Den svaga armadan: Trumps bedrägeri

Man ska inte låta sig luras av USA:s militära makt. Drönare har ändrat spelplanen.

Nästan alla, både på höger- och vänsterkanten, tror att bakom Trumps utspel mot halva världen finns en oövervinnlig militärmaskin, utan motstycke i världshistorien.

Men så är inte fallet , hävdar Pino Arlacchi,professor i sociologi, f.d. biträdande generalsekreterare för FN, italiensk parlamentsledamot, senator samt ledamot av Europaparlamentet och en viktig Kina- kännare.

Nästan alla, både på höger- och vänsterkanten, tror att bakom Trumps utspel mot halva världen finns en oövervinnlig militärmaskin, utan motstycke i världshistorien.

Det ger den amerikanske presidenten en nästan obegränsad makt. Trump kan ostraffat kränka folk och nationers rättigheter, värderingar och intressen utifrån det atavistiska principen att det är den råaste makten, vapenvåldet, som skapar ordning i världen. Detta på bekostnad av de resurser som offren har till sitt förfogande, som endast kan räkna med den immateriella energi som genereras av den atavistiska men förlorande känslan av rättvisa. 

Detta är den rådande synen på den amerikanska makten idag. En felaktig och vilseledande vision. Och det av två skäl. 

För att den är resultatet av en välkonstruerad mystifiering, och för att verkligheten visar på raka motsatsen. 

Trumps lögner och våld är inte resultatet av en överväldigande militär styrka, utan tvärtom härrör de från en djup svaghet, som förblivit dold i ett halvt sekel efter att ha kommit i dagen med nederlaget i Vietnam. Begravd under USA:s triumf i kalla kriget och fortsatt i bakgrunden under Clintons glansdagar, har denna grundläggande brist återuppstått i större skala under det nya århundradet med en rad militära och politiska nederlag i Mellanöstern (Irak, Afghanistan, Jemen) och Ukraina, och är den verkliga grunden för Trumps ensamma aggressiva utfall mot allt och alla. 

Bakom dem finns inte den gravitas som kännetecknar en självsäker makt, som inte behöver hota, förolämpa och attackera på ett sätt som vittnar om osäkerhet och besatthet. Bakom dem skymtar man ångesten över en förlorad makt, den gränslösa bitterheten över en olycksbådande nedgång. Trumps hot är patetiska, nästan alla saknar trovärdighet. 

Vem kan tro att återerövringen av Mexiko, annekteringen av Kanada, omvandlingen av Venezuela till en exploateringskoloni och återinförandet av Monroe-doktrinen är projekt som ligger inom ramen för det genomförbara snarare än det galna? Eller är idéer på vilka man kan grunda en återupprättelse av den tidigare hegemonin, kanske genom en farsartad replik, tillsammans med Kina och Ryssland, av Jaltapakten från 1945? 

Domen över Vietnam och misslyckandena i Mellanöstern har nyligen förstärkts av revolutionen inom militärtekniken. Det har skett en epokgörande förändring som medvetet ignorerats av USA, men som Kina har utnyttjat i ett decennium, Iran har praktiserat och Ryssland snabbt antagit efter de nederlag som dess föråldrade krigsmaskineri led i början av kriget i Ukraina. Jag syftar på revolutionen inom drönare och missiler till en försumbar kostnad, som har gjort det möjligt för vilken David som helst att få tillgång till den slunga som gjorde det möjligt för honom att döda Goliat. 

Ett par drönare à tusen euro styck kan allvarligt skada en stridsvagn, en landningsbana och militär och civil infrastruktur. En svärm av drönare för 100 000 euro kan sätta den mest dödliga maktprojektionen, ett hangarfartyg för 13 miljarder, ur spel. Om den kompletteras med ett par antiskeppsmissiler för 2–5 miljoner euro vardera kan denna svärm sänka vilket fartyg som helst till en kostnad av 0,03–0,1 procent av det förstörda värdet.

För att inte tala om den förödande effekt som samma drönare och missiler kan ha på den andra stora globala maktprojektionen: de 750 amerikanska baserna som är utspridda över hela världen och som har blivit utmärkta fasta mål, vilket Irans försvar mot USA:s attack i juni förra året visade. 

