40-dagarskrigets facit

Den huvudsakliga "arbetshästen" i konflikten var drönaren "Shahed-136" (Shahed-136).

40-dagarskriget mellan USA/Israel och Iran, en konflikt som långtifrån är över, har visat att supermakten USA är kraftigt försvagad. För första gången mötte USA avsevärt motstånd av en medelstor makt. 

Dess enorma teoretiska övertag i "eldkraft" och antal farkoster till lands, sjöss och i luften hjälpte inte mycket mot det 93-miljonerhövdade iranska folkets enade motstånd.

Några iakttagare har talat om USA:s "Suez-ögonblick". Det syftar på Suezkriget 1956, där Storbritannien, Frankrike och Israel  anföll Egypten för att häva nationaliseringen av Suezkanalen.

Krisen visade att Storbritannien och Frankrike inte längre kunde föra sin oberoende utrikespolitik utan samtycke från Förenta staterna. Krisen stärkte Egyptens ställning och ledde till internationell förödmjukelse för britterna. Historiker menar att kriget betydde slutet på främst Storbritanniens roll som supermakt.

Konflikten vid Persiska viken har på många olika plan varit assymetrisk. USA:s hangarfartyg har visat sig tämligen värdelösa och USS Abraham Lincoln låg som regel på 100 mils avstånd, men kunde ändå attackeras. 

Från USA och Israel pågår nu en intensiv kapplöpning för att kunna möta Irans billiga men effektiva drönare och missiler.

Experterna noterar särskilt moderniserade amerikanska Tomahawks och nya PrSM-missiler liksom Israels laserbaserade luftvärn. 

USA lanserade minst två nya modifieringar av Tomahawk kryssningsmissilerna. I ena fallet har missilerna fått en ny anti-radarbeläggning, liknande vad som används i modernare JASSM-missiler.

Dessutom har en Tomahawk-version fått en omvänd vingform som ska göra raketen mindre synlig för radar. 

USA visade också för första gången nya operativa taktiska missiler PrSM (Precision Strike Missile), som avfyras av HIMARS-komplex. De kan träffa mål på ett avstånd av minst 50 mil (500 km). Det finns information om att USA har satt målet att öka räckvidden till 65 mil och i framtiden - till 100 mil.

PrSM ska ersätta det föråldrade ATACMS. USA använde denna ammunition från de första minuterna av konflikten. Enligt den amerikanska tidningen Aviation Week har nu lagren uttömts och måste fyllas på.

För attacker mot amerikanska mål i Mellanöstern använde Iran Fattah-2 kryssningsmissiler med ett s k hypersoniskt glidblock. Få detaljer är kända.

Det är känt att missilerna har en jet motor. Den uppskattade räckvidden är 140 mil och enligt iranska källor uppnår det hypersoniska glidblocket en slutlig hastighet på 13 till 15 mach (15 000 till 18 000 km/t).

Kombinationen av hastighet och manövrerbarhet gör det nästan omöjligt att skjuta ned Fattah-2, liksom dess föregångare Fattah-1. Vare sig USA eller Israel klarar det. 

Dessa missiler började användas under de sista veckorna av konflikten, när ammunition från tidigare generationer och luftförsvarssystem i USA och Israel var allvarligt utarmade.

Den huvudsakliga "arbetshästen" i konflikten var drönaren "Shahed-136" (Shahed-136) - en enhet med kolvmotor, som ger den karakteristiskt "gräsklippar"-ljud. Flyghastigheten är bara 150-170 km / h, flyghöjd - från 60 till 4 000 meter. Men de största fördelarna är att vapnet är billigt, pålitligt och enkelt att underhålla och använda. Stridsspetsen är kraftfulla 40-50 kg sprängämnen. Räckvidden minst 100 mil.

Shahed överansträngde ofta fiendens luftförsvar. Fienden tvingades använda dyra luftvärnsmissiler av Patriot- och THAAD-system (5 till 15 miljoner dollar per missil) för att förstöra billiga drönare. Ofta följdes drönarna, när fiendens försvar utmattats, av ballistiska missiler.

USA har självklart försökt kopiera Shahed och kallar sin version LUCAS (Low-Cost Uncrewed Combat Attack System), som dessutom försetts med satellitkommunikationskontroll, troligen genom "Starlink".

Den höga effektiviteten hos sådana billiga och enkla maskiner som Shahed 136 är en överraskning i konflikten som visar att extremt dyra och högteknologiska vapen inte alltid kan motstå de enklaste systemen.

red

Izvestijas illustration till de nya vapnen i 40-dagarskriget.
Övre raden: modifierade Tomahawk och PrSM. Israels luftvärnslaser "Or eitan",
(dyr installation men billiga skott). Nertill: svart "Fattah 2" och ljus "shahed-136".