Över två år 
sedan starten av den brutala israeliska militära kampanjen i Gazaremsan 
har en omfattande rapport från regeringens mediekontor i Gaza blottlagt 
den förödande mänskliga, sociala och infrastrukturella vägtull som 
tillfogats enklavens befolkning. 
Denna
 rapport, som täcker 735 dagar av obevekligt bombardemang, svält och 
berövande, förklarar konflikten som en av de mest fruktansvärda 
folkmordskampanjerna i modern historia. Trots den katastrofala 
förstörelsen och förlusten av liv lyckades Israel varken utrota Hamas 
eller säkrade ovillkorlig frigivning av gisslan, samtidigt som man stod 
inför en aldrig tidigare skådad internationell isolering.
 
Detta resultat, som präglas av enormt mänskligt lidande och diplomatiskt nedfall, understryker en djup strategisk felbedömning.
 
Upptrappning och militär kampanj
 
Konflikten eskalerade snabbt efter 
attacken den 7 oktober, vilket fick Israels premiärminister Benjamin 
Netanyahu att förklara krigsmål som är inriktade på att demontera Hamas 
militära och styrande kapacitet, återvinna alla fångar och säkerställa 
Israels långsiktiga säkerhet.
 
Operationen, som kallas "Järnsvärd", 
involverade omfattande flygbombningar, markinvasion och införandet av 
allvarliga restriktioner för bistånd och rörelse. I mitten av 2024 hade 
Israel fått kontroll över betydande delar av Gaza, inklusive 
Philadelphi-korridoren längs den egyptiska gränsen.
 
Stora händelser inkluderade invasionen av 
Gaza City i slutet av 2023, bombardemang av utsedda säkra zoner som 
al-Mawasi över 150 gånger och stängningen av korsningar i mer än 600 
dagar, vilket förvärrar humanitära kriser. Kriget uthärdade i 735 dagar 
tills ett eldupphöravtal godkändes den 9 oktober 2025, vilket 
underlättade partiella israeliska tillbakadraganden och frisläppande av 
gisslan.
 
Mänskliga och infrastrukturella vägtullar
 
Gazas mediekontor rapporterar den extrema 
mänskliga och infrastrukturella vägtullen för den israeliska kampanjen 
och noterar att över 200.000 ton sprängämnen släpptes på Gazas 2,3 
miljoner invånare, med al-Mawasi-området - officiellt märkt som en 
"säker humanitär zon" - bombade mer än 150 gånger.
 
Rapporten beskriver detta som en 
systematisk inriktning på civila, inte oavsiktliga, vilket resulterar i 
ungefär 77.000 dödade eller saknade, inklusive över 20.000 barn, 12.500 
kvinnor och 1.000 spädbarn, bland dem 450 nyfödda. Mer än 39.000 
familjer var förkrossade, många helt utplånade.
 
Attacken krävde livet av 1,670 medicinska 
arbetare, 254 journalister, 140 civilförsvarspersonal, samt över 1.000 
poliser, kommunala och humanitära arbetare, samtidigt som 170.000 
skadades, inklusive tusentals kritiskt skadade eller amputerade.
 
Infrastrukturen förstördes, med 
förstörelsen av 38 sjukhus, 670 skolor, 165 universitet, dussintals 
vårdcentraler och 835 moskéer, tillsammans med upprepade attacker på 
ambulanser. Kontoret betonade att dessa attacker syftade till att utrota
 palestinsk medvetenhet genom att neka tillgång till utbildning och 
sjukvård, vilket understryker den bredare systematiska karaktären av 
kampanjens inverkan.
 
Civil infrastruktur drabbades i stor 
utsträckning, med 90% förstörelse, inklusive sjukhus, skolor och 
moskéer. Även om dessa siffror kräver oberoende verifiering från 
organisationer som FN eller humanitära organisationer, stämmer de 
överens med bedömningar av Amnesty International och FN-kommissioner som
 drar slutsatsen att Israel begått folkmord i Gaza.
 