En HQ-9-luftvärnsmissil för 3 miljoner dollar kan skjuta ner en F-35 för 100 miljoner dollar. Den avgörande svagheten är att USA:s konventionella vapen fortfarande är de samma, hopplöst föråldrade, som användes under andra världskriget och kalla kriget: fartyg, flygplan, kanoner, militärbaser och stridsvagnar som är lika dyra som sårbara för drönare, missiler, satelliter, sensorer och avancerad radar. 

Dessa utvecklingar inom militärtekniken har gjort alla siffror i de nationella militärbudgetarna meningslösa. Det ekonomiska värdet motsvarar inte längre eldkraften, och detta har krossat Uncle Sams återstående krigsambitioner. Till detta kommer den korruption och det okontrollerade slöseri som har undergrävt Pentagon i årtionden. 

Min beräkning är att mellan 80 och 90 procent av USA:s militärutgifter är värdelösa för krigsändamål, både för försvar och anfall. Deep state är fullt medveten om den viktigaste konsekvensen av allt detta: de amerikanska väpnade styrkorna kan inte längre vinna något riktigt krig.

Det sista Pentagon tänker på är att ge sig in i ett nytt krig, eftersom det är säkert att det skulle förlora. Som en röst från senaten var det just försvarsminister Robert Gates som redan 2011 förklarade inför kadetterna vid West Point-akademin att "varje framtida försvarsminister som rekommenderar att skicka en stor armé till Asien, Mellanöstern eller Afrika borde undersöka sitt huvud". 

Trumps attacker och lögnaktiga uttalanden tjänar bara till att dölja det faktum att kungen är naken och att USA:s militära apparat inte är i stånd att på ett stabilt sätt och utan oacceptabla förluster besegra något land som förfogar över avancerade vapen som kostar några miljarder euro. 

Under 2020 förstörde attackdrönare som den turkiska Bayraktar, som användes av azerierna i Nagorno-Karabach, cirka 200 armeniska stridsvagnar och ett stort antal luftförsvarssystem.

Resultatet av Saudiarabiens angrepp på Jemen 2015, som genomfördes med konventionella vapen som var fyra gånger så kraftfulla som Italiens och med full logistisk och underrättelsemässig stöd från USA, vändes upp och ned av drönarnas och missilernas intåg. 

Ja, här kan man invända : Om så är fallet, vad hindrar då USA från att omvandla och modernisera sin militära industri? Ryssland gjorde det efter de första nederlagen som dess flotta led i Svarta havet, och konflikten i Ukraina har gått från en ställningskrig till en krig med missiler och drönare, där den ryska överlägsenheten är överväldigande.

Svaret är inte svårt. 

Det finns inget militärindustriellt komplex i Ryssland. De ryska vapenfabrikerna ägs av en stat som en gång var socialistisk. Den amerikanska militärindustrin är privat kapitalismens kvintessens, och hela USA är en finansiell och militär plutokrati som upprätthålls tack vare en biljon dollar i försvarsutgifter som stöder hela staters ekonomier, väljer parlamentsledamöter, finansierar valprocesser, utpressar och kontrollerar presidenter och driver den dolda makten. 

Det är en militär kapitalism som är omöjlig att avveckla på kort tid, även om den uppenbarligen är meningslös. Hela systemet vilar på en falsk men effektiv myt, som måste upprätthållas till varje pris, genom att undvika besvärliga bevis. De amerikanska medborgarna är offer för en kognitiv bluff. De är övertygade om att de lever i världens säkraste land eftersom makteliten har övertygat dem om att detta beror på att de har världens starkaste väpnade styrkor och inte på en dubbel gåva från geografin och historien: de två oceaner som omger landet och gör det immunt mot krig och invasioner, och folkmordet på de amerikanska ursprungsbefolkningarna som grundade nationen och eliminerade risken för inre omvälvningar. 

Den stora illusionen om amerikansk militär överhöghet har spridit sig till resten av världen, men det är just Trumps vanvettiga uttalanden som avslöjar dess bräcklighet. Det är kramperna hos en organism som nått sin slutfas, men som just därför inte är mindre farlig än tidigare. Den summa av förödelse, bombningar och grymheter som döljer den obotliga impotensen hos ett imperium som är på väg att dö kan ändå bli en enorm kostnad för hela mänskligheten.

Pino Arlacchi

ll Fatto Quotidiano | 15 januari 2026

Övers: Palmino Pieretti

 

: Ordinarie professor i sociologi. F.d. vice generalsekreterare för FN, italiensk parlamentsledamot, senator samt ledamot av Europaparlamentet, stor Kina kännare.