Den globala fertilitetskrisen värre än du tror

"Lapsed" (Barn) av den estniske konstnären Eduard Wiiralt (1937)

Den globala fertilitetskrisen är värre än du förmodligen tror, skriver den amerikanske podcastaren och journalisten Derek Thompson. Alla känner till nedgången i födelsetalen. Färre förstår varför och hur genomgripande den kan komma att förändra samhället under de närmaste decennierna.

Varför har antalet födslar minskat överallt, samtidigt?

Podcastern Derek Thompson ser detta som en fråga som allt fler på sistone försöker besvara. Vissa skyller på tekniken. En 30-årig AI-forskare har talat om den steriliserande effekten av modern teknik. Bland hans vänner "är det ingen som skaffar barn". "Vet du hur mycket man måste misshandla ett däggdjur för att det inte ska skaffa ungar?" Han ser "teknik" som svaret - sociala medier och AI.

Andra skyller på en sorts 2000-tals-Weltschmerz – en världssorg över planetens tillstånd och vår osäkra framtid i den. Thompson citerar ur en lång essä i New York Times av Anna Louie Sussman: “Varför så få barn? Vi kan ha förbisett den största anledningen av alla” - den genomgripande känslan av existentiell osäkerhet bland unga vuxna. Mellan klimatförändringar, stigande bostadskostnader, politisk instabilitet, AI, inflationskaos, strömmen av katastrofnyheter och minskande social tillit är dagens generation alltför orolig för framtiden för att göra det oåterkalleliga åtagandet att skaffa barn.

Så vem har rätt? Handlar det om mobiler och teknik, eller är det en återspegling av modern oro för världen? Eller kanske båda?

Thompson inleder sin analys av ämnet så här: En fullständig och ansvarsfull förklaring av detta fenomen kan inte börja på 2000-talet och bör aldrig se det som någon sorts tragedi som enbart orsakats av fruktansvärda saker. Födelsetalen har minskat i utvecklade länder under lång tid, i takt med att barnadödligheten har minskat; kvinnors utbildning har ökat; kvinnors deltagande på arbetsmarknaden har skjutit i höjden; moderna preventivmedel har spridits; och moderna feministiska idéer har gett kvinnor möjlighet att ta större kontroll över sina kroppar och sin ekonomiska framtid. Och födelsetalen har allt snabbare fortsatt att minska i utvecklade länder, i takt med att användningen av smartphones har ökat; bostadspriserna har stigit; tiden som spenderas hemma på internet har ökat; och socialisering och parbildning har minskat.


Fertilitetstal: födslar per kvinna.

Det totala fertilitetstalet sammanfattar det totala antalet födslar en kvinna skulle ha om hon upplevde de födelsetal som ses hos kvinnor i varje åldersgrupp under ett visst år under sina fertila år.

Födelse

Minskningen accelererar snabbare än nästan någon förutspått. För att en befolkning skall stanna på en stabil nivå behöver kvinnorna i genomsnitt skaffa 2.1 barn. Detta tal kallas det totala fertilitetstalet.

Varför just 2,1 och inte 2,0? Enligt Fernánde-Villaverde finns två anledningar. För det första föds det lite fler pojkar än flickor, cirka 105 pojkar per 100 flickor (om man inte gör könsselektiva aborter). För det andra kommer inte alla flickor som föds att själva bli mödrar. De kommer att dö av olyckor eller andra orsaker innan de når fertil ålder. Så varje kvinna behöver i genomsnitt ha 2,1 barn för att befolkningen ska vara konstant. Det är återuppbyggnadsnivån.

Fertilitetstalet har sjunkit under under 2,1 i nästan alla länder i Nordamerika, Sydamerika, Europa samt södra och östra Asien. Den sjunker snabbt i de flesta afrikanska länder. Och födelsetalen kan vara på väg att rasa i Kina.

I en rapport från 2026 rapporterar en forskare från Brown University att i Kina andelen unga kvinnor "utan önskan om barn" ökat från cirka 5 procent 2012 till 47 procent 2023. Epicentrum för babybristen kommer att överraska många. Så har Europa högre fruktsamhet än Thailand och Tokyo högre fruktsamhet än Mexico City, Bogotá eller Santiago. Kina kan redan ha lägre tal än Japan.

Länder över och under gränsen för stabil befolkning

För stabil befolkning krävs genomsnittligt 2,1 barn per kvinna. Brunt ligger under, blått över. USA, Storbritannien, Frankrike 1,5 – 1,6 levande födda per kvinna, Kina 1 född per kvinna, Sydkorea 0,8, Chad och Somalia 5,9 levande födda per kvinna.

Nyligen sa ekonomen Jesús Fernández-Villaverde från University of Pennsylvania vid en föreläsning: "Det finns bara två viktiga saker just nu i livet: fruktsamhet och djupinlärning ... Allt annat är bara brus. När du väl börjar tänka på dessa, är det svårt att tänka på något annat."

Thompson har gjort en intervju med Fernández-Villaverde. Här några axplock:

Derek Thompson: Varför är fertilitet viktigt?

