Läs vidare:
Ett handelskrig baserat på 15 procents tullar är bättre än ett handelskrig med 30 procent men det är likväl ett handelskrig. Överenskommelsen som EU- kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och Trump skakade hand om i Skottland är en konsekvens av en fundamental felsyn på den transatlantiska handeln som Trump bär på tillsammans med en aggressiv syn på Europa.
Det är självfallet rätt att 15 procent är bättre än 30 procent, liksom i och för sig 30 procent hade varit bättre än 50 procent men det förändrar inte det faktum att det är ett dåligt avtal och innebär ett institutionaliserat handelskrig. Överenskommelsen bygger på en syn på handel som är skadlig för USA och för Europa och är inte ett resultat av konstruktiva förhandlingar utan av destruktiv utpressning.
Den bygger på en fundamental felsyn på handelsrelationerna mellan USA och EU. Bytesbalansen är i stort sett i balans om man räknar in tjänstesektorn, vilket man självfallet måste göra. Det amerikanska handelsunderskottet, alltså vad gäller varor, beror inte på att EU har höga tullar och USA låga.
De sammanvägda tullsatserna är i stort sett desamma kring 3 procent i EU och i USA, med på tiondels bas marginellt högre i Europa. Det är inte på grund av villkoren för handel som USA har ett handelsunderskott – alltså inte bytesbalansunderskott – utan på grund av det amerikanska budgetunderskottet som innebär att USA konsumerar mer än man producerar och därför måste importera mer och därför också låna pengar.
Det handelskrigstillstånd vi nu har på 15 procents tullar i USA för europeiska produkter kommer inte underlätta hanteringen av det amerikanska budgetunderskottet. Det kommer att höja priser i USA och leda till stigande räntor med än större problem att hantera upplåningen till budgetunderskottet.
Det förtjänar att sägas att de globala ekonomins utveckling under de senaste 30 åren inte har missgynnat utan gynnat den amerikanska ekonomin. USA har under denna tid passerat EU vad gäller BNP och är i dag den i särklass största ekonomin med Kina som nummer två och EU som nummer tre. Det är ett politiskt delirium att hävda att denna framgång skulle bygga på en handel som är fientligt organiserad mot USA:
Med detta sagt är 15 procent bättre både för USA och Europa än 30% eller som sagt för den delen 50 procent som Trump också har hotats med. Men det är inte resultat av en förhandling och det är inget avtal som bygger på någon skicklighet utan på hänsynslöshet och oförstånd.
Mot den bakgrunden är det genant att von der Leyen talade om ett amerikanskt handelsunderskott som måsta balanseras – ska vi nu kräva att det europeiska tjänstehandelsunderskottet ska balanseras? – när både hon och andra vet att underskottet beror på den amerikanska ekonomins egna underskott. Det var också genant att höra henne säga att han är en skicklig förhandlare och ”dealmaker”.
Det är nämligen ett dåligt förhandlingsresultat för både USA och Europa och det är inte tillkommit genom sakliga förhandlingar utan genom utpressning om ett än större handelskrig.
* * *
Så långt Hökmark. Tilläggas kan att läkemedelssektorn inte ingår i uppgörelsen. Trump förbehåller sig rätten att chockhöja dessa tullar om ett år, efter att ha gett Europas läkemedelsindustri en frist för att flytta produktion till USA.
När von der Leyen talade om EU:s "enorma" (huge) överskott i handeln med USA var det direkt missvisande. Se diagrammet nedan som visar att det sammanlagda överskottet för varor och tjänster sjönk till 58 miljarder dollar i fjol.
VDL talade också om avtalet som ett mellan "världens två största ekonomier". Då bortser hon från kina och att avtalet sannolikt kommer att påverka båda ländernas BNP negativt.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.