Det var Donald
Trump som offentliggjorde sitt telefonsamtal med president Nicolás Maduro
Moros, efter att informationen redan hade läckt ut via New York Times.
Ultrahögern blev
chockad efter att Trump i förbigående vid dörren till sitt flygplan erkände
samtalet för reportrar: "ja," följt av "jag vill inte kommentera”,
men sedan ändå antydde, "jag skulle inte säga att det var bra eller dåligt”.
Wilmer Armando Depablos analyserar händelserna från Caracas horisont.
Från och med det ögonblicket släppte det västerländska desinformationsmaskineriet, smutskastningslabben och nyhetsankarna loss en våg av spekulationer, eller mer korrekt, lögner – helt som vanligt.
I Venezuela nämnde president Maduro och hans regeringsteam inte ett ord om saken. Tystnaden visar tydligt att det på förhand fanns en förtrolighetsöverenskommelse, men som USA sin vana trogen bröt.
Vad som är säkert är att president Maduro idag, den 3 december, fortsätter att leda nationens öde från Miraflorespalatset. Institutionerna fungerar, folket går omkring med sina vanliga bestyr, och de Bolivarianska nationella väpnade styrkorna står redo att försvara fosterlandet tillsammans med milisen.
Vad Trump och Maduro diskuterade är något ingen vet med säkerhet. Vad som är känt efter samtalet är dock att mannen i Vita huset försökte isolera Venezuela via luften, bara för att igår ändå be president Maduro godkänna flygtransporterna inom återvändandeprogrammet "Vuelta a la Patria". Hur ska man förstå detta? Vem vet, som man säger i min hemstad.
Det kom också
fram att Trump höll ett möte med sitt säkerhetskabinett med enorma
förväntningar och som enligt rapporter avslutades med fraser som "låt oss
döda alla de där jävlarna" och "han kommer att gå”, båda utlåtelserna lika tvetydiga som allt
annat men helt i linje med det språk Trump har vant oss vid.
Se Maduros tal engelstextat.
Samtidigt visar Gallup, det kända US-amerikanska opinionsinstitutet, ett brant och skandalöst fall i den nuvarande USA-presidentens popularitet. Vi får inte glömma att inhemska mätningar indikerar att 70 procent av amerikanerna avvisar ett ingripande i Venezuela. Med andra ord har Donald Trump varken folkligt stöd eller stöd från kongressen, som enligt USA:s konstitution måste godkänna ett sådant ingripande. Och, som om detta inte var nog, möter han tydliga och otvetydiga varningar från Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea – alla medlemmar av den framväxande nya världsordningen: rör inte Venezuela.
Idag erkänner till och med flera stora amerikanska medier att Tren de Aragua inte längre existerar eftersom det bekämpats och upplösts i Venezuela av Maduros regering. Precis som den så kallade Cartel de los Soles är det en fiktion – en del av en TV-skapad berättelse utformad för att rättfärdig en militär aktion i Karibien. Det var Maria Zakharova, Kremls officiella talesperson, som istället uppmanade den amerikanska regeringen att börja bekämpa karteller i New York om den nu verkligen ville bekämpa narkotikahandeln. Själva senatorn Bernie Sanders uppmanade Washington att städa framför sin egen dörr. Marco Rubio är ett tydligt bevis på att narkotikahandelns intressen har trängt ända in i Trump-administrationen, se bara benådningen av Juan Orlando Hernández, ett beslut som uppenbarligen gynnar narkotikahandelns intressen.
Trump är inte
bara omgiven av tjänstemän som arbetar för narkotikahandeln, utan även av
krigsförbrytare som Pete Hegseth, som idag anklagas internationellt för att ha
beordrat avrättning och mordet på vanliga fiskare.
Detta skadskjutna och förfallande imperium har inte kunnat, och kommer aldrig att kunna, besegra ett folk som har svurit att aldrig mer bli en koloni eller nykoloni för någon makt. Låt oss minnas namnet på vår nationalsång: Gloria al Bravo Pueblo. Samma modiga, fria, suveräna och bolivarianska folk utkämpar idag ett av de hårdaste slagen i ett fjärde och femte generationens hybridkrig– ett mångfacetterat krig om medvetande: ekonomiskt, där vi redan har besegrat dem; finansiellt, där vi fortsätter att avancera tillsammans med den globala södern; militärt, där vi står förberedda; och internationellt, där vi står åtföljda av våra allierade, inklusive Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea.
Venezuelas olja kommer aldrig att användas som ett vapen, till skillnad från dollarn och SWIFT-systemet, som i decennier har använts mot hela folk. Vårt hemlands energitillgångar kommer att följa den nya globala södern, den nya multipolära världen med dess många centra, för utveckling och välstånd i denna framväxande söder, allt i direkt kontrast till G7:s nedgående unipolära värld med dess opposition mot BRICS.
Vi har fått nog av
obalans och ojämlikhet i de internationella relationerna. Det räcker.
Wilmer Armando Depablos
3 december 2025
Internationell
analytiker, Caracas
Översättning: Lennart Palm
https://ddgeopolitics.substack.com/p/the-truth-behind-trumps-call-to-maduro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.