Hinder i EU:s väg till Indien och Kina.

India Today 27 januari

"EU söker Indien och Kina, men måste sluta fred med Ryssland" är rubriken på en artikel av Stefano Fassina publicerad i Il Fatto Quotidiano, här översatt av Palmino Pieretti.

I fyra år har Ryssland varit en ”existentiell hot” för regeringarna på den gamla kontinenten. Diplomatin är arkiverad, skriver Fassina.
Det enda som finns är militär eskalering och en rad ekonomiska sanktioner, 18 ”paket”. En för familjer och företag mycket smärtsam avsägelse av rysk gas, som ersätts med motsvarande bränsle från USA till 3-4 gånger högre priser.

Först bojkottades fredssamtalen som inleddes i Istanbul i slutet av mars 2022. Nu obstrueras förhandlingarna som Trump-administrationen fört med den ondskefulle ”tsaren”. Målet: att svälta ut den ryska björnen tills den drar sig tillbaka från Ukraina eller åtminstone håller tillbaka sina begär.

I verkligheten pågår sedan några veckor en radikal kursändring, som redan före jul signalerades i rådet för EU:s stats- och regeringschefer, genom det lämpliga beslutet att avstå från att använda de ryska tillgångar som beslagtagits i Europa för att refinansiera Kievs budget.

Som reaktion på den nu obestridliga diskontinuiteten i det atlantiska förbundet växer äntligen medvetenheten om behovet av att definiera strategiska relationer med BRICS-länderna. Således går först president Macron och senast premiärminister Starmer (vi utelämnar Mark Carney på grund av extraterritorialitet) i procession till president Xi för att definiera handel och investeringar med den uppåtgående makten.

För detta ändamål undviker ledarna för "de villigas koalition", efter utrikesminister Merz diplomatiska misslyckande i slutet av oktober, att kritisera Peking för det stöd som getts till invasionen av Ukraina, för att bli mottagna av Xi.

Den kommersiella offensiven riktar sig, förutom mot det himmelska riket, också mot de andra BRICS-länderna. I mitten av januari firades EU-Mercosur-avtalet, trots dess makroekonomiska betydelse och irrelevans. Sedan några dagar tillbaka hyllar president von der Leyen entusiastiskt ”alla handelsavtals moder”, det vill säga avtalet med Indien.

Det är dock välkänt att Kina, särskilt tack vare sina inköp av gas och olja (cirka 100 miljarder dollar per år), möjliggör den ryska federationens ekonomiska överlevnad. Det är också välkänt att det sedan Vladimir Putins tillträde som president har funnits ett starkt förtroende mellan de två huvudstäderna.

För Brasilien och Indien är situationen mindre pinsam, men siffrorna motsäger den europeiska versionen. Den sydamerikanska jätten finansierar genom sitt handelsunderskott den ryska krigsekonomin med 10 miljarder dollar per år. Den största befolkningsmakten på jorden stöder den med över 60 miljarder dollar per år.

Bränslen är de viktigaste importvarorna. Kort sagt står vi inför en ohållbar motsättning: för att slå mot Kreml låter våra ledare sina respektive ekonomier betala mycket höga kostnader; samtidigt stärker de handeln med dem som inte bara finansierar Kreml, utan också får energi till lägre priser än våra och förbättrar sina företags konkurrenskraft.

I detta sammanhang, där realismen med möda banar sig väg, varför insistera på en imperialistisk tolkning av Ryssland, trots att den är ogrundad av ekonomiska och demografiska skäl? Varför överlåta förhandlingarna om slutet på kriget i Ukraina till ”affärsmannen” Trump? Varför fortsätta att skada europeiska företag som tvingas konkurrera med en extra börda? Varför fortsätta att ta värdefulla resurser från statskassorna för att finansiera militär och ekonomisk hjälp till Kiev (redan över 150 miljarder euro)?

Svaret är oundvikligt: för att överleva i de belägrade palatsen måste de europeiska styrande klasserna bekräfta kosackernas linje vid portarna. Men utan en förändring av hållningen gentemot Moskva förvärras beroendet av Washington, både militärt och fossilt, och partnerskapen med den globala södern blir omöjliga. Sammanfattningsvis försämras de materiella levnadsvillkoren.

Stefano Fassina
Il Fatto Quotidiano

Översättning Palmino Pieretti