Tyskland bryter mot 2+4-fördraget

Undertecknandet av 2+4-fördraget 12 september 1990 i Moskva av de båda tyska staterna
samt segrarmakterna i andra världskriget USA, Sovjet, Frankrike och Storbritannien.

I samband med den tyska enhetens dag (4 oktober) är det viktigt påminna om att förbundsregeringen bröt 2+4-fördraget, alltså grunden för den tyska återföreningen, i oktober förra året med öppnandet av en Nato-bas i Rostock.

I oktober 2024 öppnade tyska Försvarsministeriet och Nato i Rostock en Nato‑bas, som enligt 2+4‑avtalet inte får finnas, eftersom avtalet förbjuder utländska soldater på det område som utgjorde den forna DDR.

När Ryssland protesterade mot avtalsbrottet tog Nato bort sitt pressmeddelande och även medierna har formulerat om sina artiklar om detta. Här påminner jag med alla källor om händelsen.

Brottet mot 2+4‑avtalet
I 2+4‑avtalet reglerade DDR och BRD tillsammans med segrarmakterna från andra världskriget den tyska återföreningen. I tre avsnitt i fördragets artikel 5  regleras bland annat tillbakadragandet av de sovjetiska/ryska trupperna från det forna DDR samt vad som militärt skulle gälla efter att dessa trupper dragits tillbaka.

Förenklat slår artikel 5 fast att Bundeswehr får stationeras på det forna DDR‑territoriet först efter att de ryska styrkorna dragits tillbaka, vilket slutfördes 1994, och att även de allierade styrkor som då var stationerade i Berlin samtidigt måste dra sig tillbaka. Därefter får endast Bundeswehr, men inga utländska styrkor eller soldater stationeras på det forna DDR‑s område. Artikel 5 avslutas med följande entydiga mening:

”Utländska stridskrafter och atomvapen eller dessas bärare får varken stationeras eller förläggas i denna del av Tyskland.”

Mot detta, och därmed mot en av kärnpunkterna i 2+4‑avtalet, har förbundsregeringen nu brutit genom att den 21 oktober 2024 i Rostock öppna ett ”marintaktiskt huvudkvarter för Nato“. Det är inte min formulering, utan den officiella benämningen som det tyska försvarsministeriet använde i sitt pressmeddelande. Där står dessutom:

”Förutom Tyskland är elva andra nationer personellt engagerade i CTF Baltic: Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Lettland, Litauen, Nederländerna, Polen och Sverige. Soldater från dessa och andra partnerländer får bemanna 60 multinationella tjänsteposter av totalt 180 i CTF Baltic redan under fredstid.”

Med detta meddelade försvarsministeriet att utländska styrkor officiellt kommer att “stationeras” eller “där förläggas” i Rostock, alltså på det forna DDR:s område. Det är utan tvekan ett brott mot 2+4‑avtalet.

Uppenbarligen stod detta dock inte klart för “herrarna”, för när (bland annat här på Anti-Spiegel) den första artikeln om detta strax före öppnandet av det ”maritima taktiska huvudkvarteret för Nato i Rostock” påpekade att detta var ett klart brott mot 2+4‑avtalet, och när även Ryssland protesterade mot Nato‑basen i Rostock, så drog förbundsregeringen och de tyska medierna igång sin desinformation om saken.

Man måste då komma ihåg att Ryssland är avtalsparter enligt 2+4‑avtalet och att det var den dåvarande presidenten Michail Gorbatjov som de facto möjliggjorde den tyska återföreningen — för utan den sovjetiska medverkan hade de västliga segrarmakterna, som var emot återföreningen, inte kunnat stoppa den utan att en anti‑västlig stämning uppstått i Tyskland. Utan Gorbatjov, alltså utan Sovjetunionen/Ryssland, skulle den tyska återföreningen troligen inte ha kommit såpass snabbt — kanske inte alls.