Fernández-Villaverde: För att demografi är öde. Antalet barn som föds idag kommer att avgöra hur vårt samhälle kommer att se ut om 30 till 40 år. Året 2023 var ett unikt år i mänsklighetens historia, eftersom det var första gången vår totala fertilitet som planet föll under stabilitetsnivån 2.1. Det har aldrig hänt tidigare på 200 000 år. Det betyder att världens befolkning kommer att nå sin topp om ytterligare 30 år eller så om trenden fortsätter... Vi producerar inte tillräckligt med barn för att hålla befolkningen konstant... Vissa konsekvenser blir bra, andra inte fullt lika bra.

Thompson visar vilken dramatisk skillnad det är mot forskningens ståndpunkt de senaste 60 åren. Ledande intellektuella förutspådde att världens befolkning skulle öka och öka tills miljön ger vika och vi drabbas av ekologisk katastrof och utbredd svält som kommer att utplåna miljarder människoliv. Detta har inte hänt. Det blev ingen befolkningsbomb. Det har gått långsamt men om du faktiskt tittar på FN:s prognoser så har de tonat ner många av sina uttalanden om befolkning under det senaste decenniet.

Varför händer detta i så många olika länder samtidigt?

Enligt Thompson tror många att sjunkande fertilitet mest är ett fenomen i rika länder och frågar Fernández-Villaverde: ”Men du påpekar att det är en missuppfattning. Den totala fertiliteten är lägre i Mexiko, Brasilien, Colombia och Thailand än i USA. Om vi vill förstå varför detta händer på global nivå – och globalt synkroniserade fenomen som detta är ovanliga – var börjar vi då?"

Fertilitetstal 2024

• USA    1.60
• Tunisien   1.56
• Mexiko 1.55
• Turkiet 1.48
• Brasilien 1.47
• Iran 1.44
• Sri Lanka 1.37
• Bosnien och Hercegovina 1.20
• Colombia 1.06
• Thailand 0.98

Fernández-Villaverde: Det finns flera hypoteser på bordet, och jag kommer att lista dem i den ordning jag tror är deras relativa betydelse.

För det första har det skett en enorm förändring av sociala normer världen över. Detta har förmodligen mycket att göra med sociala medier och mobiler. Folk tittar på ett tv-program om hur människor bor i Kalifornien eller New York och säger: "Varför inte något liknande för mig?" TV förändrade sociala normer en del, men internet, TikTok, X är verkligen ett helt annan bollplank. Detta har särskilt haft stor betydelse i länder där det inte råder någon större jämställdhet i sociala normer. Om du befinner dig i ett land som Sydkorea, eller i många latinamerikanska länder, där hushållsarbetet är mycket ojämnt fördelat, ser plötsligt många yngre kvinnor på världen och säger: "Varför ska jag arbeta för min man 24 timmar om dygnet?" Sociala medier har verkligen förändrat den uppfattningen.

För det andra har vi gått över till en ekonomi som är mycket mer tjänstebaserad. Tjänstebaserade ekonomier, även i Indien och Afrika, innebär att människor inte längre arbetar så mycket i fabriker, eller ens inom jordbruket. De arbetar i butiker, de arbetar på kontor. Det är jobb som är mycket lättare för kvinnor att ha eftersom de inte kräver större fysisk styrka. I Mexiko, Brasilien eller Colombia, om du är en kvinna på 22 eller 23 år med ett hyfsat jobb i tjänstesektorn, och en kille kommer till dig och säger: "Om vi gifter oss kommer jag att vara machon i hemmet som bestämmer över allt, du kommer att arbeta för mig hela tiden, och vi ska skaffa tre barn", så säger du till killen: "Nej."

För det tredje är det vad jag kallar utbildningskapplöpningen. Förr i tiden var en gymnasieexamen vägen till ett medelklassliv. De tiderna är förbi. Nu räcker ibland inte ens en högskoleexamen för ett medelklassliv. Du behöver en masterexamen eller någon forskarutbildning. Människor stannar mycket längre i skolan. De gifter sig eller bildar par mycket senare i livet. När de tänker på barn förstår de att de kommer att behöva försörja och utbilda barnen i många, många år. Detta är särskilt sant i Asien, i Kina, Korea och Japan, där det finns [press på] att ditt barn ska utmärka sig på gymnasier och universitet. Det är dessa länder som har de lägsta fertilitetstalen.

Den sista punkten handlar om bostäder. I många länder, dock inte alla, ligger bostadspriserna jämfört med andra priser på historiskt höga nivåer. Det begränsar också familjers möjlighet att skaffa fler barn.

Thompson: Var finns den mest överraskande fertilitetskollapsen i världen?

