28 oktober 2026

Kina förbereder sig för "totalt krig"

anteprima.png
Kina har reviderat sin lag om mobilisering av det nationella försvaret för att förbereda landet på ett eventuellt ”totalt krig”, med ett tydligt strategiskt fokus på återföreningen med Taiwan och eventuella konflikter med USA, rapporterar Alessandra Colarizi, redaktör vid italienska China Files.

Den nya lagstiftningen, som trädde i kraft i oktober, utökar drastiskt statens befogenheter genom att tillåta rekvisition av civil infrastruktur, fordon, energiresurser och avancerad teknik (såsom artificiell intelligens och drönare) som förvaltas av privata företag, inklusive förmodligen utländska sådana, vilka kommer att vara skyldiga att följa bestämmelserna.

De tidsramar som amerikanska experter uppskattar är osäkra, men det slutgiltiga målet för de kinesiska ledarna är däremot otvivelaktigt: Taiwans (åter)förening är ”en oundviklig historisk utveckling”, har Kinas president Xi Jinping vid flera tillfällen förklarat, samtidigt som han överväger möjligheten att använda alla nödvändiga medel för att bekämpa ”separatisterna” i Taipei. Även militära medel.

Att vara redo för den dagen har blivit en prioritet sedan det progressiva demokratiska partiet (DPP) under Lai Ching-te har intagit en mindre eftergiven hållning.

Det är oklart om siktet riktat mot Taiwan har haft någon inverkan eller inte. Faktum är att Kina den 1 oktober antog en reviderad version av lagen om mobilisering för nationellt försvar, som ursprungligen infördes 2010. Det är den första stora uppdateringen av lagstiftningen för att förbereda landet på en snabb övergång från fredstid till krigstid. De nya bestämmelserna nämner inte uttryckligen ordet ”Taiwan”, men ”återförening” ingår bland de uttalade målen.

Texten, som nu omfattar 82 artiklar jämfört med tidigare 72, fastslår att syftet med ändringen är att ”stärka uppbyggnaden av det nationella försvaret, förbättra systemet för mobilisering av det nationella försvaret, säkerställa att mobiliseringsåtgärderna för det nationella försvaret genomförs på ett ordnat sätt samt värna om landets suveränitet, enhet, territoriella integritet, säkerhet och utvecklingsintressen”. 

Vissa delar av den ursprungliga lagen förblir oförändrade, medan andra är tillägg som återspeglar ett ökat behov av beredskap inför ett hypotetiskt konfliktscenario. Precis som i den första versionen bekräftar det nya regelverket försvarsplikten för alla medborgare (män mellan 18 och 60 år och kvinnor mellan 18 och 55 år) som – med vissa undantag såsom graviditet eller sjukdom – är skyldiga att tjänstgöra för det nationella försvaret som logistikpersonal, i stridsstöd eller i frontlinjen. Men kopplingen mellan civila resurser och militär kapacitet framhålls tydligare.

För första gången definieras ”mobilisering för nationellt försvar” som en helhet av ”åtgärder som säkerställer en snabb övergång mellan fredstid och krigstid, genom att omvandla den ekonomiska och sociala kraften till en kraft för nationellt försvar”. Enligt bestämmelserna kan myndigheterna, om nödvändigt, reglera sektorer såsom finans, transport, telekommunikation och onlinetjänster.

För att ge en uppfattning om förändringarna:

I kapitlet om civila resurser talas det inte längre enbart om rekvisition och ersättning, såsom föreskrevs 2010. Den nya lagstiftningen omfattar både tillfällig rekvisition eller obligatorisk användning (zhengyong 征用) och förvärv eller expropriering (zhengzhou 征收), beroende på vilken resurs det gäller och vilka bestämmelser som är tillämpliga. 

Detta innebär att staten kan tvångsförvärva privat egendom när det är nödvändigt. Mer än en teknisk uppdatering av de militära föreskrifterna blir ändringen därmed ett medel för att göra det möjligt för centralregeringen – i händelse av kris eller krig – att snabbt omvandla ekonomin och hela landets civila produktionskapacitet till nationella försvarsstyrkor. 

Den formaliserar skyldigheten för den privata sektorn, företagen (inklusive sådana med utländskt eller blandat ägande), kritisk infrastruktur, kommunikationsnät, transportsektorn och tekniska resurser att samarbeta och underkasta sig statlig kontroll vid behov.

Ett praktiskt exempel på vad ledarna har i åtanke finns redan. Tänk på de senaste övningarna som Peking genomfört kring Taiwan, vilka innefattade utplacering och försörjning av dess havsflotta med hjälp av civila fartyg, landsättning av trupper på stränderna, hemlig avfyrning av missiler och drönare samt genomförande av spaningsuppdrag. 

