Korpralen på besök hos marskalken

Hitler och Mannerheim (stående) i marskalkens salongsvagn.

Det sägs att det finns endast ett inspelat ljudband med Adolf Hitler där denne kommunicerar med sin normala icke uppskruvade röst. Denna inspelning härrör sig från Finland år 1942 och är elva minuter lång.

Jan Nybondas påminner om den emblematiska händelsen.

Hitlers krig med Sovjetunionen hade vid det laget lidit sitt första stora bakslag, det vid Moskvas portar 1941, och det kanske motiverade Hitler till att besöka sina effektivaste krigspartners i norr för att de inte skulle tappa modet utan tvärtom öka sina insatser speciellt i riktning mot Leningrad samt mot järnvägen från Murmansk söderut.

Den 4 juni 1942 var marskalk Mannerheims födelsedag, han fyllde 75 år, och dagen gav således ett välkommet tillfälle att avlägga ett besök. Krigsledarna träffades bl.a. i Mannerheims salongsvagn för att inta sin lunch och det var vid detta tillfälle som inspelningen gjordes. Vagnen stod parkerad varför ljudkvaliteten på bandet är ganska god. Inspelningen skedde i hemlighet och avbröts av någon anledning efter elva minuter.

Att detta ljudband har funnits har länge varit känt men numera finns det utlagt på nätet varför det är både lättillgängligt och p.g.a sitt innehåll har ett intresse utöver det rent historiska både i Finland och bortom.

Alliansen med Hitler väcker nämligen obehagliga associationer då Finland numera har fått sin egen korpral placerad att som president leda landet i konfrontativ riktning mot  Ryssland och där utgången av konfrontationen hotar att bli katastrofal.

Att en ekonomisk kris väntar ligger redan fastslagen i de beslut om upprustning och militarisering som gjorts men en ännu värre katastrof kan ligga bakom hörnet om Finland på sitt territorium låter placera vapensystem som utgör ett akut hot för Ryssland.

Sovjetunionen under Stalins ledning ville förhandla fram ett utbyte av territorium för att flytta gränsen längre bort än de gällande tre milen från Leningrad. Samma problem men förstärkt av vapenteknologisk utveckling föreligger även idag. Ryska kärnområden hotas ju närmare gränserna USA får möjlighet att genom sina allierade installera sina attackvapen.

I det följande refereras Hitlers samtal med vidhängande reflexioner. Hitler är den som leder samtalet och Mannerheim stöder honom med sina kommentarer, närvarande är även president Ryti samt ett antal höga officerare, marskalk Keitel och Ryti sitter tillsammans vid chefsbordet.

Hitler inleder med att konstatera att Sovjetunionens rustningsnivå har förbluffat alla. Han säger att om någon av hans generaler för ett år sedan hade satt siffran på antalet stridsvagnar till 35 000 skulle jag ha betraktat honom som rubbad. Han måste ha sett föremålen dubbla eller snarast tiodubbla. Hitler påstår samtidigt att man redan eliminerat 34 000 av dessa men att man också i Donetsk-regionen påträffat en produktionsanläggning som varit utrustad för 60 000 montörer.

Mannerheim ger Hitler sitt stöd och säger att även han överrumplats och detta inte endast i krigets nuvarande skede utan redan under finska vinterkriget 1939-40. ”Vi hade ingen aning”, säger han. Sedan tillfogar han något överdrivet att Sovjetunionen haft 25 år tid på att förbereda sig och bortser ifrån både interventions- och inbördeskrig och alla andra hinder som undanröjts innan en egentlig industrialisering kunnat ta fart.

Därefter påpekar Hitler att invasionen österut fördröjts med ett år som en följd av bekymren på västfronten. Kriget västerut blev nämligen försenat p.g.a de ihållande höstregnen. Enligt de tyska beräkningarna skulle Frankrike besegras inom loppet av sex veckor men attacken fick vänta till våren 1940. Det tyska krigsmaskineriet var av yppersta kvalitet men det var utvecklat för sommarväder eftersom man utgått ifrån att krig vintertid inte var genomförbart. 

När den första vackra vårdagen kom gav Hitler genast sin marschorder som verkställdes två dagar senare. Före detta hade Tyskland varit tvungen att säkra den norska kusten och efter Frankrikes fall blev vi tvungna att undsätta våra italienska allierade både i Nordafrika och på Balkan. Efter alla dessa dröjsmål måste vi vänta till följande sommar med fälttåget österut.

Tillgången till de rumänska oljekällorna utgjorde en avgörande faktor för krigsföretaget säger Hitler. Om Sovjetunionen hade lagt beslag på dessa källor medan Tyskland var upptaget med Frankrike skulle detta ha omöjliggjort ett framgångsrikt slag österut. Frankrike var redan militärt besegrat men Hitler framhåller att man trots detta satt fast där ännu under hösten 1940, för att det tog tid att säkra erövringen och att reparera skadat materiel som sedan skulle förflyttas till östfronten.

Påpekandet om den rumänska oljan tycks väcka förvåning hos de närvarande i vagnen och Hitler förtydligar med att upplysa dessa om vilka enorma kvantiteter bränsle som krigsmaskineriet förbrukar. Den egna produktionen kunde inte hänga med. Det som Hitler utelämnar är att USA:s oljebolag levererade stora kvantiteter bränsle via Spanien men att denna källa stängts av. Det skedde när Japan attackerade Pearl Harbor i december 1941 och USA inträdde i kriget.

