Dagens nyheters skrumpna skam

Tidskriften Clarté 1-2 1953 innehöll
dokument om affären Enbom, mytomanen
vars flickvän blev med barn i
Jan Myrdals säng!

Inte för att Aftonbladet skriver mycket om de skamligare bland sina redaktörer och tongivande skribenter den tid då tidningen var ledande förespråkare för det nazityska i Sverige.

Men den har faktiskt gjort upp med sitt usla förflutna. Det har Dagens Nyheter aldrig gjort, skriver Jan Myrdal.
Yngre skribenter som vore beredda göra sig omöjliga i bättre sällskap kunde skrapa bort dess glättade publicistiska ytbeläggning för att visa fram förfalskade nyheter, sanningsförvrängningar och tjänande lögner som dess redaktörer på övre uppdrag sysslat med.  (Ett uppslag vore att börja med tidningens inblandning i IB:s verksamhet.)

Om dess nuvarande chefredaktör har skrivits och bör skrivas mer. Men hans företrädares personliga moraliska brister bör redovisas Tag Herbert Tingsten till exempel. Det var inte bara så att jag då för ett sextiotal år sedan av intellektuella och politiska skäl fann hans Atlantpaktspolitik felaktig och farlig. Det var den. Men jag hade också redan som barn lärt känna honom och så insett att han var moraliskt rutten och farlig. Att han gömde sig under bordet när åskan gick var inte det avgörande. Det visade blott hans inre osäkerhet - och förklarade hans perversa förhållande till atombomben. Men att han var rutten som person var allvarligare. Han hade inlett en högstämt dramatisk och romantisk sexualrelation med Georg Brantings hustru Carin. Så högstämd att den förde till en deras självmordspakt. De skulle dö samman för sin gränslösa kärlek. Men i det avgörande ögonblicket blev det bara hon som tog steget ut i döden. Efter att ha drivit Carin mot döden backade Herbert för att själv kunna leva vidare. För mig som barn var detta uselheten själv. I det hade jag inte ändrat uppfattning när han satte sin karaktär på Dagens Nyheters politik.

1952 kom sedan Enbomsaffären.Om den har jag skrivit. Jag var inblandad på det sättet att Fritjof Enboms flickvän Lilian blivit med barn i min säng, dock ej med mig och att jag och Gunnar Heyman hade rest upp från Göteborg till Stockholm för att varna SKP:s ledning för Jan Lodin. Denne hade intrigerat sig till att söka  ta makt i Göteborgs Clarté och hans far hade varnat oss för honom. Vi var inte klara över om han var provokatör eller knäpp. Men på tredje våningen i åttiofyran ville man inte lyssna på oss ty Lodin var rekordhållare i att samla in namn för en fredspakt mellan stormakterna. Han blev den som Enbom anförtroddde sig till. Att hela den spionhistorien är myt och bluff är nu fullständigt klarlagt.

Men då var den användbar i det kalla kriget. En av de värsta krigshetsarna i Sverige när det vägde om det skulle bli krig i Östersjön var Dagens Nyheters chefredaktör för kultur och politik Leif Kihlberg. Beställ fram och läs hans "Den ryska agenturen i Sverige". Men han var inte bara en hetsande tidningsskribent. Han använde sin makt att skriva ledarartiklar i Dagens Nyheter på kriminellt sätt. Han utnyttjade dubbelställningen som ledarskribent i Dagens Nyheter och nämndeman vid rättegången mot Enbom på ett i svensk politisk historia enastående rättskränkande sätt. Hade Sverige år 1952 varit en rättsstat hade han inte fått gå in i döden ostraffad tjugotvå år senare. Inte heller Dagens Nyheters nuvarande chefredaktör har ens begått en symbolisk pudel för denna Dagens Nyheterbrottslighet.

Jan Myrdal