 |
| Den tidigare gruppordföranden för socialdemokraterna i förbundsdagen, Rolf Mützenich är en av undertecknarna till uppropet. |
I ett manifest motsätter sig SPD-politiker upprustningen och kräver återupptagna relationer med Ryssland. Rolf Mützenich och de andra undertecknarna av manifestet kräver en omläggning av den federala regerings utrikes- och säkerhetspolitik: mer diplomati och mindre upprustning.
En mängd socialdemokratiska ministrar från federala och delstatliga regeringar, tidigare och nuvarande förbundsdagsledamöter, journalister nära SPD samt vänster- och oberoende personer har skrivit på menifestet.
Att upprätthålla fred i Europa genom försvarsförmåga, vapenkontroll och förståelse
Åttio år efter slutet av århundradets katastrof, andra världskriget, och befrielsen från Hitlers fascism, är freden återigen hotad i Europa. Vi bevittnar nya former av våld och kränkningar av mänskligheten: det ryska kriget mot Ukraina, men också de grundläggande kränkningarna av mänskliga rättigheterna på Gazaremsan. Världens sociala klyftor fördjupas, både inom och mellan samhällen. Den av människan orsakade krisen i jordens klimatsystem, förstörelsen av livsmedelskällor och nya former av kolonialism för råvaror hotar fred och mänsklig säkerhet. Sist men inte minst försöker nationalister utnyttja osäkerhet, konflikter och krig för sina ondskefulla intressen.
Vi är långt ifrån en återgång till en stabil freds- och säkerhetsordning i Europa. Tvärtom:
I
Tyskland och de flesta europeiska länder har krafter fått övertaget som
söker en framtid främst genom en strategi för militär konfrontation och
hundratals miljarder euro i upprustning. Fred och säkerhet kan inte
längre uppnås med Ryssland, menar de, utan måste upprätthållas mot
Ryssland.
Tvånget till ständigt ökande
upprustning och förberedelser inför ett förmodat förestående krig
åberopas, istället för att koppla samman nödvändig försvarskapacitet med
en vapenkontroll- och nedrustningspolitik för att uppnå gemensam
säkerhet och en ömsesidig förmåga att upprätthålla fred.
Vi är övertygade om att konceptet gemensam säkerhet är det enda ansvarsfulla sättet att förhindra krig genom konfrontation och ökad upprustning, oavsett ideologiska skillnader och intressekonflikter. Begreppet gemensam säkerhet låg också till grund för fördraget från 1987 som förbjöd alla nukleära medeldistansmissiler mellan USA:s president Ronald Reagan och SUKP:s generalsekreterare Michail Gorbatjov, vilket avsevärt bidrog till kalla krigets slut i Europa och till den tyska återföreningen.
Sedan 1960-talet har världen mer än en gång hamnat på randen till kärnvapenkrig. Det kalla kriget präglades av ömsesidig misstro och militär konfrontation mellan de ledande makterna i öst och väst. USA:s president John F. Kennedy, Willy Brandt och andra ledande politiker drog på den tiden de rätta slutsatserna av den farliga bristen på framtidsutsikter i denna kapprustning, som blev uppenbar under Kubakrisen. Istället för konfrontation och upprustning uppstod samtal och förhandlingar om säkerhet genom samarbete, förtroendeskapande, vapenkontroll och nedrustning.
Undertecknandet av ESK-slutakten i Helsingfors 1975 var en kulmen på denna integration av försvars- och nedrustningspolitik, som säkrade fred i Europa i årtionden och slutligen möjliggjorde den tyska återföreningen.
I Helsingfors enades man om centrala principer för europeisk säkerhet genom fredligare samverkan mellan stater: staternas jämlikhet oavsett storlek, bevarandet av staternas territoriella integritet, avstående från ömsesidiga hot om våld, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, avstående från inblandning i staternas inre angelägenheter och överenskommelse om omfattande samarbete.
