Mindre handel, mer geopolitik

Ursula von der Leyen i samspråk med Ukrainas ledare Volodomyr Zelenskyj.

I en granskning av EU och hur dess lagstiftning efterföljs konstaterar Economist att klubbens 27 nationella regeringar allt oftare är ovilliga att efterleva EU:s regler.

EU-kommissionen i Bryssel som ska se till att sådana överträdelser bestraffas har i stort sett gett upp, skriver tidningen. Likt en polis som hellre slumrar till än bekämpar laglöshet.

Desto mer ägnar sig EU åt geopolitik, att bekämpa Ryssland och Kina och vårda den transatlantiska länken (under tal om självständighet).

När  Jean-Claude Juncker 2016 tillfrågades varför ännu en inkontinent budget från Paris släpptes igenom, förklarade dåvarande EU-ordföranden bara: ”För att det är Frankrike.”

I EU-fördrag föreskrivs att nationella regeringar är tvungna att hålla skulden under 60 % av BNP. Den så kallade stabilitets- och tillväxtpakten, som en gång ansågs avgörande för eurons trovärdighet blir alltmer ihålig. Ungefär hälften av länderna, som representerar tre fjärdedelar av EU:s ekonomiska produktion, överskrider skuldreglerna. Frankrike, som i princip uppfyllde 60-procentskriteriet när regeln antogs 1999 har nu en skuld på 114 %.

Samtidigt spottar EU-kommissionen ut över 2 500 nya rättsakter varje år, eller ungefär en varje timme varje arbetsdag. Exempel finns en regel som säger att migranter ska lämna in asylansökningar i den EU-medlemsstat där de först sätter sin fot. I praktiken har systemet inte fungerat på flera år. Tyskland lämnade in 75 000 ansökningar till andra EU-länder om att ta tillbaka asylsökande för handläggning under 2023, men lyckades bara skicka tillbaka cirka 5 000. Detta beror till stor del på att länder som Grekland i praktiken vägrar att ta tillbaka migranter och behöver inte frukta några konsekvenser. Svaret från Bryssel har varit en öronbedövande axelryckning.

EU:s grunduppgift är - i teorin - att upprätthålla en gemensam marknad. Dvs. att det borde vara möjligt att sälja en burk färg tillverkad för den spanska marknaden i Frankrike. Men nationella regler innebär att varje produkt i praktiken behöver ha en särskild design för varje land.

En sammanställning av sådana gränsproblem sammanställd av European Round Table for Industry, en lobbygrupp för företag, omfattar över 290 sidor olagliga handelshinder.

EU-kommissionen var en gång ett stolt teknokratiskt organ som gärna verkställde EU:s regler utan rädsla eller favorisering. Det omvandlades under Juncker till en "politisk kommission" (hans efterträdare Ursula von der Leyen talar ännu mer storslaget om en "geopolitisk kommission").

De överträdelseförfaranden som tidigare inleddes i tusental irriterade ofta de nationella regeringar. Att kommissionen delvis offrat sin roll som fördragens väktare är således ett kalkylerat drag, enligt R. Daniel Kelemen och Tommaso Pavone, två akademiker: ökad tolerans mot regelbrott  köper goodwill från nationella regeringar och Brysselmaskineriet kan spotta ur sig ännu fler betydelselösa lagar. Men släpphäntheten med reglerna får konsekvenser.

Att låta länder som Grekland trotsa reglerna för migranter har resulterat i att Tyskland (bland många andra) återinfört gränskontroller mot andra EU-länder. Okontrollerad slöseri var roten till eurozonens kris som började 2009. Mest irriterande för en kontinent i ekonomisk nedgång är att den inre marknaden inte fungerar bra: administrativa hinder för handel med tjänster mellan EU-länder motsvarar en tull på 110 %, enligt IMF. Handeln mellan EU-länder är bara hälften så stor per capita som den mellan amerikanska stater. 

För två decennier sedan brukade kommissionen väcka flera tusen "överträdelseförfaranden" om året mot länder som inte följde reglerna. Nu är siffran nere på bara hundratals och den sjunker fortfarande.  Antalet förfaranden har minskat med 75 % sedan 2011.

Genom allmän släpphänthet med upprätthållandet av en "gemensam marknad" köper kommissionen frihet att utöka sin politiska makt. Den har i praktiken tagit sig en beskattningsrätt som inga fördrag ger den. Och den har gett sig in på det militära området - i tandem med Nato - på ett sätt  som absolut inte förutses i några EU-fördrag. 

Men att som ett minimum återföra EU till dess fördragsfästa uppgifter kräver till att börja med ett uppvaknande bland medlemsländerna, vilket ännu inte synts till mer än en och annan upprorsunge som snabbt stampas ut av kommissionen.

Det misstroendevotum som 90 parlamentsledamöter krävt och som ska hållas på torsdag har redan på förhand isolerats genom anklagelser att motionärerna "går Putins ärenden". Ursula von der Leyen själv var naturligtvis bortrest när debatten om misstroendeförklaringen ägde rum.

Stefan Lindgren