 |
| Keir Starmer talar med Volodymyr Zelenskyj Emmanuel Macron när han är värd för ett toppmöte för europeiska ledare på Lancaster House i London. Foto: Simon Dawson / No 10 Downing Street / Handout/ Anadolu via Getty Images. |
Artikeln som varit publicerat i Foreign Policy ger ett intressant perspektiv från det globala Syd. Visserligen följer författaren gängse beskrivning av Ukrainakriget, men han fångar de europeiska ledarnas lögnaktighet.
Två uttalanden från europeiska ledare fångar kärnan i dagens europeiska dilemmat. Den tidigare tyska förbundskanslern Angela Merkel sade år 2012:
”Om Europa idag står för drygt 7 procent av världens befolkning, producerar cirka 25 procent av den globala BNP och måste finansiera 50 procent av de globala sociala utgifterna, då är det uppenbart att det kommer att behöva arbeta mycket hårt för att upprätthålla sitt välstånd och sin livsstil.”
Nyligen sa Polens premiärminister Donald Tusk : ”Just nu tigger 500 miljoner européer 300 miljoner amerikaner om skydd från 140 miljoner ryssar som inte har kunnat besegra 50 miljoner ukrainare på tre år.”
När europeiska ledare ”modigt” beslutade sig för att stå upp mot den ryska invasionen av Ukraina lovade de också sitt folk, mer implicit än explicit: ”Snälla, oroa er inte. Ni behöver inte göra personliga uppoffringar. Om det behövs kommer vi att låna från kommande generationer. Vi kommer inte att skära ner på era förmåner. Vi kommer inte att höja era skatter.”
Lika viktigt var att européerna kände sig modiga eftersom de antog att USA under inga omständigheter någonsin skulle överge Europa. Det var ett antagande som visade hur naiva Europas ledare hade blivit. De hade glömt en geopolitisk grundregel: Planera aldrig för bästa tänkbara scenarier; planera alltid för värsta tänkbara scenarier. För att vara rättvis var personen som lyfte fram denna geopolitiska naivitet för mig Henry Kissinger, i ett enskilt samtal jag hade med honom i oktober 2022.
Idag tror Europas ledare starkt att de befinner sig i en geopolitisk röra eftersom de har blivit huggna i ryggen av USA:s president Donald Trump. Faktum är att Trump har varit mer öppen med sitt folk än vad europeiska ledare har varit med sitt. Trump har frågat sig ärligt: Varför ska vi amerikaner offra oss för de rika européerna? Däremot har Europas ledare aldrig varit ärliga mot sitt eget folk.
Ett känt uttalande som ofta citeras är av Jean-Claude Juncker, den tidigare ordföranden för Europeiska kommissionen: ”Vi vet alla vad vi ska göra”, sa han. ”Vi vet bara inte hur vi ska bli omvalda efter att vi har gjort det.”
Europeiska ledare fnissar när de säger detta eftersom det förstärker deras övertygelse om att de är smartare än sitt eget folk. I verkligheten avslöjar detta uttalande deras feghet. Europeiska ledare är rädda för att offra sina egna politiska karriärer för det allmänna bästa.
Tyvärr, tack vare Trump, kan europeiska ledare inte längre ljuga för sina medborgare. De måste konfrontera sina befolkningar med några svåra val: Stå upp mot den ryska invasionen av Ukraina genom att göra uppoffringar – vilket kan inkludera nedskärningar i förmåner, höjningar av skatter och värnplikt – eller kompromissa med Ryssland och behålla sina livsstilar.
”Om Europa idag står för drygt 7 procent av världens befolkning, producerar cirka 25 procent av den globala BNP och måste finansiera 50 procent av de globala sociala utgifterna, då är det uppenbart att det kommer att behöva arbeta mycket hårt för att upprätthålla sitt välstånd och sin livsstil.”
Nyligen sa Polens premiärminister Donald Tusk : ”Just nu tigger 500 miljoner européer 300 miljoner amerikaner om skydd från 140 miljoner ryssar som inte har kunnat besegra 50 miljoner ukrainare på tre år.”
När europeiska ledare ”modigt” beslutade sig för att stå upp mot den ryska invasionen av Ukraina lovade de också sitt folk, mer implicit än explicit: ”Snälla, oroa er inte. Ni behöver inte göra personliga uppoffringar. Om det behövs kommer vi att låna från kommande generationer. Vi kommer inte att skära ner på era förmåner. Vi kommer inte att höja era skatter.”