Denna historiska utveckling visar att det som behövs inte är ensidig skuldbeläggning, utan en differentierad analys av alla bidrag till övergivandet av Helsingforsprinciperna. Just av denna anledning får vi inte glömma historiens lärdomar. En återgång till en politik av ren avskräckning utan vapenkontroll och en massiv vapenuppbyggnad skulle inte göra Europa säkrare. Istället måste vi återigen arbeta med en fredspolitik med målet gemensam säkerhet.
För många idag framstår delad säkerhet som en illusion. Detta är ett farligt felslut, eftersom det inte finns något ansvarsfullt alternativ till en sådan politik. Denna väg kommer inte att bli enkel. Innan verkliga förtroendeskapande åtgärder kan genomföras krävs därför små steg: att begränsa ytterligare eskalering, skydda humanitära minimistandarder, inleda tekniskt samarbete inom områden som katastrofhantering eller cybersäkerhet, och försiktigt återuppta diplomatiska kontakter. Först när sådana grunder har etablerats kan förtroendet växa – och därmed bana väg för en ny europeisk säkerhetsarkitektur. Den offentliga debatten om säkerhetspolitik måste också bidra till detta.
Dessutom är Europa nu mer än någonsin uppmanat att ta självständigt ansvar. Under president Trump för USA återigen en konfrontationspolitik, särskilt gentemot Kina. Detta ökar risken för ytterligare militarisering av internationella relationer. Europa måste motverka detta med en oberoende, fredsinriktad säkerhetspolitik och aktivt bidra till en återgång till en samarbetsinriktad säkerhetsordning – vägledd av principerna i ESK-slutakten från 1975.
En sak är klar: ett försvarfähigt Bundeswehr och en stärkande av Europas säkerhetspolitiska kapacitet är nödvändiga.
Denna defensiva förmåga måste dock integreras i en strategi för deeskalering och gradvis förtroendeskapande – inte i en ny kapprustning. Faktum är att de europeiska NATO-medlemsstaterna ensamma, även utan den amerikanska militären, är klart överlägsna Ryssland i konventionella militära termer. Militäralarmistisk retorik och massiva upprustningsprogram skapar inte större säkerhet för Tyskland och Europa, utan leder snarare till destabilisering och förstärker den ömsesidiga hotbilden mellan NATO och Ryssland.
Centrala delar av en ny, hållbar freds- och säkerhetspolitik är därför:Få ett slut på dödandet och dödandet i Ukraina så snart som möjligt. För att uppnå detta behöver vi en intensifiering av de diplomatiska ansträngningarna från alla europeiska stater. Stödet för Ukraina i dess anspråk enligt internationell rätt måste kopplas till allas legitima intressen i Europa av säkerhet och stabilitet. På grundval av detta måste det oerhört svåra försöket göras att återuppta dialogen med Ryssland efter vapenvilan, inklusive om en freds- och säkerhetsordning för Europa som stöds och respekteras av alla.
Vi är övertygade om att konceptet gemensam säkerhet är det enda ansvarsfulla sättet att förhindra krig genom konfrontation och ökad upprustning, oavsett ideologiska skillnader och intressekonflikter. Begreppet gemensam säkerhet låg också till grund för fördraget från 1987 som förbjöd alla nukleära medeldistansmissiler mellan USA:s president Ronald Reagan och SUKP:s generalsekreterare Michail Gorbatjov, vilket avsevärt bidrog till kalla krigets slut i Europa och till den tyska återföreningen.
Sedan 1960-talet har världen mer än en gång hamnat på randen till kärnvapenkrig. Det kalla kriget präglades av ömsesidig misstro och militär konfrontation mellan de ledande makterna i öst och väst. USA:s president John F. Kennedy, Willy Brandt och andra ledande politiker drog på den tiden de rätta slutsatserna av den farliga bristen på framtidsutsikter i denna kapprustning, som blev uppenbar under Kubakrisen. Istället för konfrontation och upprustning uppstod samtal och förhandlingar om säkerhet genom samarbete, förtroendeskapande, vapenkontroll och nedrustning.
