över pengar på delar av miljörörelsen. Motsättningarna inom Rockefellerklanen över miljösatsningarna bär också syn för sägen. Så den stora konspirationen är inte större än att kapitalistklassen, och dess vasaller, är splittrad.


    I dag görs relativt litet på klimatområdet. Det sker positiva projekt, som t ex det svenska om fossilfri stålframställning. Samtidigt ökar emissionen av VHG och pågående & planerade oljeprospekteringar. Så, totalt sett, har ”vi” inte ens börjat måla på reduktion av VHG. Så denna giganska konspirationer med miljarder dollar i kassorna tycks inte ha avsatt några större spår. Är miljadärerna impotenta? Nej, men för att driva ”business as usual” behövs nya luftballonger.

    På lång sikt går det utmärkt att driva kapitalismen mer eller mindre fossilfri, med kärnkraft. Den visionen behöver man inte konspirera kring. Troligen måste dock olje & gasjättarnas investeringar först kapitaliseras. Kanske den frågan kan spelas ut politiskt, för att avleda folks engagemang?

    Det mest allvarliga med Engdahls artikel är relativiseringen av klimathotet. Här skall jag snabbt skjuta in att jag tycker att Lennart Bengtssons bok är mycket bra och lärorik Problemet med Bengtsson slutsats är att han genom sin ”skynda mycket långt” hamnar farligt nära klimatförnekarna. Och det är också Engdahls dilemma.


    Ulf Karlström


    SvaraRadera
  4. Det råder ingen klimatkris. Klimatet är mycket stabilt. Tempraturen har öjat med 1 grad Celsius på 100 år och havsnivån har ökat med 2 mm per år i hundra år. Allt är normalt.

    Det är storfinansen som äger 90% av västvärldens media som driver skrämselpropaganda för att införa Cap and Trade och sälja utsläppsrätter för biljoner dollar.

    SvaraRadera

Underteckna med ditt namn.