Ryssland skapar alternativ till Starlink

I mars kommer ryska utvecklare att börja testflyga den stratosfäriska drönaren Argus, som potentiellt kan ge ryska trupper och andra användare höghastighetsinternet analogt med Starlink-systemet, skriver Izvestia.

Dessutom kommer Argus att kunna störa motsidans anslutning och övervaka ytan i realtid.

Den kommer att flyga på höjder från 15 till 24 km, otillgängliga för lätta luftförsvarssystem. Tester kommer att börja med en reducerad modell med 7 m vingspann, och lyckas de kommer en fullfjädrad version med ett vingspann på 40 m att tas i bruk.

Den 17 februari sade det ryska försvarsdepartementet att den senaste stängningen av Starlink-terminaler inte påverkade lednings- och kommunikationssystemet för trupper i SVO-zonen, men experter ser behov av att skapa ytterligare alternativa kommunikationskanaler för arméns behov. 

Argus funktion är nära satelliters, och den huvudsakliga fördelen är flyghöjden. Samtidigt når inte bärbara luftvärnsmissiler upp till Argus. För att skjuta ner Argus måste fienden använda tunga missiler som S-300 eller Patriot.

Priset på en sådan missil är flera gånger kostnaden för drönaren. Även om fienden bestämmer sig för att skjuta ner Argus, kommer han att spendera miljontals dollar på ett enda försök. Detta är given ekonomisk vinst, säger chefen för projektet Nikolaj Ochsman.

Enligt honom kan enheten flyga nästan obegränsad tid och använda solenergi för detta. Flygkontrollen utförs i automatiskt eller manuellt läge. Till skillnad från satelliter som kontinuerligt rör sig i omloppsbana, kommer Argus att kunna flyga in i det önskade området och hänga över det.

Den viktigaste utmaningen för Argus kommer att bli nyttolastens storlek - orkar den bära allt? Det stratosfäriska flygplanet en enorm mängd energi för att upprätthålla flygningen. Under dagen fungerar solcellerna men på natten måste motorer gå på batteri bara för att stanna i luften.

Ett annat stort problem är de komplexa hydrometorologiska förhållandena i stratosfären. Luftmassornas hastighet på dessa höjder är mycket högre än i atmosfärens nedre lager, vilket skapar kolossala vindbelastningar på designen med ett stort vingspann. Utvecklarna måste bevisa att enheten kan vara stabil under dessa förhållanden.

Idén att använda stratosfäriska soldrivna flygplan är inte ny. Stora aktörer som Boeing, Airbus, NASA och ESA har investerat kraftigt på detta område, men har ännu inga sådana drönare i kommersiell drift. 

Om ryska utvecklare verkligen lyckades skapa en enhet som kan stå stilla över ett givet territorium under lång tid, innebär det ett genombrott inom materialvetenskap och batterikapacitet. 

izvestija.ru