Undertecknandet av ESK-slutakten i Helsingfors 1975 var en kulmen på denna integration av försvars- och nedrustningspolitik, som säkrade fred i Europa i årtionden och slutligen möjliggjorde den tyska återföreningen.
I Helsingfors enades man om centrala principer för europeisk säkerhet genom fredligare samverkan mellan stater: staternas jämlikhet oavsett storlek, bevarandet av staternas territoriella integritet, avstående från ömsesidiga hot om våld, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, avstående från inblandning i staternas inre angelägenheter och överenskommelse om omfattande samarbete.
Tyvärr
lever vi i en annan värld idag. Den europeiska säkerhetsordningen,
baserad på principerna i ESK-slutakten, hade redan undergrävts alltmer
under årtiondena före Rysslands illegala attack mot Ukraina – inklusive
av "väst" – till exempel genom Natos attack mot Serbien 1999, kriget i
Irak med en "koalition av villiga" 2003, bristande efterlevnad av
åtagandena om kärnvapennedrustning i icke-spridningsfördraget som
bekräftades 1995, uppsägning eller åsidosättande av viktiga
vapenkontrollavtal, främst av USA, och det helt otillräckliga
genomförandet av Minskavtalen efter 2014.
Denna historiska utveckling visar att det som behövs inte är ensidig skuldbeläggning, utan en differentierad analys av alla bidrag till övergivandet av Helsingforsprinciperna. Just av denna anledning får vi inte glömma historiens lärdomar. En återgång till en politik av ren avskräckning utan vapenkontroll och en massiv vapenuppbyggnad skulle inte göra Europa säkrare. Istället måste vi återigen arbeta med en fredspolitik med målet gemensam säkerhet.
För många idag framstår delad säkerhet som en illusion. Detta är ett farligt felslut, eftersom det inte finns något ansvarsfullt alternativ till en sådan politik. Denna väg kommer inte att bli enkel. Innan verkliga förtroendeskapande åtgärder kan genomföras krävs därför små steg: att begränsa ytterligare eskalering, skydda humanitära minimistandarder, inleda tekniskt samarbete inom områden som katastrofhantering eller cybersäkerhet, och försiktigt återuppta diplomatiska kontakter. Först när sådana grunder har etablerats kan förtroendet växa – och därmed bana väg för en ny europeisk säkerhetsarkitektur. Den offentliga debatten om säkerhetspolitik måste också bidra till detta.
Dessutom är Europa nu mer än någonsin uppmanat att ta självständigt ansvar. Under president Trump för USA återigen en konfrontationspolitik, särskilt gentemot Kina. Detta ökar risken för ytterligare militarisering av internationella relationer. Europa måste motverka detta med en oberoende, fredsinriktad säkerhetspolitik och aktivt bidra till en återgång till en samarbetsinriktad säkerhetsordning – vägledd av principerna i ESK-slutakten från 1975.
En sak är klar: ett försvarfähigt Bundeswehr och en stärkande av Europas säkerhetspolitiska kapacitet är nödvändiga.
Denna defensiva förmåga måste dock integreras i en strategi för deeskalering och gradvis förtroendeskapande – inte i en ny kapprustning. Faktum är att de europeiska NATO-medlemsstaterna ensamma, även utan den amerikanska militären, är klart överlägsna Ryssland i konventionella militära termer. Militäralarmistisk retorik och massiva upprustningsprogram skapar inte större säkerhet för Tyskland och Europa, utan leder snarare till destabilisering och förstärker den ömsesidiga hotbilden mellan NATO och Ryssland.
Centrala delar av en ny, hållbar freds- och säkerhetspolitik är därför:Få ett slut på dödandet och dödandet i Ukraina så snart som möjligt. För att uppnå detta behöver vi en intensifiering av de diplomatiska ansträngningarna från alla europeiska stater. Stödet för Ukraina i dess anspråk enligt internationell rätt måste kopplas till allas legitima intressen i Europa av säkerhet och stabilitet. På grundval av detta måste det oerhört svåra försöket göras att återuppta dialogen med Ryssland efter vapenvilan, inklusive om en freds- och säkerhetsordning för Europa som stöds och respekteras av alla.
