Dagens Nyheters Michel Winearski instämmer idag på DN:s förstasida i Volodomyr Zelenskyjs varning att ett fredsavtal om Ukraina liksom 1938 års Münchenöverenskommelse kan bli ett förspel till ett världskrig.
Det är en förvrängning av historiska fakta och i grunden en plaidoyer för att fortsätta Ukrainakriget till siste ukrainaren.
Münchenöverenskommelsen 30 september 1938 var en uppgörelse mellan Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien om att stycka Tjeckoslovakien och låta Tyskland besätta en fjärdedel av dess territorium.
När det var klart fortsatte Tyskland 14 mars 1939 att likvidera resten av Tjeckien och utropa Slovakien till en självständig stat under det klerikal-fascistiska Hlinkapartiet. Ungern och Polen deltog i styckningen av Tjeckoslovakien.
Münchenavtalet godkände det första steget i klar medvetenhet om de följande steg som Tyskland tog på egen hand. Det var ett avtal avsett att inte att hållas.
I ett hemligt tilläggsavtal slöt Tyskland, Storbritannien och Frankrike ett icke-angreppsavtal.
Den djupare innebörden av avtalet var ett försök av västmakterna att utverka fred för egen del genom att styra Hitlers aggressionspolitik österut.
Finns det några likheter mellan detta avtal och det eventuella fredsavtal som Ryssland, Ukraina och USA idag förhandlar om i Schweiz? Svar: nej.
Den närmaste parallell som man kommer att tänka på är Minsk-avtalen.
Därmed inte sagt att München 2026 inbjuder till historiska paralleller. Man kommer osökt att tänka på Hitlers "dolkstötslegend". På DN:s sidor liksom i Kiev och i EU:s korridorer odlas myten att USA och Ryssland redan har gjort upp om en fred enligt ett avtal som "skrivits av Moskva".
Winearski skriver att USA "inte bidragit med en cent till Ukraina" sedan Trump tillträdde. Vilket svek! Enligt Kielinstitutet låg det dock vid årsskiftet fortfarande 960 miljoner euro i pipelinen för utlovad amerikansk hjälp till Kiev. Det ligger 400 miljoner dollar i Ukrainastöd i USA:s budget för 2026/27. Peanuts, men i alla fall.
Kievregimens hela krigföring är beroende av amerikanskt kommunikationsunderstöd och PURL-programmet förutsätter att USA ska leverera stora mängder vapen - som Europa förklarat sig villiga att betala.
Dessutom har Trumpadministrationen trots retoriken kring "Anchorageandan", som Moskva av förklarliga skäl underhåller i hopp om att öppna en bräsch i sanktionerna, skärpt den ekonomiska krigföringen mot Ryssland genom att hota alla länder som köper rysk olja med 50 %-iga tullar.
Så vari USA:s stöd till Ryssland består är tämligen oklart. Men genom att uppmåla en "dolkstötslegend" ökar trycket på EU att skinna sina skattebetalare ytterligare av medkänsla med det "svikna" och "förrådda" Ukraina.
I USA är fajten mellan Ukrainas "principfasta" vänner som Hillary Clinton och Trump emellertid bara en strid mellan olika fraktioner av ledare som i många fall återfinns i Jeffrey Epsteins kontaktnät.
Britterna vill inte missa ens en mikroskopisk chans att kasta in grus i förhandlingsmaskineriet och vara till hands för att hetsa eventuellt vacklande ukrainare.
Förhandlingarna har föregåtts av omfattande ukrainska attacker mot Brjansk och Belgorod-regionerna samt Sotji. Allt för att hålla liv i myten om ett Ryssland som går på knä för Ukraina.
I själva verket handlar det om ledargarnityrets egen överlevnad. I samma stund som de skriver på eventuella territoriella eftergifter finns det tusentals nazister som är beredda och tränade att likvidera dem. Inte undra på att de vill ha in utländsk trupp.
Stefan Lindgren
Den djupare innebörden av avtalet var ett försök av västmakterna att utverka fred för egen del genom att styra Hitlers aggressionspolitik österut.
Finns det några likheter mellan detta avtal och det eventuella fredsavtal som Ryssland, Ukraina och USA idag förhandlar om i Schweiz? Svar: nej.
Den närmaste parallell som man kommer att tänka på är Minsk-avtalen.
Minskavtalen består av två huvudavtal: Minsk I, undertecknat den 5 september 2014, och Minsk II, undertecknat den 12 februari 2015. Dessa avtal förhandlades fram i Minsk, Vitryssland, med deltagande av Ukraina, Ryssland och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Frankrike och Tyskland stod som garanter för att den ukrainska sidan skulle följa avtalet och Ryssland för Donbass.
I verkligheten fortsatte Kievs utrotningskrig mot Donbass som terroriststämplades. Senare medgav Tysklands dåvarande kansler Angela Merkel och Frankrikes dåvarande president Jerome Holland att de aldrig hade haft för avsikt att avtalet skulle hållas - det skulle bara ge Kiev respit att bygga upp sina styrkor med hjälp av västliga sponsorer.