Lika viktigt var att européerna kände sig modiga eftersom de antog att USA under inga omständigheter någonsin skulle överge Europa. Det var ett antagande som visade hur naiva Europas ledare hade blivit. De hade glömt en geopolitisk grundregel: Planera aldrig för bästa tänkbara scenarier; planera alltid för värsta tänkbara scenarier. För att vara rättvis var personen som lyfte fram denna geopolitiska naivitet för mig Henry Kissinger, i ett enskilt samtal jag hade med honom i oktober 2022.
Idag tror Europas ledare starkt att de befinner sig i en geopolitisk röra eftersom de har blivit huggna i ryggen av USA:s president Donald Trump. Faktum är att Trump har varit mer öppen med sitt folk än vad europeiska ledare har varit med sitt. Trump har frågat sig ärligt: Varför ska vi amerikaner offra oss för de rika européerna? Däremot har Europas ledare aldrig varit ärliga mot sitt eget folk.
Ett känt uttalande som ofta citeras är av Jean-Claude Juncker, den tidigare ordföranden för Europeiska kommissionen: ”Vi vet alla vad vi ska göra”, sa han. ”Vi vet bara inte hur vi ska bli omvalda efter att vi har gjort det.”
Europeiska ledare fnissar när de säger detta eftersom det förstärker deras övertygelse om att de är smartare än sitt eget folk. I verkligheten avslöjar detta uttalande deras feghet. Europeiska ledare är rädda för att offra sina egna politiska karriärer för det allmänna bästa.
Tyvärr, tack vare Trump, kan europeiska ledare inte längre ljuga för sina medborgare. De måste konfrontera sina befolkningar med några svåra val: Stå upp mot den ryska invasionen av Ukraina genom att göra uppoffringar – vilket kan inkludera nedskärningar i förmåner, höjningar av skatter och värnplikt – eller kompromissa med Ryssland och behålla sina livsstilar.
Otroligt nog har inga europeiska ledare (förutom polackerna, som överväger militär utbildning för sin manliga befolkning) tvingat på sina egna medborgare dessa svåra val. Istället fortsätter de att leta efter mjuka alternativ som att låna från framtida generationer genom att höja skuldtaket.
De driver också på för konfiskering av frysta ryska tillgångar som ett alternativt mjukt alternativ. Detta skulle vara katastrofalt. Det skulle urholka det globala förtroendet för att hålla tillgångar i Europa. I ögonen på den stora majoriteten av världens befolkning skulle detta ses som en ren stöld av ryska tillgångar eftersom beslaget inte skulle godkänts enligt internationell rätt. Varje europé som tvivlar på detta bör ställa en enkel fråga: Varför har inte länder som representerar 85 procent av världens befolkning anslutit sig till västvärlden i att införa sanktioner mot Ryssland?
Om Europas ledare hade varit geopolitiskt kloka istället för naiva, borde de ha tagit tillfället i akt genom Trumps beslut att prata med Vladimir Putin för att omedelbart inleda sina egna oberoende samtal med den ryske presidenten. Inom geopolitik är det alltid klokt att skaffa sig fler alternativ. Trump är smart när han pratar med alla. Européerna begränsar sig genom att bara prata med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj, inte Putin.
Denna doktrinära strategi återspeglar det viktigaste geopolitiska misstaget som Europa gör när världen övergår till en ny multipolär ordning: Europa vägrar att acceptera den hårda verkligheten att tiden har kommit för Europa att göra några smärtsamma helomvändningar från tidigare antaganden och realiteter och överväga "otänkbara" alternativ.
Om Europa skulle försöka sig på en dramatisk brytning med det förflutna och gå från att vara en amerikansk satellit till att bli en oberoende och autonom strategisk aktör, skulle det avsevärt förbättra dess alternativ i vår nya geopolitiska ordning: Europa skulle kunna återfå tillgången till billig rysk energi; behandla Kina på ett oberoende sätt; och samarbeta med det globala syd för att skapa oberoende alternativ medan stormakterna kämpar för sin egen fördel.
Så långt Mahbubani. Tyvärr är hans vision av hur Europa skulle kunna ta sig ut ur återvändsgränden fullständigt orealistisk. Han föreslår att organisera folkomröstningar där stödet till Ukrainakriget skulle ställas mot bevarade sociala förmåner. Sådana omröstningar skulle helt säkert manipuleras till förmån för kriget. Vid minsta risk för motsatt utfall skulle de inställas.