Upprätta
en oberoende försvarsförmåga för europeiska stater, oberoende av USA.
Stoppa kapprustningen. Europeisk säkerhetspolitik får inte baseras på
principen om upprustning och krigsförberedelser, utan snarare på
effektiv försvarsförmåga. Vi behöver försvarsmateriel för de väpnade
styrkorna som skyddar utan att skapa ytterligare säkerhetsrisker.
Det
finns ingen säkerhetspolitisk motivering för en fast årlig ökning av
försvarsbudgeten till 3,5 eller 5 procent av bruttonationalprodukten. Vi
anser det irrationellt att fastställa en procentandel av utgifterna för
militära ändamål baserat på BNP.
Istället för ständigt ökande utgifter för försvarsmateriel behöver vi snarast mer ekonomiska resurser för investeringar i fattigdomsbekämpning, klimatskydd och bekämpning av förstörelsen av naturresurser, vilket oproportionerligt drabbar låginkomsttagare i alla länder.
Ingen stationering av nya amerikanska medeldistansmissiler i Tyskland. Stationering av amerikanska hypersnabba missilsystem med lång räckvidd i Tyskland skulle göra vårt land till ett huvudmål för attacker.
Vid granskningskonferensen 2026 om icke-spridningsfördraget för kärnvapen måste åtagandet om kärnvapennedrustning enligt artikel 6 förnyas och stärkas med bindande lägesrapporter och förklaringar om "ingen första användning" enligt internationell rätt.
Samtidigt är det viktigt att driva på förnyelsen av det nya START-fördraget om strategisk vapenminskning, som löper ut 2026, och för nya förhandlingar om vapenbegränsning, vapenkontroll, förtroendeskapande åtgärder, diplomati och nedrustning i Europa.
En gradvis återgång till att lätta på relationerna och samarbetet med Ryssland, samt att beakta behoven i det globala syd, särskilt i kampen mot det gemensamma hotet från klimatförändringarna.
Ingen inblandning från Tyskland och EU i en militär eskalering i Sydostasien.
De första undertecknarna är
Dr. Ralf Stegner, ledamot av förbundsdagen, dr. Rolf Mützenich, ledamot av förbundsdagen, dr. Norbert Walter-Borjans, tidigare SPD-partiordförande, dr. hc. Gernot Erler, tidigare statsminister, professor dr Ernst Ulrich von Weizsäcker, hedersordförande för Romklubben, dr Nina Scheer, ledamot av förbundsdagen, Maja Wallstein, ledamot av förbundsdagen, Sanae Abdi, ledamot av förbundsdagen, Lothar Binding, förbundsordförande för SPD 60 plus arbetsgrupp, Hans Eichel, tidigare president för förbundsrådet, tidigare förbundsfinansminister, dr Carsten Sieling, senatspresident och tidigare borgmästare i Bremen, professor dr Julian Nida-Rümelin, tidigare statsminister, Arno Gottschalk, ledamot av förbundsdagen (MP), Mirjam Golm, ledamot av Berlins delstatsparlament, Matthias Hey, ledamot av Thüringens delstatsparlament, Dunja Wolff, ledamot av Berlins delstatsparlament, Michael Müller, förbundsordförande för Naturvänner i Tyskland, tidigare parlamentarisk statssekreterare, Erik von Malottki, ordförande för Demokratiska vänstern 21, vice förbundsordförande för AfA, Katja Weitzel, Ledamot av Bayerns delstatsparlament, Yildiz Medine, ledamot av parlamentsledamoten, Dr. Matthias Kollatz, ledamot av Berlins