Över två år
sedan starten av den brutala israeliska militära kampanjen i Gazaremsan
har en omfattande rapport från regeringens mediekontor i Gaza blottlagt
den förödande mänskliga, sociala och infrastrukturella vägtull som
tillfogats enklavens befolkning.
Denna
rapport, som täcker 735 dagar av obevekligt bombardemang, svält och
berövande, förklarar konflikten som en av de mest fruktansvärda
folkmordskampanjerna i modern historia. Trots den katastrofala
förstörelsen och förlusten av liv lyckades Israel varken utrota Hamas
eller säkrade ovillkorlig frigivning av gisslan, samtidigt som man stod
inför en aldrig tidigare skådad internationell isolering.
Detta resultat, som präglas av enormt mänskligt lidande och diplomatiskt nedfall, understryker en djup strategisk felbedömning.
Upptrappning och militär kampanj
Konflikten eskalerade snabbt efter
attacken den 7 oktober, vilket fick Israels premiärminister Benjamin
Netanyahu att förklara krigsmål som är inriktade på att demontera Hamas
militära och styrande kapacitet, återvinna alla fångar och säkerställa
Israels långsiktiga säkerhet.
Operationen, som kallas "Järnsvärd",
involverade omfattande flygbombningar, markinvasion och införandet av
allvarliga restriktioner för bistånd och rörelse. I mitten av 2024 hade
Israel fått kontroll över betydande delar av Gaza, inklusive
Philadelphi-korridoren längs den egyptiska gränsen.
Stora händelser inkluderade invasionen av
Gaza City i slutet av 2023, bombardemang av utsedda säkra zoner som
al-Mawasi över 150 gånger och stängningen av korsningar i mer än 600
dagar, vilket förvärrar humanitära kriser. Kriget uthärdade i 735 dagar
tills ett eldupphöravtal godkändes den 9 oktober 2025, vilket
underlättade partiella israeliska tillbakadraganden och frisläppande av
gisslan.
Mänskliga och infrastrukturella vägtullar
Gazas mediekontor rapporterar den extrema
mänskliga och infrastrukturella vägtullen för den israeliska kampanjen
och noterar att över 200.000 ton sprängämnen släpptes på Gazas 2,3
miljoner invånare, med al-Mawasi-området - officiellt märkt som en
"säker humanitär zon" - bombade mer än 150 gånger.
Rapporten beskriver detta som en
systematisk inriktning på civila, inte oavsiktliga, vilket resulterar i
ungefär 77.000 dödade eller saknade, inklusive över 20.000 barn, 12.500
kvinnor och 1.000 spädbarn, bland dem 450 nyfödda. Mer än 39.000
familjer var förkrossade, många helt utplånade.
Attacken krävde livet av 1,670 medicinska
arbetare, 254 journalister, 140 civilförsvarspersonal, samt över 1.000
poliser, kommunala och humanitära arbetare, samtidigt som 170.000
skadades, inklusive tusentals kritiskt skadade eller amputerade.
Infrastrukturen förstördes, med
förstörelsen av 38 sjukhus, 670 skolor, 165 universitet, dussintals
vårdcentraler och 835 moskéer, tillsammans med upprepade attacker på
ambulanser. Kontoret betonade att dessa attacker syftade till att utrota
palestinsk medvetenhet genom att neka tillgång till utbildning och
sjukvård, vilket understryker den bredare systematiska karaktären av
kampanjens inverkan.
Civil infrastruktur drabbades i stor
utsträckning, med 90% förstörelse, inklusive sjukhus, skolor och
moskéer. Även om dessa siffror kräver oberoende verifiering från
organisationer som FN eller humanitära organisationer, stämmer de
överens med bedömningar av Amnesty International och FN-kommissioner som
drar slutsatsen att Israel begått folkmord i Gaza.
