Går världen mot en ny energikris?

Igor Setjin, Rosnefts VD, om man så vill en av kolvätelobbyns språkrör.

De som är gamla nog minns energikrisen 1973-74. Till följd av snabbt stigande oljepriser tvingades regeringen i januari 1974 införa ransoneringar av drivmedel, bränsle, värme från fjärrvärmeverk samt varmvatten.

Är en ny energikris möjlig idag? Ett tal som Igor Setjin, Rosnefts verkställande direktör, höll vid ett ekonomiskt forum i  Verona den 28 oktober 2021 belyser frågan från den ryska olje- och gasindustrins horisont.

Chefen för Rosneft presenterade i sin rapport en detaljerad analys av situationen i världsekonomin och betonade den osäkerhet som kvarstår på grund av covid19-pandemin. Trots storskaliga ansträngningar har ännu inte flockimmunitet uppnåtts.

De globala leveranskedjorna, inklusive sjötransporter, järnvägar, väg- och lufttransporter, var inte redo för de snabba förändringarna i utbud och efterfrågan, vilket bl.a. framgick av den situation som uppstod när ett fartyg blockerade Suezkanalen, sa Setjin.

Den moderna industrimodellen, som innebär att arbeta med minimala lager gör att man kan minska kostnaderna. Användningen av denna modell stärker dock avsevärt de ekonomiska kedjorna och följden är att en tillförlitlig infrastruktur blir allt viktigare.

Vikten av lager har visats väl av den nuvarande gaskrisen i Europa. På grund av bristen på långsiktiga kontrakt var gaslagringsanläggningarna bara till 75 procent fulla, jämfört med en tioårig historisk nivå på 90 procent. Mot bakgrund av den ökande efterfrågan räckte inte de begränsade möjligheterna till alternativ produktion för att säkerställa en stabil elförsörjning varför gaspriserna sköt i höjden till rekordhöga nivåer och det redan före vintern.

Långsiktiga avtal ger en viss stabilitet på gasmarknaden, men garanterar inte dess fulla stabilitet, eftersom Europa allt mer förlitat sig på spotleveranser av flytande gas (LNG). Men när det gällde räckte inte LNG-leveranserna från vare sig Qatar eller USA.

Dessutom kompliceras situationen i Europa av tillväxten i Kinas ekonomi, som även under krisåret 2020 växte med 2,3 procent och i slutet av detta år närmar sig tillväxttakten 8 procent, medan euroområdets ekonomi kommer att växa med 5 procent. Konsekvensen av den snabba återhämtningen och tillväxten i den kinesiska ekonomin var att efterfrågan på all energi ökade där. I år ökar oljeförbrukningen i Kina med cirka 10 procent och gasefterfrågan med 7-8 procent, sade Setjin.

Han erinrade om att Ryssland å sin sida maximalt bidrar till att lösa krisen och garantera stabiliteten i gasförsörjningen till Europa. Ryssland har alltid uppfyllt sina avtalsförpliktelser.
"Trots att vi nu bevittnar politiseringen av energifrågor är Ryssland fortfarande den viktigaste och mest tillförlitliga leverantören av gas till Europa", sa Rosneftchefen.

Integrerad strategi
Igor Setjin noterade att den nuvarande gaskrisen än en gång bekräftar hur bräcklig balansen på energimarknaderna är och att det är förknippat med stora risker att tvinga fram en energiomställning och minska den traditionella energiproduktionen. Han tillade att krisen redan har börjat sprida sig till andra branscher.

På grund av ransoneringen av energiförsörjningen i Kina, som står för upp till 90 procent av världens magnesiumproduktion, har produktionen av denna metall minskat kraftigt. Bristen på magnesium som används vid tillverkning av aluminiumlegeringar hotar fordonsindustrin och ett antal andra industrier där dessa legeringar används i stor utsträckning, bland annat i tillverkning av datachip.

Följden är att chiptillverkare kan välja vilka kunder de prioriterar och utvecklat en ovanlig funktion av marknadsreglering. Och eftersom mikrochips nu är en del av nästan all utrustning, från bilar till tandborstar, är det inte en överdrift att säga att chiptillverkarna bestämmer riktningen för utvecklingen av världsekonomin som helhet, sa Setjin.

Strategin för den globala ekonomiska utvecklingen bör lägga tonvikt på att öka bidraget från nyckelsektorer, som inkluderar energi, nya material, informationsteknik, elektronik, läkemedel, jordbruk, transport och logistik, sa Rosneftchefen.

Tillförlitlighet i utbudet
Internationella energiorganet (IEA) uppskattar att omkring hälften av den teknik som behövs för att uppnå målen för koldioxidsnål utveckling fortfarande inte kommer att vara klar att införas år 2050. Samtidigt ökar konkurrensen om finansieringen på marknaden: "grön" energi får allt större subventioner, vilket snedvrider dess reala lönsamhet, som fortfarande är ganska låg. "Detta leder till utvecklingen av en ny typ av subventionerade industrier som absorberar resurser från andra sektorer och hindrar genomförandet av principerna om fri konkurrens", sa Igor Setjin.