Der Spiegel ändrar artiklar och lurar läsarna
Ryssland protesterade mot det ”maritima taktiska huvudkvarteret för Nato i Rostock” och kallade in den tyske ambassadören. Der Spiegel rapporterade den 22 oktober 2024 kl. 16 :34 under rubriken ”Nytt Nato-högkvarter i Rostock – Moskva kallar upp Tysklands ambassadör" och inledde: ”Som en protest mot invigningen av det maritima Nato-högkvarteret i Rostock har den ryska regeringen kallat upp den tyske ambassadören i Moskva, Alexander Graf Lambsdorff.”

Sedan insåg Der Spiegel uppenbarligen att det ”maritima Nato‑högkvarteret i Rostock” var ett brott mot 2+4‑avtalet — något tyskarna inte borde få veta. För att dölja det hela nådde Der Spiegels fräckhet en ny nivå.

Jag har ofta sett att Der Spiegel i efterhand redigerar artiklar utan att upplysa sina läsare när en alltför störande sanning har kommit ut. Men det kunde tidigare enkelt kontrolleras via internetarkivet. Der Spiegel förhindrar nu detta — eftersom den ursprungliga artikeln låg under internetadressen https://www.spiegel.de/politik/deutschland/nato-hauptquartier-in-rostock-russland-bestellt-deutschen-botschafter-ein-a-5dbfe87c-d0b2-48d9-9390-acce13ee7823 och idag leder den till en annan version med annan URL. Nu lyder rubriken "Inflytande i Baltikum – Nytt Östersjö-högkvarter i Rostock – Moskva kallar upp Tysklands ambassadör" och den första meningen har ändrats från "det maritima Nato-högkvarteret i Rostock" till "det nya högkvarteret för den tyska marinen i Rostock":

"Som en protest mot invigningen av det nya högkvarteret för den tyska marinen i Rostock har den ryska regeringen kallat upp den tyske ambassadören i Moskva, Alexander Graf Lambsdorff."

Genom denna adressändring gör Der Spiegel det omöjligt för sina läsare att via internetarkiv kontrollera artikeländringarna — för det krävs den exakta adressen till ursprungsartikeln. Att Der Spiegel medvetet lurar sina läsare är inget nytt — men hur fräckt man nu går till väga är något nytt.

Först med viss fördröjning lade Der Spiegel i slutet av artikeln till följande notis: Anmärkning: I en tidigare version beskrevs marinposten i Rostock som ett Nato-högkvarter. I själva verket rör det sig om ett nationellt högkvarter som, i samarbete med Nato-partner, ska övervaka Östersjöområdet. Vi har korrigerat de berörda avsnitten.

Det anmärkningsvärda är att Der Spiegel dagen före publicerade en artikel med rubriken "Invigning i Rostock – Nytt marint Nato-högkvarter ska begränsa ryskt inflytande i Östersjön", en artikel som fortfarande ligger kvar oförändrad på nätet.

Nato tar bort sitt pressmeddelande
Också Nato lämnade ett pressmeddelande vid öppnandet av det ”maritima taktiska huvudkvarteret för Nato i Rostock” som bar titeln ”Nato utnämner Nato-kommendör för Task Force Baltic”. Där kunde man bland annat läsa:

”Som en del av anpassningen av sin kommandostruktur sedan 2017 har Nato beslutat att medlemsländerna ska inrätta permanenta marina högkvarter på högsta taktiska nivå. Nu är stabens "Commander Task Force Baltic", förkortat CTF Baltic, redo att ta över ledningsuppgifter för alliansen inom sitt tilldelade havsområde. Den samordnar marinverksamheten i Östersjöområdet med de allierade och förser dem dygnet runt med en aktuell, gemensam maritim lägesbild.”

Att Nato fann detta för känsligt märks på att pressmeddelandet togs bort — länken leder numera ingenstans. Man hittar pressmeddelandet endast i internetarkivet.

Man ser i förbundsregeringens, Nato:s och de tyska mediernas hektiska agerande, att Rysslands påståenden om att det ”maritima taktiska huvudkvarteret för Nato i Rostock” utgör ett brott mot 2+4‑avtalet , träffar mitt i prick — annars skulle så massiv borttagning eller ändring av meddelanden och så flagranta lögner som hos NDR (Nordtyska radion /NB) knappast vara nödvändiga.