delstatsparlament, tidigare finanssenator, Friedhelm Hilgers, förbundsstyrelsen för SPD AG 60 plus, Dr. Theodor Ziegler, förste ordförande för SPD Baiersbronn, Peter Kox, vice ordförande för SPD:s stadsfullmäktigegrupp i Bonn, Martin Schilling, tidigare ordförande för SPD:s underdistrikt i Bonn, Heinz Oesterle, delstatsordförande för AG SPD 60 plus Bayern, professor Dr. Renate Meyer-Braun, tidigare medlem av delstatsstyrelsen för SPD i Bremen, Benjamin Pulz, fackföreningssekreterare för ver.di München, Anke Kozlowski, vice delstatsordförande för SPD Bremen, Torge Harms, vice delstatsordförande för Jusos Bremen, Dr. Detlef Griesche, tidigare ledamot av förbundsdagen, Manfred Fluß, tidigare finanssenator i Bremen, René Röspel, tidigare ledamot av Förbundsdagen, Adi Ostertag, tidigare ledamot av förbundsdagen, Robert Antretter, tidigare ledamot av förbundsdagen, hedersledamot av Europarådet och WEU, Klaus Barthel, tidigare ledamot av förbundsdagen, tidigare förbundsordförande för Afa, Sigrid Skarperlis-Sperk, tidigare ledamot av förbundsdagen, Friedhelm Julius Beucher, hedersordförande för Tyska handikappidrottsförbundet, tidigare ledamot av förbundsdagen, Joachim Schuster, tidigare ledamot av Europaparlamentet, professor dr Dietmar Köster, tidigare ledamot av Europaparlamentet, Wolfgang Jüttner, tidigare miljöminister i Niedersachsen,Dr. Gabriele Andretta, Heidi Merk, tidigare justitieminister i Niedersachsen, Ulrike Neumann, tidigare ledamot av Berlins delstatsparlament, Karlheinz Nolte, tidigare ledamot av Berlins delstatsparlament, Frank Beucker, tidigare ledamot av Hessens delstatsparlament, Karin Kauertz, tidigare ledamot av förbundsdagen, Helene Hammelrath, tidigare ledamot av delstatsparlamentet, Bärbel Dieckmann, tidigare borgmästare i Bonn, Herbert Schmalstieg, tidigare borgmästare i delstatshuvudstaden Hannover, Anke Brunn, tidigare vetenskapsminister i Nordrhein-Westfalen, Gabriele Behler, tidigare statsminister, professor Jochen Dieckmann, tidigare statsminister, dr. Wolfgang Lieb, tidigare statssekreterare, dr. Hans Misselwitz, tidigare parlamentarisk statssekreterare, Christoph Habermann, tidigare statssekreterare, dr. Wilhelm Schäffer, tidigare statssekreterare, professor dr. Dieter Schimanke, tidigare statssekreterare, dr. Karlheinz Bentele, tidigare statssekreterare, dr. Karl-Heinz Klär, tidigare statssekreterare, professor (ret.) Dr Peter Brandt, Détente Now!, Knut Lambertin, vice förbundsordförande för Demokratiska vänstern 21, Dr Uwe Pöhls, Blog der Republik, Herbert Sahlmann, tidigare ministerråd, Cay Gabbe, tidigare ministerråd, Dr Wolfgang Biermann, tidigare anställd i Egon Bahr, Prof. Dr. Dr. Dr. World”, Jürgen Zurheide, journalist, Dr Wolfgang Roters, Martin Schmuck, journalist, Burkhard Zimmermann, Reiner Hammelrath, tidigare föreningsdirektör, Ingrid Hentzschel, Axel Fersen, Bernhard Pollmeyer, tidigare ministerdirektör, Michael Pöllath, styrelseledamot i Naturvännerna, Dr med. Susanne Zickler, Dr Petra Frerichs, Hartmut Palmer, journalist, Beenhard Oldigs, Dr Heinrich Lienker, Dagmar Wenzel, biolog, Dr Joke Frerichs, Jogi Vormbrock, Meinholde