Misslyckad utvisning och Hamas motståndskraft
 
Centralt för Israels misslyckande är det 
ouppnådda målet att med våld utvisa palestinier från Gaza. Inledande 
planer, som diskuterades i israeliska kretsar och rapporterades i 
försäljningsställen som Associated Press, innebar vidarebosättning av 
palestinier i länder som Sydsudan eller koncentrerade dem i 
interneringsliknande läger i södra Gaza, såsom ruinerna av Rafah.
 
En FN-rapport lyfte fram Israels avsikt 
att permanent kontrollera och demografiska förändringar för att etablera
 en judisk majoritet i ockuperade områden. Men trots att man 
kontrollerade över 80% av Gaza vid punkter och fördrev nästan två 
miljoner i provisoriska tält, materialiserades inte massutvisningen.
 
Internationella påtryckningar, bland annat
 från Internationella domstolen (ICJ) som beordrar förebyggande av 
folkmordshandlingar, och motstånd på marken hindrade dessa 
ansträngningar. Vapenvilans partiella tillbakadragande understryker 
detta bakslag, eftersom palestinierna förblir i Gaza mitt i pågående 
återuppbyggnadssamtal.
 
Lika ouppfylld var målet att helt förstöra
 Hamas. Israeliska tjänstemän hävdade 2025 att gruppens militära 
struktur avvecklades, med den tidigare krigsministern Yoav Gallant som 
uppgav att militären hade uppnått alla mål. Ändå indikerar analyser från
 ACLED och Al Jazeera att Hamas behåller operativ kapacitet, efter att 
ha rekryterat upp till 30.000 nya soldater och anpassat sig genom 
underjordiska nätverk.
 
Långt ifrån eliminering höjde kampanjen 
oavsiktligt den palestinska saken till global framträdande. Protester 
över hela världen, från västerländska städer till arabiska huvudstäder, 
ökade i solidaritet, med Sharq Forum som noterade en uppdelning av 
berättelser och politiska förändringar som gynnar palestinska 
rättigheter. Globaliseringen av protester härrör från mediebevakning av 
civilt lidande, vilket förstärker kraven på en tvåstatslösning och 
mänskliga rättigheter.
 
Diplomatiskt nedfall och globalt fördömande
 
Operationen har skapat djup skam och 
internationell misstroendevotum för Israel, vilket urholkar dess 
diplomatiska ställning. Global upprördhet intensifierades, med CNN som 
rapporterar utbredda meningsskiljaktigheter även vid Gazas gränser och 
FN-experter som kritiserar västerländskt stöd bland folkmordsfynd.
 
Diplomatiskt nedfall inkluderade isolering
 i FN, där Stillahavsöarna gav sällsynt stöd mitt i bredare fördömande. 
ICJ:s provisoriska åtgärder och Amnestys rapporter inramade händelser 
som förenliga med folkmord, vilket ledde till bojkotter och ansträngda 
allianser.
 
"Israels krigföringsmetoder i Gaza är 
förenliga med folkmordets egenskaper", sade en FN-specialkommitté och 
lyfte fram massolyckor och livshotande förhållanden.
 
Hamas vägran att släppa fångar belyser 
villkorslöst ytterligare Israels bakslag. Av de ursprungliga fångarna 
skedde frisläppande sporadiskt genom förhandlingar, vilket kulminerade i
 avtalet om eldupphör 2025 som utbytte fångar för palestinska fångar. 
Denna villkorliga ram, snarare än ensidig kapitulation, återspeglar 
Hamas varaktiga hävstång trots militära påtryckningar.
 
I syntes har dessa misslyckanden omformat 
regional dynamik, stärkt den palestinska mobiliseringen genom ökad 
global medvetenhet och försvagat Israels ställning bland ansvarskraven.
 
FN:s palestinska rättighetskommittés 
årliga rapport efterlyser utredningar och återuppbyggnad och uppmanar 
till ett verkligt upphörande som tar upp blockad och värdighet. När Gaza
 står inför 70 miljarder dollar i förluster och en humanitär avgrund, 
varnar konfliktens arv för farorna med långvarig krigföring utan 
livskraftiga politiska horisonter.