
"Krieg" av Gerd Arnzt (1931).
Ekonomer kritiserar Tysklands och EU:s fokus på vapenindustrin som
ekonomiskt ofördelaktigt och påpekar att det på lång sikt kan bidra till ett
lands nedgång.
Webtidskriften German Foriegn Policy har granskat några aktuella projekt.
En regerings fokus på vapenindustrin medför allvarliga ekonomiska
nackdelar och kan på lång sikt bidra till ett lands nedgång. Detta bekräftar
den franske ekonomen Claude Serfati i ett samtal med german-foreign-policy.com.
Som Serfati, verksam vid Parisinstitutet IRES
(Institut de recherches économiques et sociales), konstaterar, är det lätt att inse
att utgifter för försvar genererar mindre tillväxt och färre jobb än
investeringar i till exempel civil infrastruktur eller hälso- och sjukvård:
Medan de senare medför fördelar för produktionen av andra varor eller stärker
människors arbetskraft, har vapen ingen produktiv potential alls.
Serfati
påpekar att Frankrike, trots – eller på grund av – sin traditionella inriktning
på försvar och militärteknik, sedan länge halkar efter ekonomiskt: Tanken att
Paris "på lång sikt" tack vare sin militära makt skulle kunna ta igen
sin ekonomiska eftersläpning gentemot Tyskland och förbli en
"stormakt" har visat sig vara ett misstag. En liknande plan driver
för närvarande på Tysklands försök att komma undan ekonomikrisen.
Tysk ekonomi i kris
Den tyska ekonomin förblir i kris. Bilindustrin lyckas inte ta sig ur sitt
bedrövliga tillstånd; för närvarande riskerar konflikten kring den kinesiska
chiptillverkaren Nexperia, som den nederländska regeringen nyligen i ett
hittills oöverträffat förfarande tog kontroll över, att kraftigt begränsa
branschens tillgång till halvledare och därigenom förvärra krisen
ytterligare.[1]
Även kemikaliebranschen kämpar med svåra problem, som för
tillfället förvärras ytterligare av EU:s tullavtal med USA: Eftersom
amerikanska kemikalier på grund av avtalet kommer tullfritt in i EU,
konkurrerar de nu med tyska kemikalier, som hamnat under press på grund av de
högre naturgas- respektive energipriserna i Tyskland.[2]
Den federala
regeringen hoppas på en tillväxt på minst 1,3 procent nästa år; det hoppet
vilar framför allt på infrastruktursatsningar på många miljarder euro som ska
ge ekonomin ett litet uppsving. Experter räknar dock inte med några långsiktiga
effekter eftersom infrastrukturen endast ska underhållas och inte byggas ut.
För tillfället är det bara försvarsbranschen som visar tillväxt, en bransch som
Berlin medvetet stöder med miljardbelopp.[3]
"Risk med låg
avkastning"
Ekonomer varnar samtidigt om och om igen för att försvarsutgifter är betydligt
mindre lämpade att främja tillväxt än utgifter på andra områden. I juni kom en
undersökning från Mannheims universitet till exempel fram till att den så
kallade finanspolitiska multiplikatorn för militära utgifter ligger på 0,5; det
betyder att varje investerad euro bara skapar ytterligare ekonomisk aktivitet
till ett värde av 50 cent.[4]
Betydligt högre avkastning kan uppnås med
offentliga investeringar inte bara i ny infrastruktur utan också i barnomsorg
eller utbildning, bedömer författarna; en av dem konstaterar: "Ur
ekonomisk synvinkel är den planerade militariseringen av den tyska ekonomin ett
riskfyllt spel med låg samhällsekonomisk avkastning”.
Förra veckan kom en
utvärdering av olika studier om avkastningen från rustningsinvesteringar också
fram till att de finanspolitiska multiplikatorerna på andra investeringsfält är
tydligt fördelaktigare än dem i rustningsindustrin. För rustningsinvesteringar
ligger de i ett "spann mellan 0,4 och 1,5", heter det, medan de för
investeringar i ny infrastruktur når värden på "mellan 1,8 och
2,5".[5]
Ekonomiskt värdelöst
Den franske ekonomen Claude Serfati, som är verksam vid Parisinstitutet IRES,
kommer till samma resultat. Serfati visar att inte bara den tillväxt som härrör
från upprustningen är lägre än den som uppstår från civila investeringar.[6]
Han visar också att statliga rustningsutgifter ger mycket mindre privata följdinvesteringar
än till exempel statliga utgifter för miljön, hälsa eller sociala projekt.
Dessutom visar en jämförelse av statistik från Tyskland, Italien och Spanien att
utgifter för miljön, utbildning och hälsa kan skapa betydligt fler
arbetstillfällen än rustningsutgifter.
I samtalet med german-foreign-policy.com påpekar Serfati att det i vilket fall som helst
är uppenbart att "de militära utgifterna inte bidrar till ett rikare
samhälle": "En stridsvagn, en robot, ett stridsflygplan återvänder
inte till processen för den makroekonomiska reproduktionen, så som till exempel
en normal investeringsvara gör eller en maskin som används för att tillverka
andra varor".[7]
Även löner är rent ekonomiskt sett nyttigare än
upprustningen eftersom "de används för konsumtion eller för reproduktion
av arbetskraften".
Ett
propagandapåstående
Serfati påpekar inte bara att rustningarnas bidrag till den tekniska
utvecklingen ofta överskattas. Så finansierades till exempel utvecklingen av
internet av Pentagon för att förbättra den interna kommunikationen inom den
amerikanska militären.
Men det var snart civila forskningsinstitut och
universitet som gick in i dess vidareutveckling och "tog över
initiativet". Påståendet att "militär teknik (spelar) en avgörande
roll” ignorerar fullständigt "hur den tekniska utvecklingen går till”; det
är ett rent "propagandapåstående".[8]
Ett bedrägligt hopp
Även allmänt visar det sig att inriktning på rustningar och militär teknik inte
hjälper stater, utan snarare mycket tydligt skadar dem på lång sikt, bedömer
Serfati i sitt samtal med german-foreign-policy.com. Så satsade Frankrike redan under Charles de
Gaulle kraftigt på försvar och utveckling av militär teknik.[9]
Paris har länge
kopplat sitt hopp till att det skulle kunna "använda sin relativa militära
styrka", där det – vid sidan om Storbritannien – är den starkaste makten i
Europa, "för att kompensera för sin industriella svaghet gentemot
Tyskland". Detta har dock inte lyckats. Det visar sig att man "inte
långsiktigt kan vara en stormakt bara genom militär makt".
Just ett
motsvarande försök – att kompensera industriell svaghet med omfattande
militarisering och stormaktsambitioner – är det som Tyskland för närvarande
företar sig.
German Forign Policy
22 oktober 2025
Översättning: Lennart Palm
Noter
[1] Om
detta, se Der Kampf um Nexperia.
[2] S Om detta, se Wirtschaftsmacht im Abstieg.
[3] Om detta, se Wohin ein solcher Wahnsinn führt.
[4] Rüstung ohne Rendite: Warum der wirtschaftliche Effekt ausbleibt. uni-mannheim.de 30.06.2025.
[5] Stephan Lorz: Rüstungsausgaben als Technologiebooster der Wirtschaft. boersen-zeitung.de 14.10.2025.
[6] Claude Serfati: Union européenne : Des dividendes de la guerre… mais pour qui ? Chronique internationale de l’IRES. No. 190. Juin 2025.
[7], [8], [9] S. dazu « Des ponctions sur les richesses ».
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.