När civila resurser i stor utsträckning börjar användas för militära ändamål kommer det att bli svårare för dem som befinner sig på fastlandet att identifiera inkräktarnas mål och reagera i tid.

Ett tecken på tidens anda är den omfattande hänvisningen till den roll som avancerad teknik och digitala/vetenskapliga innovationer spelar inom försvarsmobiliseringen. Ett tillägg som experterna tillskriver lärdomarna från kriget i Ukraina, där den utbredda användningen av drönare och satellitsystem visar sig utgöra en helt ny stridsarena mellan de två krigförande länderna. 

Och sedan finns den numera allestädes närvarande artificiella intelligensen; den nämns inte uttryckligen i texten, men antydningarna finns överallt. Särskilt med tanke på den strategiska roll som tillskrivs insamling och analys av data samt användningen av avancerad teknik i övergången från fred till krig.

Den viktigaste nyheten är att ”utvecklingsintressen” (fazhan liyi 发展利益) nu ingår bland förutsättningarna för mobilisering: man talar inte längre enbart om hot mot suveränitet, territoriell integritet och säkerhet. Även tekniska, ekonomiska och industriella frågor blir, på papperet, motivet för en massiv utplacering, även om genomförandefasen måste gå igenom ett ganska mödosamt institutionellt förfarande som involverar den ständiga utskottet för Folkförsamlingen (det kinesiska parlamentet), statsrådet, centrala militärkommissionen och presidenten.

I ordets vidaste bemärkelse behöver inte ens tröskeln till ett ”hett krig” överskridas. Varje hot som kan stoppa Kinas moderniseringsprocess skulle kunna utlösa en mobilisering av landets produktionskapacitet och strategiska industrier. Även konkurrensen med USA om ledarskapet inom utvecklingen av avancerade mikrochips.

Enligt de flesta internationella experter har dessa händelser haft en väsentlig inverkan på beslutet att se över den gamla lagen. För Deng Yuwen, tidigare biträdande chefredaktör för Study Times, Kinas kommunistiska partis centralskolas tidskrift, har konflikten mellan Ryssland och Ukraina samt den mellan USA och Iran fått Peking att inse att det moderna kriget inte enbart bygger på styrkan hos trupperna i frontlinjen, men också på teknik, transporteffektivitet, industriell kapacitet och samhällets förmåga att stå emot ett ”långvarigt krig”.

Detta är en nödvändig förutsättning, särskilt med tanke på eventuella framtida konflikter i Taiwansundet och i Syd- respektive Östkinesiska havet, där Peking och vissa av USA:s asiatiska allierade tävlar om suveräniteten över klippor och atoller som är rika på naturresurser. Med Washington vid sin sida skulle Kina ställas inför ett mer komplicerat och utdraget krigsscenario.

I Peking studsar de internationella farhågorna mot en gummivägg. Försvarsministeriets talesperson, Jiang Bin, har beskrivit lagändringen som en rutinmässig rättslig åtgärd för att anpassa sig till det regelverk som andra stater tillämpar. De utländska mediernas farhågor – enligt ministeriet – överskattar initiativets inverkan på status quo. Det bör påpekas att att förse sig med verktyg för att hantera ett krig inte nödvändigtvis innebär att man är på väg att ta till vapen.

Bakom lagändringen kan man faktiskt inte utesluta mindre aggressiva och mer organisatoriska motiv. Å ena sidan har det under det senaste decenniet framkommit ett behov av att anpassa lagen från 2010 till det ”allmänna begreppet nationell säkerhet”, som Xi Jinping 2014 utvidgade till att omfatta ekonomiska, tekniska och strategiska dimensioner. 

Å andra sidan har de militära och administrativa reformer som införts under de senaste åren – de mest omfattande sedan Maos tid – gjort de gamla bestämmelserna föråldrade. Å andra sidan, som Samantha Hoffman, chef för analysföretaget Arclight Labs, förklarar för BBC, kommer det kinesiska parlamentets beslut inte som någon överraskning: vissa bestämmelser i lagen hade redan 2021 upphävts i väntan på att de tillhörande reformerna skulle slutföras innan de formellt införlivades i regelverket. 

Nu bör de sista justeringarna på strukturell nivå förbättra samordningen mellan ministerierna inom det omfattande försvarssystemet och främja den fortsatta professionaliseringen av milisenheterna genom att lägga större tonvikt på ”specialisering” snarare än på ”kvantitet”.

Kort sagt, oavsett om det gäller att invadera Taiwan 2027, 2028 eller 2049, i Sydkinesiska havet mot de asiatiska grannarna eller i handelskriget med USA – när det är dags att ”slåss” kommer Peking inte att vara oförberett.

Alessandra Colarizi

Direttrice editoriale di China Files. [Pubblicato su GariwoMag]

Översättning Palmino Pieretti <pierettipalmino@me.com>


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Underteckna med ditt namn.