I verkligheten fortsatte Kievs utrotningskrig mot Donbass som terroriststämplades. Senare medgav Tysklands dåvarande kansler Angela Merkel och Frankrikes dåvarande president Jerome Holland att de aldrig hade haft för avsikt att avtalet skulle hållas - det skulle bara ge Kiev respit att bygga upp sina styrkor med hjälp av västliga sponsorer.
* * *
Därmed inte sagt att München 2026 inbjuder till historiska paralleller. Man kommer osökt att tänka på Hitlers "dolkstötslegend". På DN:s sidor liksom i Kiev och i EU:s korridorer odlas myten att USA och Ryssland redan har gjort upp om en fred enligt ett avtal som "skrivits av Moskva".
Winearski skriver att USA "inte bidragit med en cent till Ukraina" sedan Trump tillträdde. Vilket svek! Enligt Kielinstitutet låg det dock vid årsskiftet fortfarande 960 miljoner euro i pipelinen för utlovad amerikansk hjälp till Kiev. Det ligger 400 miljoner dollar i Ukrainastöd i USA:s budget för 2026/27. Peanuts, men i alla fall.
Kievregimens hela krigföring är beroende av amerikanskt kommunikationsunderstöd och PURL-programmet förutsätter att USA ska leverera stora mängder vapen - som Europa förklarat sig villiga att betala.
Dessutom har Trumpadministrationen trots retoriken kring "Anchorageandan", som Moskva av förklarliga skäl underhåller i hopp om att öppna en bräsch i sanktionerna, skärpt den ekonomiska krigföringen mot Ryssland genom att hota alla länder som köper rysk olja med 50 %-iga tullar.
Så vari USA:s stöd till Ryssland består är tämligen oklart. Men genom att uppmåla en "dolkstötslegend" ökar trycket på EU att skinna sina skattebetalare ytterligare av medkänsla med det "svikna" och "förrådda" Ukraina.
I USA är fajten mellan Ukrainas "principfasta" vänner som Hillary Clinton och Trump emellertid bara en strid mellan olika fraktioner av ledare som i många fall återfinns i Jeffrey Epsteins kontaktnät.
* * *
Winearskis analys av förhållandet EU - USA rymmer intressanta motsägelser. Å ena sidan upprörs han över Trumps "hånfulla" antydningar om att européerna gick "i andra ledet i kriget i Afghanistan". Hur kan nån försöka ta ifrån våra gossar den ära de förvärvat på Nato-Isaf:s slagfält i Afghanistan!
Men nu var ju det kriget en våldtäkt på ett oberoende land som resulterade i att man jagade bort en talibanregering för att överlämna landet till en annan (mycket starkare) talibanregering. Mission accomplished! Vi ska alltså slåss för vår rättmätiga andel i "äran" att ha förött ett land och bidragit till krigsförbrytelser och folkmord.
Å andra sidan påpekar Winearski att Europas eftergivenhet fick det att ge grönt ljus åt Trump i Venezuela. Det är något vi vill läsa mer om i Dagens Nyheter!
Eftergivenheten i det fallet fick Trump att kasta sig över Grönland. Men det var nog mest skådespel. Marknaden reagerade, konstaterar Winearski. Och Trump fick ju i alla fall allt han kunde önska utom att sätta flaggan på Grönland.
När förhandlingarna startade idag i Genève visade det sig att inte bara de tre delegationerna från USA, Ukraina och Ryssland infunnit sig. Även Storbritannien hade skickat en delegation anförd av Keir Starmers säkerhetsrådgivare Jonathan Powell.Winearskis analys av förhållandet EU - USA rymmer intressanta motsägelser. Å ena sidan upprörs han över Trumps "hånfulla" antydningar om att européerna gick "i andra ledet i kriget i Afghanistan". Hur kan nån försöka ta ifrån våra gossar den ära de förvärvat på Nato-Isaf:s slagfält i Afghanistan!
Men nu var ju det kriget en våldtäkt på ett oberoende land som resulterade i att man jagade bort en talibanregering för att överlämna landet till en annan (mycket starkare) talibanregering. Mission accomplished! Vi ska alltså slåss för vår rättmätiga andel i "äran" att ha förött ett land och bidragit till krigsförbrytelser och folkmord.
Å andra sidan påpekar Winearski att Europas eftergivenhet fick det att ge grönt ljus åt Trump i Venezuela. Det är något vi vill läsa mer om i Dagens Nyheter!
Eftergivenheten i det fallet fick Trump att kasta sig över Grönland. Men det var nog mest skådespel. Marknaden reagerade, konstaterar Winearski. Och Trump fick ju i alla fall allt han kunde önska utom att sätta flaggan på Grönland.
* * *
Britterna vill inte missa ens en mikroskopisk chans att kasta in grus i förhandlingsmaskineriet och vara till hands för att hetsa eventuellt vacklande ukrainare.
Förhandlingarna har föregåtts av omfattande ukrainska attacker mot Brjansk och Belgorod-regionerna samt Sotji. Allt för att hålla liv i myten om ett Ryssland som går på knä för Ukraina.
I själva verket handlar det om ledargarnityrets egen överlevnad. I samma stund som de skriver på eventuella territoriella eftergifter finns det tusentals nazister som är beredda och tränade att likvidera dem. Inte undra på att de vill ha in utländsk trupp.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.