Fernández-Villaverde: Latinamerika. Om du frågar vilken kontinent som just nu genomgår en fantastisk demografisk revolution när det gäller fertilitetskollaps som inte bevakas av mainstreammedia, så är det Latinamerika. Låt mig ge mitt favoritexempel: Guatemala. Jag älskar Guatemala. Jag har många goda vänner från Guatemala. Men Guatemala har inte varit något direkt lysande exempel på utveckling i Centralamerika. Runt 2006 eller 2007, minns jag, hade Guatemala en fertilitet på 3,9, i princip samma fertilitet som ett afrikanska land söder om Sahara. Förra året var den förmodligen runt 1,9, 1,8. Det faktum att Guatemala på 20 år har halverat sin totala fertilitet är häpnadsväckande.

Fördelar och nackdelar?

Fernández-Villaverde: Först och främst kan vi minska trycket på naturresurserna. I en värld där befolkningen inte växer, eller där befolkningen börjar minska, kommer vi att förbruka mindre energi, eller så kommer tillväxten av energiförbrukningen att vara mindre. Vi behöver inte bygga så många motorvägar. Vi behöver inte bygga så många nya dammar. Vi behöver inte utvinna så många mineraler. Det är bra för miljön.

För det andra kommer det att hjälpa oss att rita om många städer runt om i världen. Städer, särskilt i tillväxtekonomier, växte mycket snabbt från 1960-talet till idag, och resultatet är inte särskilt vackert. Du kan åka till en stad i Latinamerika och den har ett vackert kolonialt centrum, dit turister går för att ta foton och spela in en TikTok-video. Men när du går till platserna där den vanliga människan bor är de inte bra.

Om vi har ett mycket lägre befolkningstryck behöver vi inte bygga lika snabbt som vi gjorde på 1960- och 1970-talen. Jag är ursprungligen från Madrid i Spanien. Många av bostadsområdena i Madrid är fula. Folk ser dem inte när de kommer på besök, men de är riktigt fula, för på 1960- och 1970-talen när befolkningen växte mycket snabbt var man tvungen att bygga dessa hemska höghus bara för att få tak över huvudet på folk. Vi kommer inte att behöva dessa fula höghus. Vi kan riva dem. Vi kan omforma våra städer, skapa mycket mer levande städer, lagom folktäta, platser som är mycket trevligare att bo på.

Thompson: Och vilka är nackdelarna?

Fernández-Villaverde: Vi måste anpassa oss, och anpassning kan vara kostsamt. Det uppenbara man tänker på är socialförsäkringssystemet. Allt som har med pensionsförmåner, socialförsäkringsutbetalningar, motsvarigheten till Medicare och liknande hälsovårdsprogram för äldre runt om i världen – det kommer att innebära enorma kostnader för planeten. Men du kommer också att tvingas börja stänga grundskolor.

Slutligen, om fertiliteten verkligen ligger kvar på 1 eller 1,1 under en lång tid, tror jag inte att vi förstår hur stor förändring detta är. Nu ska jag göra en galen prognos, och jag vill att alla ska förstå att detta är en galen prognos. Låt oss anta att Thailand behåller sin nuvarande fertilitet på 0,8 i 200 år. Thailand har just nu 63 miljoner människor. Efter 200 år kommer det att finnas omkring två miljoner människor.

Fernández-Villaverde visar vad en sådan utveckling kan innebära: ... Låt mig ta Spanien eftersom jag känner det väl. Vi har haft mycket låg fertilitet under lång tid. Det innebär att våra betalningar till socialförsäkringssystemet har exploderat. Det innebär att den yngre befolkningen måste betala enorma summor i skatt för att försörja den äldre befolkningen. Det skapar missnöje. Folk säger: "Det är OK att betala 25% av min inkomst i skatt för att betala för socialförsäkringen, men jag är inte glad att betala 50%."

Fernández-Villaverde: När jag pratar om dessa problem räcker alltid någon upp handen och säger: "Ja, vi tar bara in några invandrare så löser det problemet." Låt oss gå tillbaka till exemplet Japan. Japan består just nu av cirka 98% etniska japaner. Om vi ville hålla Japans befolkning konstant under 200 år genom invandring, skulle Japan om 200 år bestå av 5% japaner och 95% icke-japaner. Det här handlar inte om att ta in några få invandrare. Det här handlar om att förändra ditt land. Det landet skulle inte vara Japan. Du kanske säger: "Det är helt okej för mig. Jag är inte knuten till idén om Japan i abstrakta termer." Men jag kan tänka mig att många japaner säger: "Det här handlar inte om att vara främlingsfientlig. Det här handlar inte om att vara anti-invandring. Det här handlar om att inte ha ett land längre."

https://www.derekthompson.org/p/why-the-whole-world-stopped-having 

Derek Thompson är författare, podcastare och skribent som get ut flera samhällskritiska böcker. Efter 17 år som fast skribent på The Atlantic startade han eget på Substack 2025.  Du kan följa honom här https://substack.com/@derekthompson/posts .

Jesús Fernández-Villaverde är professor i nationalekonomi vid University of Pennsylvania och är känd för sitt arbete inom ekonomisk modellering och globalisering. Han har publicerat flera artiklar om ämnen som handelspolitik och effekterna av oljesanktioner.

Översättning: Lennart Palm