Det gäller Palestinas överlevnad

Det handlar inte om nödhjälp – utan om Palestinas och demokratins överlevnad, skriver läkaren och fibbaren Gunnar Olofssson i Borås.

EU:s vägran att pausa handelsavtalet med Israel är ett “grymt och olagligt förräderi”. Så sammanfattar Amnesty Internationals generalsekreterare Agnès Callamard beslutet att tills vidare låta det för Israel förmånliga avtalet med EU löpa på som vanligt – trots de väldokumenterade brotten mot palestinierna och avtalets krav på “respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer” (artikel II).

“Europeiska ledare hade chansen att principiellt stå upp mot Israels brott men valde istället att ge grönt ljus för fortsatt folkmord i Gaza...” säger Agnès Callamard.

EU har, ivrigt påhejat av bland annat Sveriges regering, tyckt sig se “tecken” på att Israel skulle tillåta mer nödhjälp att komma in i Gaza. Men det här handlar inte om nödhjälp. Utan om Palestinas, och ytterst demokratins och det internationella rättssystemets, överlevnad.

I februari 2006 skriver den nyvalde palestinske premiärministern, och ledande Hamas-politikern, Ismail Haniyeh ett brev till USA-presidenten George W. Bush. Hamas har just vunnit det palestinska valet – det enligt den svenske valövervakaren Carl Bildt dittills mest demokratiska i Mellanöstern! – och Haniyeh vill nu ha hjälp av USA att häva bojkotten från väst av Hamas, inleda förhandlingar och få till stånd en långsiktig fred med Israel med ett Palestina inom 1967 års gränser. Ärendet brådskar eftersom ”en fortsättning av den nuvarande situationen kommer att uppmuntra våld och kaos i hela regionen” skriver Haniyeh. USA-presidenten svarar aldrig på brevet.

Västvärldens svek mot palestinierna är monumentalt. Istället för att välkomna det palestinska folkets val och inleda förhandlingar om en permanent lösning av konflikten Israel-Palestina har man valt att bojkotta, isolera och mobba ut den palestinska demokratin, tillåta fortsatt israelisk ockupation och kolonisation av palestinsk mark, acceptera en förödande avspärrning och utsvältning av Gaza, och fortsätta sitt nära samarbete med ockupationsmakten inom kultur, idrott och vetenskap – och inte minst vapensamarbete med ockupanterna. Alla svenska regeringar, från höger till vänster, är medskyldiga till detta svek.

När nu Israel inlett vad den israeliske ministern Bezalel Smotrich kallar en “slutlig lösning” av Palestinafrågan – med fördrivning, mord på eller förvisning till reservat av den palestinska befolkningen – står våra politiker fortfarande passiva och säger sig hoppas på att fortsatt “dialog” med Israel skall avhjälpa situationen. Och “experter” diskuterar i media hur “vi” skall “hantera” Hamas fortsatta närvaro i Gaza.

Men svaret är enkelt. Väst med sina politiker och experter skall inte “hantera” någonting alls. Enligt FN-stadgans artikel 1 skall alla medlemmar “i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld, vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på annat sätt oförenligt med Förenta Nationernas ändamål”. Världens regeringar har skyldighet att visa “aktning för principen om folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt”. Detta gäller i högsta grad Palestina.

De 146 länder, däribland Sverige, som erkänt staten Palestina har skyldighet att försvara landet och dess demokratiskt valda ledning. Enligt FN:s högsta juridiska instans, den Internationella Domstolen (ICJ) i Haag, är den israeliska ockupationen av Palestina “i sin helhet olaglig” och måste upphöra snarast. FN:s generalförsamling har satt deadline till september (!) i år, ICJ utreder Israel för misstänkt folkmord och den Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) har efterlyst flera israeliska ledare för misstänkta krigsbrott och brott mot mänskligheten.

Men efter omkring 59 000 dödade palestinier, varav minst 18 000 barn (!), i Gaza, en stor del av områdets bebyggelse inklusive bostäder, skolor och sjukhus förstörda, sjukvårdspersonal och räddningsarbetare torterade och avrättade, patienter tvingade ut på dödsmarscher och senast framkallad svält där små barn börjat dö av hunger och över 900 personer mördats av prickskyttar när de desperat försökt få tag i mat – efter detta anser sig EU fortfarande inte kunna se att Israel säkert brutit mot associationsavtalet med EU eller att det som pågår i Gaza utgör ett folkmord.

Enligt FN:s Folkmordskonvention artikel III skall följande gärningar vara straffbara:

a) folkmord

b) stämpling till folkmord

c) omedelbar och offentlig uppmaning till folkmord

d) försök till folkmord

e) delaktighet i folkmord

Att som den svenska regeringen samarbeta med en folkmordsmisstänkt regim, förse den med vapen och genom indraget humanitärt bistånd bidra till en framkallad svältkatastrof är att definitivt passera en gräns då man själv gör sig medskyldig till förbrytelserna. Genom att inte följa FN-domstolarnas beslut – och fortsätta sitt stöd till ockupation och kolonisation - underminerar man det internationella rättssystemet och de demokratiska värderingar man säger sig värna.

Svaret från oss medborgare måste bli att – liksom många redan gjort – polisanmäla vår regering för medhjälp till folkmord (“complicity to genocide”) enligt Folkmordskonventionens artikel III. Den som inte gjort detta bör göra det redan idag. I slutändan riskerar svenska politiker också att hamna inför ICC.

Gunnar Olofsson, Borås




Gunnar Olofsson, Gigagatan 22, 507 43 Borås, tfn. 070-2050647, e-mail: gunnaroson@gmail.com