Sollmann, Prof Dr Clemens Knobloch, Margret Schmitz, Dr Paul Michael Hugo Suding, Willi Buckah Prof. Demokratiska vänsterns 21 talesman Bremen/Niedersachsen, Holger Egger, Wilfried Gaum, styrelseledamot i "Forum för politik och kultur Hannover", Wolfgang Wiemer, kontorschef för SPD:s ordförande Kurt Beck, Dr. Ulrich Brandt, Reinhard Thon, Prof. Dr. Dieter Stammler, Barbara Petersen, Hans Jounder, den tyska föreningen i W. Jounder, W. Rainer Papke, Thomas Albert, tidigare undersekreterare, Henning von Borstell, Dieter Reinken, tidigare statsordförande för SPD Bremen och IG Metallrepresentant Bremen, Anna von Borstell, Roland Klapprodt, tidigare sekreterare i SPD:s partichef, Hartmut Veitengruber, tidigare ver.di distriktschef Nedre Bayern, Ursula Hagen, Dr Eckehart Hagen, Stefan Bone, dirigent, Prof Dr Klaus Semlinger, Prof Dr Heinz Stapf-Finé, Prof. Helmut Kringshard, Witteber, Bosch, Eckehart Hagen, Witteber Dr. Prof. Volker Riegger, Frank Schmiedchen, Dr Karl Lauschke, Heiko Wessel, Dieter Schormann, Florian Dohmen, ledamot av UB-styrelsen i Duisburg, Claudia Osten-Bornheim, Hugo Waschkeit, stadsråd Ronnenberg, Prof. Dr. Bernhard Nagel, Thomas Hönscheid, Prof. iR Dr. Dieter Segert, Dr. Min. Dr Gerd Pflaumer, Horst Meixner, Dr.Steffen Lehndorff, Prof. Dr. Christoph Butterwegge, Dr. Hans-Jochen Luhmann, Dr. Joachim Paul, Prof. Klaus Staeck, Prof. Dr.-Ing. Ortwin Peithmann, Dr Edith Lutz, Günther Hauk, Dr Jürgen van den Busch, Carla Reinisch, Prof Dr Norbert Franz, Gustav Wilden, Dr Arno Brandt, ordförande i Forum för politik och kultur, Hannover, Reinhard Schwitzer, Helga Schwitzer, Helmut Meyer, förbundskassör för Forumet 21-K Dr. Mario Do21 Democrat, Dr. Ginzky, Peter Sörgel, tidigare ordförande för Klöckner-Hütte Bremens företagsråd, Dr Angelina Sörgel, Marlo Jütte.
https://www.erhard-eppler-kreis.de/manifest/
Istället för ständigt ökande utgifter för försvarsmateriel behöver vi snarast mer ekonomiska resurser för investeringar i fattigdomsbekämpning, klimatskydd och bekämpning av förstörelsen av naturresurser, vilket oproportionerligt drabbar låginkomsttagare i alla länder.
Ingen stationering av nya amerikanska medeldistansmissiler i Tyskland. Stationering av amerikanska hypersnabba missilsystem med lång räckvidd i Tyskland skulle göra vårt land till ett huvudmål för attacker.
Vid granskningskonferensen 2026 om icke-spridningsfördraget för kärnvapen måste åtagandet om kärnvapennedrustning enligt artikel 6 förnyas och stärkas med bindande lägesrapporter och förklaringar om "ingen första användning" enligt internationell rätt.
Samtidigt är det viktigt att driva på förnyelsen av det nya START-fördraget om strategisk vapenminskning, som löper ut 2026, och för nya förhandlingar om vapenbegränsning, vapenkontroll, förtroendeskapande åtgärder, diplomati och nedrustning i Europa.
En gradvis återgång till att lätta på relationerna och samarbetet med Ryssland, samt att beakta behoven i det globala syd, särskilt i kampen mot det gemensamma hotet från klimatförändringarna.
Ingen inblandning från Tyskland och EU i en militär eskalering i Sydostasien.