Der Spiegel lurar läsarna, NDR ljuger
Än fräckare var NDR — vars redaktion ansvarar för Tysklands största nyhetsprogram Tagesschau — då NDR den 23 oktober i en så kallad “Faktencheck” slängde ur sig groteska lögner. NDR‑artikeln har rubriken ”Maritimt huvudkvarter i Rostock: Experter tillbakavisar rysk kritik“ och hänvisar till bland andra Sebastian Bruns från Universität Kiel, som arbetat i olika amerikanska think­tanks, däribland Center for Strategic and International Studies och German Marshall Fund/American Association. Under åberopande av denna så kallade ”expert” skrev NDR allvarligt:

“Rysslands kritik baserar sig på Två-plus-fyra-avtalet från 1990 som reglerade Tysklands suveränitet efter återföreningen. I artikel 5 i avtalet står det att inga utländska trupper får stationeras i Östtyskland innan de sovjetiska trupperna har dragits tillbaka. Detta tillbakadragande slutfördes dock redan 1994, och avtalet innehåller ingen bestämmelse om ett permanent förbud efter detta. ´Jag rekommenderar alla att själva läsa Två-plus-fyra-avtalet´, sade Bruns till NDR MV. "Efter att de sovjetiska trupperna dragits tillbaka finns det i princip ingen skyldighet att förbjuda stationering av utländska styrkor. Tyskland följde av hänsyn till Ryssland detta i många år, men juridiskt sett är detta förbud inte längre bindande efter 30 år."

Gör vi då precis det som Sebastian Bruns rekommenderar — och läser själva 2+4‑avtalet — ser vi att Bruns har rätt i att tills de sovjetiska trupperna dragits tillbaka får inga utländska styrkor stationeras i Östtyskland (artikel 5 stycke 1) och att tillbakadragandet redan var slutfört 1994. Men att Bruns säger att efter tillbakadragandet inte längre finns någon skyldighet att generellt förbjuda utländska styrkors stationering — det är, som vi sett, en lögn.

Bruns undanhåller att artikel 5 har två ytterligare stycken. I stycke 3 tillåts också Bundeswehr‑styrkor som är integrerade i Nato att efter tillbakadragandet av den ryska armén att stationeras på det forna DDR‑territoriet. Men det ändrar inte att artikel 5 stycke 3 avslutas med följande, entydiga mening:

”Utländska styrkor och kärnvapen eller deras bärare kommer varken att stationeras eller förläggas i denna del av Tyskland.”

Att NDR i sitt “Faktencheck” dessutom citerar Bruns med att ”efter 30 år är detta förbud inte längre bindande” är helt enkelt en fräck lögn.

Men det är inte allt — i en infobox under artikeln skrev NDR allvarligt:

”Förbjuder avtalet Nato-trupper i Östtyskland? Ja, men endast fram till tillbakadragandet av de sovjetiska trupperna år 1994. Under denna övergångsperiod var det förbjudet att stationera utländska styrkor – alltså även Nato-trupper – i Östtyskland eller att genomföra militära aktiviteter där. Efter 1994 upphörde denna begränsning. Sedan dess får tyska trupper stationeras i Östtyskland, även sådana som tillhör Nato-strukturer. Ett generellt förbud mot Nato-styrkor i detta område finns inte längre efter 1994.

NDR ändrar sin artikel i smyg efter två månader
Den 20 december 2024 ändrade NDR tyst sin artikel, eftersom lögnerna var för fräcka. Infoboxen med den ovan citerade lögnen togs bort helt. Jämför själv den ursprungliga NDR-artikeln med den  version som nu ligger online.

Om vad NDR ändrat lämnar man läsarna i ovisshet — i slutet av artikeln står bara:
„20.12.2024 11:34, Anmärkning från redaktionen: Vi har uppdaterat artikeln.“

Varför NDR inte informerade sina läsare om typen av ”uppdatering” är begripligt för alla utan vidare kommentarer.

Lögner i Natos tjänst
Jag har skrivit att NDR i sin artikel hänvisade till ”påstådda experter” för att sprida sina lögner. Det var, som det visar sig, inte en förolämpning mot den citerade “experten”.

