Men det styrande AKP-partiet har som ett av sina viktigaste löften sagt
att militären ska hållas utanför politiken, helt enkelt för att
militären var förvaltare av landets sekulära kemalistiska tradition,
medan AKP bygger sin makt på religion.
.
År 2007 motsatte sig den dåvarande chefen för de väpnade styrkorna,
general Yasar Büyükanit valet av Abdullah Gul - en AKP-grundare och nära
vän till Erodgan - till president.
AKP och parlamentet ignorerade Büyükanit ingripande och valde Gul ändå.
En månad efter Büyükanits ingripande startade en långvarig brottsutredning
om en påstådd terroristorganisation i "djupa staten", Ergenekon.
Ergenekon påstods ha utfört mord och bombattacker för att störta
regeringen och ha påverkat den turkiska politiska sfären i årtionden.
Bland de anklagade var en före detta ÖB, general Ilker Basbug.
2010 startade en ny rättegång mot engrupp som kallades Släggan (Balyoz), vilket ledde till fängslandet av 300 tjänstemän armé.
De anklagades för att ha planerat en kupp mot AKP-regeringen 2003, men
merparten av bevisen verkade fabricerade.
Alla svarande i båda rättegångarna frikändes.
Det är nu känt att rättegångarna iscensattes av anhängare av Fethullah
Gülen i krigsmakten, underrättelsetjänsten, polisen och rättsväsendet.
Gülen är en inflytelserik islamisk präst som har varit i exil i
Pennsylvania sedan 1999.
AKP förlitade sig på Gülen rörelsen att eliminera det sekulära
etablissemanget i staten och militären, rapporterar BBC.
President Erdogan lovade att rensa landet från vad han kallade en
"terroristisk parallellstat". Samtidigt verkade Erdogan att ha kontroll
med topprankade tjänstemän på sin sida.
Det ser ut som om kuppförsöket den 15 juli huvudsakligen iscensatts av
gendarmeriet och flygvapenpersonal, enligt BBC.
Viktiga delar av militären fördömde häftigt kuppförsök.
Det cirkulerar en teori föreslår att kuppen var en "falsk
flagg"-operation iscensatt av president Erdogan att få mer makt, men
händelsen gick för långt för att den teorin ska vara riktigt trovärdig.
En annan sak är att Erdogan och hans närmaste mycket vl kan ha sett
kuppförsöket komma, men inte förhindrat det för att istället kunna
utnyttja det. Enligt EU-kommissionären ansvarig för relationer med
Turkiet, Johannes Hahn, har Erdogan haft färdiga arresteringslistor
redan innan kuppen kom.
En annan teori omfattas av den kurdiska rörelsen är att kemalisterna -
sekulära anhängare av det moderna Turkiets grundare Mustafa Kemal
Atatürk - i armén lurat Gülenisterna att iscensätta en kupp. De visste
att det skulle misslyckas och att det skulle leda till en efterlängtad
utrensning av Gülenister från militären.
En annan teori kommer från en poliskälla och säger att AKP-regeringen
hade planerat att gripa ledande Gülenlojala tjänstemän den 16 juli. Källan
hävdar att när kuppmakarna fick veta detta gick de vidare och inledde
kuppen tidigare än planerat - därav allt slarv.
President Erdogan och hans ministrar skylla kuppen på Gülenrörelsen och
säger att detta försök är gruppens sista suck.
Fethullah Gülen som lever i tillbakadragen exil i Pennsylvania, leder
en folkrörelse som kallas Hizmet. Det är ett hopkok av olika inflytanden
som dock förvärvat en viss kultställning och leder tankesmedjor, företag,
skolor och publikationer över hela världen, och samtidigt byggt upp en
betydande rikedom.
The Guardian säger att enligt vissa rapporter 10% av den turkiska
befolkningen uppskattas att stödja Hizmet.
När det gäller de utrikespolitiska implikationerna av kuppförsöket kan
man konstatera att det inte gynnar Erdogan. Att USA skulle utlämna
Fetullah Gülen till Erdogans ståndrätt förefaller otroligt. EU har
fördömt Erdogans utrensningar hårdare än själva kuppförsöket. Turkiets
visumfrihet - för att inte tala om EU-medlemskap - skjuts på framtiden.
FN:s säkerhetsråd har inte lyckats samla sig till ett fördömande av
kuppen, vilket man felaktigt skyller på Egypten.
Från Ryssland och Vitryssland har dock kommit sympatiyttringar för
landets lagliga regering och Iran var det första land att fördöma
kuppförsöket.
Mot den bakgrunden kan kuppförsöket bli något av en vändpunkt för
Turkiet. Landet kan i fortsättningen komma att lägga större vikt vid
sina asiatiska relationer. Dagens regim har stöd av majoriteten islamiska
länder, vilket bl.a. återspeglar drömmar om ett nytt kalifat och en ny
storhetstid för islam, vilket som bekant också är en viktig drivkraft
för terrororganisationen Islamiska staten.
Därmed inte sagt att Turkiets ledare skulle komma ut till öppet stöd för
IS. Ankara siktar högre. Troligare är att Turkiet till sist byter sida i
Syrien för att kunna eliminera både IS och YPG, den USA-stödda kurdiska
enklaven i nordöstra Syrien, som är identisk med det terroriststämplade
PKK i Turkiet.
red
källa: Who was behind Turkey coup attempt?