De första undertecknarna är
Dr. Ralf Stegner, ledamot av förbundsdagen, dr. Rolf Mützenich, ledamot av förbundsdagen, dr. Norbert Walter-Borjans, tidigare SPD-partiordförande, dr. hc. Gernot Erler, tidigare statsminister, professor dr Ernst Ulrich von Weizsäcker, hedersordförande för Romklubben, dr Nina Scheer, ledamot av förbundsdagen, Maja Wallstein, ledamot av förbundsdagen, Sanae Abdi, ledamot av förbundsdagen, Lothar Binding, förbundsordförande för SPD 60 plus arbetsgrupp, Hans Eichel, tidigare president för förbundsrådet, tidigare förbundsfinansminister, dr Carsten Sieling, senatspresident och tidigare borgmästare i Bremen, professor dr Julian Nida-Rümelin, tidigare statsminister, Arno Gottschalk, ledamot av förbundsdagen (MP), Mirjam Golm, ledamot av Berlins delstatsparlament, Matthias Hey, ledamot av Thüringens delstatsparlament, Dunja Wolff, ledamot av Berlins delstatsparlament, Michael Müller, förbundsordförande för Naturvänner i Tyskland, tidigare parlamentarisk statssekreterare, Erik von Malottki, ordförande för Demokratiska vänstern 21, vice förbundsordförande för AfA, Katja Weitzel, Ledamot av Bayerns delstatsparlament, Yildiz Medine, ledamot av parlamentsledamoten, Dr. Matthias Kollatz, ledamot av Berlins delstatsparlament, tidigare finanssenator, Friedhelm Hilgers, förbundsstyrelsen för SPD AG 60 plus, Dr. Theodor Ziegler, förste ordförande för SPD Baiersbronn, Peter Kox, vice ordförande för SPD:s stadsfullmäktigegrupp i Bonn, Martin Schilling, tidigare ordförande för SPD:s underdistrikt i Bonn, Heinz Oesterle, delstatsordförande för AG SPD 60 plus Bayern, professor Dr. Renate Meyer-Braun, tidigare medlem av delstatsstyrelsen för SPD i Bremen, Benjamin Pulz, fackföreningssekreterare för ver.di München, Anke Kozlowski, vice delstatsordförande för SPD Bremen, Torge Harms, vice delstatsordförande för Jusos Bremen, Dr. Detlef Griesche, tidigare ledamot av förbundsdagen, Manfred Fluß, tidigare finanssenator i Bremen, René Röspel, tidigare ledamot av Förbundsdagen, Adi Ostertag, tidigare ledamot av förbundsdagen, Robert Antretter, tidigare ledamot av förbundsdagen, hedersledamot av Europarådet och WEU, Klaus Barthel, tidigare ledamot av förbundsdagen, tidigare förbundsordförande för Afa, Sigrid Skarperlis-Sperk, tidigare ledamot av förbundsdagen, Friedhelm Julius Beucher, hedersordförande för Tyska handikappidrottsförbundet, tidigare ledamot av förbundsdagen, Joachim Schuster, tidigare ledamot av Europaparlamentet, professor dr Dietmar Köster, tidigare ledamot av Europaparlamentet, Wolfgang Jüttner, tidigare miljöminister i Niedersachsen,Dr. Gabriele Andretta, Heidi Merk, tidigare justitieminister i Niedersachsen, Ulrike Neumann, tidigare ledamot av Berlins delstatsparlament, Karlheinz Nolte, tidigare ledamot av Berlins delstatsparlament, Frank Beucker, tidigare ledamot av Hessens delstatsparlament, Karin Kauertz, tidigare ledamot av förbundsdagen, Helene Hammelrath, tidigare ledamot av delstatsparlamentet, Bärbel Dieckmann, tidigare borgmästare i Bonn, Herbert Schmalstieg, tidigare borgmästare i delstatshuvudstaden Hannover, Anke Brunn, tidigare vetenskapsminister