NDR anförtrodde Sebastian Bruns från Universität Kiel som ”expert för maritim säkerhet och strategi vid Universität Kiel”. Problemet är att journalisten Norbert Häring efteråt frågade Bruns Bruns och det visade sig att NDR inte bara lurade sina läsare utan även Bruns — Bruns själv säger att han absolut inte är expert på folkrätt. I stället meddelade han Häring att NDR utelämnat hans tillägg: att han ”som statsvetare och marinexpert gärna överlåter bedömningen åt folkrättsexperterna”.

Dessutom förklarade Bruns för Häring att grunden för hans uttalande inte var 2+4‑avtalet (vilket Bruns varmt rekommenderade NDR‑läsare att läsa utan att själv ha läst det), utan snarare en så kallad fakta‑kontroll kring temat av Deutsche Welle.  Där har författarna formulerat sina uttalanden mycket kreativt och förvirrande, och det är på denna vilseledande "faktakoll" från den statliga tyska utlandspropagandakanalen Deutsche Welle som Bruns har förlitat sig.

Trots rättelserna fortsätter NDR att ljuga
Också idag slutar NDR‑artikeln med meningen: “Även historikern Bernhard Blumenau från University of St Andrews påpekar att avtalet måste ses i ett historiskt sammanhang: ’Då handlade det om säkerhetsgarantier för Sovjetunionen. Idag går NATO:s gräns mycket längre österut”.

Att man påstår att avtalet enligt historiker måste ses i sitt historiska sammanhang eftersom det då ”handlade om säkerhetsgarantier för Sovjetunionen” och att idag Nato‑gränsen ligger mycket längre österut är sakligt och juridiskt nonsens — för Ryssland är rättslig efterträdare till Sovjetunionen och därmed handlar det även idag om säkerhetsgarantier för Ryssland. Det har inte ändrats.

Att NDR dessutom hävdar att det idag inte längre är aktuellt därför att ”Nato‑gränsen ligger mycket längre österut” är minst sagt otroligt — för vid den tyska återföreningen hade Sovjetunionen ju lovats att Nato‑gränsen inte skulle röra sig ”en tum” österut, som även Der Spiegel själv en gång medgav med hänvisning till officiella dokument från den tyska regeringen.

Ja, löftet gavs bara muntligt eftersom Gorbatjov var så naiv att han litade på USA och Nato, men det ändrar inte att det var ett löftesbrott. Att NDR och dess ”experter” nu hänvisar till ett löftesbrott för att rättfärdiga ett avtalsbrott är verkligen starkt!

Men låt oss vara ärliga: Även om Gorbatjov hade krävt ett skriftligt kontrakts på att Nato inte skulle expandera österut, hade det knappast ändrat saken — för exemplet 2+4‑avtalet visar ännu en gång att USA och Nato (och även den tyska förbundsregeringen) bryter avtal efter behag. Det har vi ju sett redan med NATO-Russland-Grundakte (ett avtal mellan Nato och Ryssland 1997 /NB) och många andra avtal.

Avtal med väst är inte värda det papper de är skrivna på.

Att fira Tysklands enhetsdag?
Därför får man ställa frågan om man idag kan och bör fira Den Tyska Enhetens Dag, när förbundsregeringen brutit den rättsliga grunden för återföreningen.

Därtill kommer att det inte finns så mycket att fira — för även mer än 30 år efter återföreningen löper en ekonomisk, social och även mental skiljelinje längs den forna gränsen genom Tyskland. Formellt må Tyskland idag vara ett land, men i själva verket är Ost‑ och Västtyskland kanske längre isär nu än 1990, för jag minns än återföreningen och den eufori som då grep båda Tyskland.

Idag kan jag inte tänka mig någon händelse som skulle förena de båda delarna i en jämförbar eufori.

Vad exakt är det politikerna då egentligen firar på den tyska enhetens dag?

Thomas Röper
4 oktober 2025 

https://anti spiegel.ru/2025/der bruch des 24 vertrages durch deutschland/

Artikeln även publicerad i Linke Zeitung