Se på EU som just idag utfärdat det 17 sanktionspaketet mot Ryssland, utan att någonsin ha värderat utfallet av paket 1-16. Svartlistning av oljetankers som fraktar rysk olja ingår.
Ursula von der Leyen hotar vidare med att North Stream 2 ska bli föremål för nästa sanktionspaket. Inte nog med att USA och/eller Ukraina sprängt ledningen. EU vill dessutom säkerställa att den aldrig ska kunna tas i bruk igen. Ett terroristdåd ska legaliseras.
Vidare arbetar "de villigas koalition" stenhårt på att undergräva morgondagens förhandlingar i Istanbul. Det gör de genom att hela tiden hota med att deras trupper ska utplaceras i västra Ukraina efter en fredsöverenskommelse, väl medvetna att Ryssland inte kan acceptera några Nato-trupper i Ukraina, vilket är en av krigets grundorsaker.
Polen har emellertid meddelat att landet inte tänker delta i en sådan utplacering.
I ryska media kallas "de villigas koalition" systematiskt för "koalitionen... av dom som vill få på käften".
Stefan Lindgren
De driver också på för konfiskering av frysta ryska tillgångar som ett alternativt mjukt alternativ. Detta skulle vara katastrofalt. Det skulle urholka det globala förtroendet för att hålla tillgångar i Europa. I ögonen på den stora majoriteten av världens befolkning skulle detta ses som en ren stöld av ryska tillgångar eftersom beslaget inte skulle godkänts enligt internationell rätt. Varje europé som tvivlar på detta bör ställa en enkel fråga: Varför har inte länder som representerar 85 procent av världens befolkning anslutit sig till västvärlden i att införa sanktioner mot Ryssland?
Om Europas ledare hade varit geopolitiskt kloka istället för naiva, borde de ha tagit tillfället i akt genom Trumps beslut att prata med Vladimir Putin för att omedelbart inleda sina egna oberoende samtal med den ryske presidenten. Inom geopolitik är det alltid klokt att skaffa sig fler alternativ. Trump är smart när han pratar med alla. Européerna begränsar sig genom att bara prata med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj, inte Putin.
Denna doktrinära strategi återspeglar det viktigaste geopolitiska misstaget som Europa gör när världen övergår till en ny multipolär ordning: Europa vägrar att acceptera den hårda verkligheten att tiden har kommit för Europa att göra några smärtsamma helomvändningar från tidigare antaganden och realiteter och överväga "otänkbara" alternativ.
Om Europa skulle försöka sig på en dramatisk brytning med det förflutna och gå från att vara en amerikansk satellit till att bli en oberoende och autonom strategisk aktör, skulle det avsevärt förbättra dess alternativ i vår nya geopolitiska ordning: Europa skulle kunna återfå tillgången till billig rysk energi; behandla Kina på ett oberoende sätt; och samarbeta med det globala syd för att skapa oberoende alternativ medan stormakterna kämpar för sin egen fördel.
*
Så långt Mahbubani. Tyvärr är hans vision av hur Europa skulle kunna ta sig ut ur återvändsgränden fullständigt orealistisk. Han föreslår att organisera folkomröstningar där stödet till Ukrainakriget skulle ställas mot bevarade sociala förmåner. Sådana omröstningar skulle helt säkert manipuleras till förmån för kriget. Vid minsta risk för motsatt utfall skulle de inställas.
Se på EU som just idag utfärdat det 17 sanktionspaketet mot Ryssland, utan att någonsin ha värderat utfallet av paket 1-16. Svartlistning av oljetankers som fraktar rysk olja ingår.
Ursula von der Leyen hotar vidare med att North Stream 2 ska bli föremål för nästa sanktionspaket. Inte nog med att USA och/eller Ukraina sprängt ledningen. EU vill dessutom säkerställa att den aldrig ska kunna tas i bruk igen. Ett terroristdåd ska legaliseras.
Vidare arbetar "de villigas koalition" stenhårt på att undergräva morgondagens förhandlingar i Istanbul. Det gör de genom att hela tiden hota med att deras trupper ska utplaceras i västra Ukraina efter en fredsöverenskommelse, väl medvetna att Ryssland inte kan acceptera några Nato-trupper i Ukraina, vilket är en av krigets grundorsaker.
Polen har emellertid meddelat att landet inte tänker delta i en sådan utplacering.
I ryska media kallas "de villigas koalition" systematiskt för "koalitionen... av dom som vill få på käften".
Stefan Lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.