Misslyckad utvisning och Hamas motståndskraft
Centralt för Israels misslyckande är det
ouppnådda målet att med våld utvisa palestinier från Gaza. Inledande
planer, som diskuterades i israeliska kretsar och rapporterades i
försäljningsställen som Associated Press, innebar vidarebosättning av
palestinier i länder som Sydsudan eller koncentrerade dem i
interneringsliknande läger i södra Gaza, såsom ruinerna av Rafah.
En FN-rapport lyfte fram Israels avsikt
att permanent kontrollera och demografiska förändringar för att etablera
en judisk majoritet i ockuperade områden. Men trots att man
kontrollerade över 80% av Gaza vid punkter och fördrev nästan två
miljoner i provisoriska tält, materialiserades inte massutvisningen.
Internationella påtryckningar, bland annat
från Internationella domstolen (ICJ) som beordrar förebyggande av
folkmordshandlingar, och motstånd på marken hindrade dessa
ansträngningar. Vapenvilans partiella tillbakadragande understryker
detta bakslag, eftersom palestinierna förblir i Gaza mitt i pågående
återuppbyggnadssamtal.
Lika ouppfylld var målet att helt förstöra
Hamas. Israeliska tjänstemän hävdade 2025 att gruppens militära
struktur avvecklades, med den tidigare krigsministern Yoav Gallant som
uppgav att militären hade uppnått alla mål. Ändå indikerar analyser från
ACLED och Al Jazeera att Hamas behåller operativ kapacitet, efter att
ha rekryterat upp till 30.000 nya soldater och anpassat sig genom
underjordiska nätverk.
Långt ifrån eliminering höjde kampanjen
oavsiktligt den palestinska saken till global framträdande. Protester
över hela världen, från västerländska städer till arabiska huvudstäder,
ökade i solidaritet, med Sharq Forum som noterade en uppdelning av
berättelser och politiska förändringar som gynnar palestinska
rättigheter. Globaliseringen av protester härrör från mediebevakning av
civilt lidande, vilket förstärker kraven på en tvåstatslösning och
mänskliga rättigheter.
Diplomatiskt nedfall och globalt fördömande
Operationen har skapat djup skam och
internationell misstroendevotum för Israel, vilket urholkar dess
diplomatiska ställning. Global upprördhet intensifierades, med CNN som
rapporterar utbredda meningsskiljaktigheter även vid Gazas gränser och
FN-experter som kritiserar västerländskt stöd bland folkmordsfynd.
Diplomatiskt nedfall inkluderade isolering
i FN, där Stillahavsöarna gav sällsynt stöd mitt i bredare fördömande.
ICJ:s provisoriska åtgärder och Amnestys rapporter inramade händelser
som förenliga med folkmord, vilket ledde till bojkotter och ansträngda
allianser.
"Israels krigföringsmetoder i Gaza är
förenliga med folkmordets egenskaper", sade en FN-specialkommitté och
lyfte fram massolyckor och livshotande förhållanden.
Hamas vägran att släppa fångar belyser
villkorslöst ytterligare Israels bakslag. Av de ursprungliga fångarna
skedde frisläppande sporadiskt genom förhandlingar, vilket kulminerade i
avtalet om eldupphör 2025 som utbytte fångar för palestinska fångar.
Denna villkorliga ram, snarare än ensidig kapitulation, återspeglar
Hamas varaktiga hävstång trots militära påtryckningar.
I syntes har dessa misslyckanden omformat
regional dynamik, stärkt den palestinska mobiliseringen genom ökad
global medvetenhet och försvagat Israels ställning bland ansvarskraven.
FN:s palestinska rättighetskommittés
årliga rapport efterlyser utredningar och återuppbyggnad och uppmanar
till ett verkligt upphörande som tar upp blockad och värdighet. När Gaza
står inför 70 miljarder dollar i förluster och en humanitär avgrund,
varnar konfliktens arv för farorna med långvarig krigföring utan
livskraftiga politiska horisonter.