När Stalin begravdes

En ny, två timmar lång dokumentärfilm av Sergej Loznitsa - "Statlig begravning" - bygger på unikt arkivmaterial som filmades i Sovjetunionen från 5 till 9 mars 1953, då hela landet tog farväl av ledaren.

Efter att ha gjort en kortare dokumentärfilm om Stalins begravning i mars 1953 fick den ukrainske dokumentärfilmaren Sergej Loznitsa tillgång till ca 200 filmrullar tagna över hela Sovjetunionen från 6 till 19 mars 1953.

Filmen som har den ryska titeln Государственные похороны har varit fritt tillgänglig på YouTube m fl har tagits bort 20 maj. Förr eller senare kommer den tillbaka.


Det var en enskild anställd i Krasnogorskarkivet för film och fotodokument som förstod att materialet, 10 000 meter journalfilm, borde räddas till eftervärlden och komma till användning.


Genom att redigera materialet utan att ändra kronologin och genom att avstå från kommentarer har Loznitsa skapat en film som enligt honom själv blivit ett verktyg för att studera epoken, visa dess natur. Enligt Loznitsa handlar filmen inte om Stalin - den handlar om människor.


En höjdpunkt är ceremonin på Röda torget som öppnas av Nikita Chrusjtjov som ger ordet till Georgij Malenkov. Bakom denne syns näste talare Lavrentij Berija. Vjatjeslav Molotov håller det sista talet och mötet, som sänds i högtalare över hela landet, avslutas av Chruisjtjov. Hela Gorkijgatan (Tverskoj) är fylld av lyssnande människor.


Stalins kista bärs in i Leninmaosoléet. 1961 flyttades han ut på order av Chrusjtjov och lades i stället i Kremlmuren.


Filmen har ljudsatts med originalinspelningar och musik av Mozart, Schumann, Tjajkovskij, Mendelssohn och Chopin, som spelades vid Stalins begravning.


Många kommer säkert att se filmen som en sorts hyllning till Stalin och uttryck för folkets kärlek till ledaren. Den solenna stämningen störs inte av otäcka bilder av de människor som trampades ihjäl i trängseln.


Loznitsa själv säger:


”Jag anser att det är min skyldighet som regissör att använda kraften i dokumentära bilder för att få människor att söka sanningen... För mig är det grundläggande viktigt att göra tittaren till en deltagare och vittne till en storslagen, skrämmande och grotesk föreställning som avslöjar kärnan i den tyranniska regimen.”


Syns i filmen:


På flygplatsen: delegationer från när och fjärran; från DDR Walter Ulbricht och Otto Grothewohl, från Rumänien Nicolae Ceaușescu, från Finland bl a Urho Kekkonen, från Polen Bolesław Bierut, från Kina Chou Enlai, från Bulgarien Vălko Tjervenkov osv. Gästerna välkomnas av bl a Nikolaj Bulganin och Anastas Mikojan.


I stora kolonnsalen en lång tagning på Vasilij Stalin (i uniform) och Svetlana Allilujeva (svartklädd med röd armbindel); Dolores Ibárruri.


Musiken är bl.a Schuberts Trio nr 2 Op 100, F Mendelssohn Bartholdys begravningsmarsch 62, Mozarts Requiem D Minor K 626, Chopins begravningsmarcsh sonata 2, op 35, Robert Schumanns Drömmar, op 15, Tjajkovskis symfoni nr 5, op 64 och "Vaggvisa" av Matvej Blanter, text M Isaakovskij, framförd av Sergej Lemesjev.


Stefan Lindgren