i Nordrhein-Westfalen, Gabriele Behler, tidigare statsminister, professor Jochen Dieckmann, tidigare statsminister, dr. Wolfgang Lieb, tidigare statssekreterare, dr. Hans Misselwitz, tidigare parlamentarisk statssekreterare, Christoph Habermann, tidigare statssekreterare, dr. Wilhelm Schäffer, tidigare statssekreterare, professor dr. Dieter Schimanke, tidigare statssekreterare, dr. Karlheinz Bentele, tidigare statssekreterare, dr. Karl-Heinz Klär, tidigare statssekreterare, professor (ret.) Dr Peter Brandt, Détente Now!, Knut Lambertin, vice förbundsordförande för Demokratiska vänstern 21, Dr Uwe Pöhls, Blog der Republik, Herbert Sahlmann, tidigare ministerråd, Cay Gabbe, tidigare ministerråd, Dr Wolfgang Biermann, tidigare anställd i Egon Bahr, Prof. Dr. Dr. Dr. World”, Jürgen Zurheide, journalist, Dr Wolfgang Roters, Martin Schmuck, journalist, Burkhard Zimmermann, Reiner Hammelrath, tidigare föreningsdirektör, Ingrid Hentzschel, Axel Fersen, Bernhard Pollmeyer, tidigare ministerdirektör, Michael Pöllath, styrelseledamot i Naturvännerna, Dr med. Susanne Zickler, Dr Petra Frerichs, Hartmut Palmer, journalist, Beenhard Oldigs, Dr Heinrich Lienker, Dagmar Wenzel, biolog, Dr Joke Frerichs, Jogi Vormbrock, Meinholde Sollmann, Prof Dr Clemens Knobloch, Margret Schmitz, Dr Paul Michael Hugo Suding, Willi Buckah Prof. Demokratiska vänsterns 21 talesman Bremen/Niedersachsen, Holger Egger, Wilfried Gaum, styrelseledamot i "Forum för politik och kultur Hannover", Wolfgang Wiemer, kontorschef för SPD:s ordförande Kurt Beck, Dr. Ulrich Brandt, Reinhard Thon, Prof. Dr. Dieter Stammler, Barbara Petersen, Hans Jounder, den tyska föreningen i W. Jounder, W. Rainer Papke, Thomas Albert, tidigare undersekreterare, Henning von Borstell, Dieter Reinken, tidigare statsordförande för SPD Bremen och IG Metallrepresentant Bremen, Anna von Borstell, Roland Klapprodt, tidigare sekreterare i SPD:s partichef, Hartmut Veitengruber, tidigare ver.di distriktschef Nedre Bayern, Ursula Hagen, Dr Eckehart Hagen, Stefan Bone, dirigent, Prof Dr Klaus Semlinger, Prof Dr Heinz Stapf-Finé, Prof. Helmut Kringshard, Witteber, Bosch, Eckehart Hagen, Witteber Dr. Prof. Volker Riegger, Frank Schmiedchen, Dr Karl Lauschke, Heiko Wessel, Dieter Schormann, Florian Dohmen, ledamot av UB-styrelsen i Duisburg, Claudia Osten-Bornheim, Hugo Waschkeit, stadsråd Ronnenberg, Prof. Dr. Bernhard Nagel, Thomas Hönscheid, Prof. iR Dr. Dieter Segert, Dr. Min. Dr Gerd Pflaumer, Horst Meixner, Dr.Steffen Lehndorff, Prof. Dr. Christoph Butterwegge, Dr. Hans-Jochen Luhmann, Dr. Joachim Paul, Prof. Klaus Staeck, Prof. Dr.-Ing. Ortwin Peithmann, Dr Edith Lutz, Günther Hauk, Dr Jürgen van den Busch, Carla Reinisch, Prof Dr Norbert Franz, Gustav Wilden, Dr Arno Brandt, ordförande i Forum för politik och kultur, Hannover, Reinhard Schwitzer, Helga Schwitzer, Helmut Meyer, förbundskassör för Forumet 21-K Dr. Mario Do21 Democrat, Dr. Ginzky, Peter Sörgel, tidigare ordförande för Klöckner-Hütte Bremens företagsråd, Dr Angelina Sörgel, Marlo Jütte.
https://www.erhard-eppler-kreis.de/manifest/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.