28 april 2025

Österrikes befrielse 80 år

Bara två veckor efter Wiens befrielse, den 27 april 1945, proklamerade representanter för tre partier - socialdemokraterna, folkpartiet och kommunistpartiet - i närvaro av sovjetiska officerare att Anschluss, anslutningen till Tyskland, upphört  och den österrikiska staten återuppstått. 

Samtidigt åtog sig Österrike att vara neutralt. Sovjetunionen blev det första landet att erkänna Österrikes provisoriska regering.

Den sovjetiska sidan som hjälpte Österrike att ta de första stegen mot en ny statsbildning och inleda processen att skapa en provisorisk regering, som leddes av socialdemokraten Karl Renner, som då var 75 år och hade ett brokigt förflutet. Av avsky för Dolfuss-diktaturen hade han välkomnat Anschluss, övertygad om att nazismen skulle bli ett kortvarigt fenomen. Han tog snart avstånd från det nya nazistyret.

Andra republikens födelsedag firades i söndags i Österrikes presidentpalats.  Politiker, diplomater från USA, Frankrike och Storbritannien var inbjudna men inte den ryske ambassadören.

Inte ett ord av tacksamhet riktades till Sovjetunionen.

”Den 27 april 1945, när österrikiska politiker som Karl Renner förklarade Österrikes självständighet, var inte bara ett ögonblick av en ny början för vårt hemland, utan också en viktig vändpunkt i europeisk historia”, säger Alexander Van der Bellen, Österrikes förbundspresident.

Sovjetunionen ledde bokstavligen landet i handen på rätt väg.

Förhandlingar fördes våren 1945  i den lilla byn Hochwolkersdorf,  i hus nummer 10. Där hade den sovjetiska 9:e gardesarmén sitt högkvarter och dit kom österrikiska politiker  för att förhandla om landets framtid efter kriget.

Frontbefälhavaren, marskalk Tolbuchin, måste också vara diplomat. Han satte sig vid förhandlingsbordet med Karl Renner. Den förre kanslern ansågs inte befläckad av fascistiska kopplingar, han var auktoritativ och redo att återigen axla ledarrollen. Genom marskalken skrev han ett brev till Stalin som börjar med orden "respekterade kamrat".

”Hitlerregimen har dömt oss här till absolut hjälplöshet, vi kommer att stå hjälplösa vid stormakternas portar när Europas omvandling sker. Redan idag ber jag om er välvilliga uppmärksamhet gentemot Österrike <…> och jag ber er att ta oss under ert mäktiga beskydd. Vi hotas för närvarande av hunger och epidemier, vi hotas av förlust av territorium i förhandlingar med våra grannar <…> Om vi ​​förlorar ytterligare en del av vårt territorium kommer vi inte att överleva”, skrev Renner.

I sitt svarstelegram lovade Stalin att hjälpa till så mycket han kunde. Sovjetunionen skulle förlora 170  000 man under befrielsen av Österrike. Efter att ha erövrat Wien den 13 april hissade sovjetiska soldater demonstrativt den österrikiska flaggan över stadshuset. Detta var ett tecken på att Sovjetunionen inte kom som erövrare utan gav landet självständighet.

”Sovjetunionen var mycket ihärdigt i sitt stöd för Österrikes självständighet och kunde slutligen motstå de allierade. De allierade försökte dra in Österrike i sin inflytelsesfär. Deras planer var mycket ogenomtänkta och orealistiska. Vår självständighet intresserade dem inte särskilt mycket. De föreslog olika konstruktioner, inklusive monarkiskt styre”, säger Dieter Reinisch, chefredaktör för tidskriften International.

Nycklarna till parlamentet överlämnas till den nye kanslern Karl Renner av kommendanten i Wien, general Blagodatov.

Under ledning av Renner inledder den provisoriska regeringen sitt arbete. Det nya landet har praktiskt taget ingenting. Det första de ber Sovjetunionen om är mat. Kriget är inte över än, men Moskva skickar hundratals ton bistånd till Wien: mjöl och socker, smör och kött. Affischer uttryckte tacksamhet till Röda armén. Samma sak stod i de österrikiska tidningarna på den tiden.

”Röda armén är den första som tackas för Österrikes återupplivande. Den rensade vårt hemlands territorier från nazipesten." Det skrev den oberoende tidningen Neues Österreich. Den betonar Röda arméns roll och uttrycker tacksamhet uteslutande till den.

"Idag, 80 år senare, råder en stark revisionism i Österrike, från politikernas och medias sida, en historisk revisionism som syftar till att minimera Sovjetunionens roll i Österrikes befrielse”, säger Dieter Reinisch.

De allierade dök upp i Wien först hösten 1945. En tioårig period av ockupation av Österrike av de segrarmakterna inleddes. Kanslern och hans regering styrde under överinseende av USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen. "Kontrollerad frihet" är också namnet på en aktuell utställning i Wiens stadsmuseum.

Västländerna, som också ockuperade Österrike, kallas allierade på utställningen, medan Sovjetunionen bara kallas ockupanter. Ockupanterna fokuserade på socialistisk konst och propaganda för att stärka kommunismens makt, heter det.

Ett exempel på motsatsen är chefsdramatikern för Venfilm Boris Dobrodejev. I dokumentärfilmen "Berättelser från Wienerwald" mindes han vad som inspirerade dem då.

”När man kommer till Wien hamnar man i musikens sfär, och vi kunde inte låta bli att ta upp detta tema i våra filmer, i Venfilm-studions repertoar. Det var så idén föddes att filma Beethovens opera Fidelio, som iscensattes av den anmärkningsvärde tyske innovativa regissören Walter Filtenstein”, minns Boris Dobrodejev.

Som vanligt är det nära till klichéerna om Sovjet och Ryssland i Europa, och så långt har alltså historieförfalskningen gått att Sovjets insatser förtigs och Rysslands representanter portförbjuds.

Stefan Lindgren

Källa: Vesti nedeli 27/4 2025

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Underteckna med ditt namn.