Hitler smickrar värdarna med att omtala hur han stod upp för Finland i sitt sista samtal med Molotov. I detta sammanhang säger han sig ha dragit slutsatsen att Sovjetunionen stod i beredskap att attackera Tyskland varför han beslöt att Tyskland måste förekomma ett sådant angrepp. En slutsats som få historiker lär dela men ett klassiskt grepp att utmåla angrepp som försvar. Hitler ondgör sig än en gång över att Frankrike inte ockuperades redan 1939 för då hade världshistorien tagit en annan vändning. - En dörr till salongsvagnen öppnas och inspelningen bryts.

De tre milen från Leningrad/St Petersburg har kommit att stå Finland dyrt och snart etthundra år senare har det från officiellt håll ännu inte kommit något medgivande om att man handlat oklokt. Trots att statsfilosofen J.V. Snellman redan 1860 påpekat att statsgränsen måste förflyttas västerut ifall Finland separeras från Ryssland. I Snellmans tankar gällde som ett minst lika sannolikt alternativ en återgång till samhörighet med Sverige än självständighet. Det förändrar inte det faktum att gränsdragningen var en historisk slump efter tidigare seklers drabbningar med den svenska stormakten. Gränsen saknade betydelse så länge Finland var en del i det ryska riket.

En kanske något oväntad konsensus förelåg vad beträffar gränsfrågan, vars beaktande kunde ha hållit Finland utanför det kommande storkriget. Hitler, Churchill och Mannerheim var samtliga eniga om att en kompromiss om gränsen hade varit motiverad och att Sovjetunionen på denna punkt hade begripliga skäl för sin position. Hitler av det skälet att Tyskland inte önskade ett krigsutbrott medan deras egna förberedelser pågick. Tyskland behövde mineraler och andra råvaror från både Sverige och Finland och ett krig uppe i norr skulle omgående locka dit västmakterna och det ville man undvika till varje pris.

Churchill uttrycker sin förståelse närmast ur ett geopolitiskt perspektiv, ingen stormakt vill ha en statsgräns så nära en vital metropol som Leningrad. Men Churchill var vid tillfället en minoritetsröst och saknade regeringsställning. Det har däremot sedermera kunnat dokumenteras att det från Storbritannien, Frankrike och Sverige inte saknades locktoner för att Finland skulle inta en kompromisslös hållning. Dessa uppmaningar föll finska ministrar i smaken och de handlade därefter.

”Vi hade inte en aning” säger både Hitler och Mannerheim samstämmigt. Om den sovjetiska styrkan vill säga. Därvid kan en direkt parallell dras till konflikten i Ukraina vars avsikt varit att få rysk ekonomi och militär att kollapsa. Och återigen hade man ingen aning, varken i USA eller i EU eller bland dess medlemmar.

Ryssland utmålades som en bensinmack med kärnvapen som efter några veckor av ekonomiska sanktioner skulle falla ihop som ett korthus. Och vad hände ? Den ryska militära sektorn har visat sig ligga långt före den amerikanska som mest inriktat sig på att dränera statskassan än att utvecklas teknologiskt. Och den ryska ekonomin har inte bara stått pall för sanktionerna, den har tvärtom utnyttjat dessa som en katalysator för att ersätta import med egen produktion som i många fall är modernare än den tidigare importerade.

Man kan bara hoppas att påståendet ”historien upprepar sig, vid det första tillfället utspelar den sig som en tragedi och vid det följande som en fars”, gäller. Vem hade trott att man någonsin tvingas anse Hitler som den smartare - men jämfört med dagens EU-ledare hade han ett tämligen gott omdöme gällande styrkeförhållanden. Han räknade slutligen fel men hade ett grepp om saker som dagens ledare fullkomligt saknar. Hitler var medveten om att marginalerna var små och att tidsfaktorn var central. Det gällde att slå till när den relativa fördelen var störst eftersom den efter tid skulle krympa och vändas till sin motsats.

Den belgisk-kanadensiske historikern Jacques R. Pauwels har gått i polemik mot EU om Molotov-Ribbentrop -pakten och därvid hävdat att Sovjetunionen hade mest att vinna på att de genom pakten fick ett längre andrum för att förbereda sig. Och ingen mindre än Hitler verkar bekräfta Pauwels slutsats, Tyskland hade helst inlett sin attack ett år innan. Och avslutningsvis har en annan kanadensisk historiker precis kommit ut med sin detaljgenomgång av den sovjetiska diplomatin från 1933 framåt till krigsutbrottet 1941 i tre volymer.

Det är Michael Jabara Carley som tar oss igenom dessa år och med eftertryck dokumenterar hur Sovjetunionen gjorde sitt yttersta för att stoppa Tyskland innan det var för sent. Och även här instämmer Hitler själv: bara en sådan detalj som tillgången till den rumänska oljan hade räckt för att uppnå detta mål, men västmakterna antingen inte insåg faran eller gjorde det men ville styra Hitler mot just Sovjetunionen.

Fotnot: Enligt uppgift gjorde finska radions tekniker Thor Damén inspelningen av samtalet i samråd med sina överordnade men i hemlighet utan att informera militärledningen.

Jan Nybondas

 

 Ljudinspelningen med Hitler, med översättning till engelska.