Energiomställningen bör inte vara ett mål i sig, dess främsta uppgift bör vara energiförsörjningens tillförlitlighet, sammanfattade Igor Setjin.

Felaktiga beslut på klimatpolitikens område kan leda till allvarliga negativa konsekvenser för hela världsekonomin och samhället, sa Rosneftchefen.

Mot den bakgrund måste också kraven på att stoppa investeringar i olja och gas avvisas.
Setjin anser att risken för nya stämningar av det slag som drabbat Shell i Haag, vilken ledde till att bolaget beordrades att sänka sina CO2-utsläpp mer än planerat, är ganska hög. "Inte bara olje- och gasbolag är i riskzonen, utan även banker och investerare, som faktiskt kan förbjudas att investera i olja och gas", sa han.

Överdrifter om vindkraft
Man håller alltså på att införa ett alternativt system som bygger på påtryckningar och rentav utpressning, vilket utesluter den grundläggande principen om ekonomisk effektivitet.

Setjin noterade också att hela världen sedan början av året har sett en kraftig ökning av gaspriserna i Europa, främst i samband med ett alltför stort förtroende för den alternativa generationens tillförlitlighet. Den senaste tidens händelser visar dock att vindstyrkans stabilitet överskattas, anser Rosneftchefen. Enligt klimatologer var vindstyrkan i Europa i september-oktober i år 15 procent under historiska nivåer.

Överdrivet förtroende för vindkraftsproduktionens tillförlitlighet var en av anledningarna till att det inte fanns tillräckliga gasreserver i lagringsanläggningarna. Allt detta har lett till att gaspriserna femdubblades sedan början av året och nu hotar Europas långsiktiga ekonomiska återhämtning, sade Igor Setjin.

De "frihetsmolekyler" som amerikansk LNG sägs innehålla kom inte till Europa när de behövdes som bäst utan gick i en helt annan riktning - till länderna i Asien och Stillahavsområdet. Enligt City och Goldman Sachs kan ultrahöga priser på naturgas skapa ytterligare efterfrågan på olja motsvarande upp till 1 miljon fat per dag, vilket kommer att driva upp oljepriserna också.

Riskerna med att överge olja, liksom koldioxidsnål gasproduktion och användningen av kol bör bedömas rättvist. Den påtvingade återgången till kol för att säkerställa stabiliteten i elproduktionen får oss att ompröva inte bara tidpunkten utan också behovet av ett deklarerat fullständigt förkastande av traditionell produktion, sa han.

Grön energis påverkan på klimatet
I sin rapport presenterade Igor Setjin också en detaljerad analys av befintliga planer för utfasning av fossila bränslen i den globala ekonomin. Han noterade att det fortfarande inte finns något entydigt svar på frågan om vilken typ av energi som ska betraktas som "grön" eller koldioxidsnål. Efter olyckan vid det japanska kärnkraftverket "Fukushima" 2011 stärktes kraven på ett fullständigt förkastande av kärnenergin, trots tekniska förbättringar i utformningen av kärnkraftverk och förstärkning av skyddsåtgärder.

Till följd av detta minskade energiproduktionen vid kärnkraftverk i Storbritannien med 27 procent 2020 jämfört med 2011, i Tyskland var minskningen 41 procent. Även i Frankrike, där kärnkraftsproduktionen står för 2/3 av elproduktionen, har kärnkraftsproduktionen minskat med 20 procent.

Förespråkare för utfasning av fossila bränslen tar inte hänsyn till ett antal faktorer som hindrar genomförandet av deras idéer. Ett allvarligt problem är de stigande priserna på material som behövs för att säkerställa energiomställningen. Jämfört med nivån före krisen 2019 har kostnaden för polykisel, en viktig råvara för produktion av solpaneler, ökat 4 gånger. Sedan början av 2019 har priserna på mangan, litium och det sällsynta jordartsmetall neodymium som krävs för batterier mer än fördubblats, sa Setjin.
Samtidigt uppfyller inte utsläppen från utvinning och bearbetning av metaller för koldioxidsnål energi målen för hållbar utveckling.

Enligt Internationella energiorganet är utsläppen av växthusgaser från litiumproduktion tre gånger högre än från stålproduktion. Produktion av nickel och aluminium släpper ut 7-8 gånger mer CO2 än stål, och sällsynta jordartsmetaller - 50 gånger mer. Utsläppen av växthusgaser från litiumproduktion kan i framtiden 3-4-dubblas och från nickelproduktion 6-dubblas.

En ouppfyllbar dröm?
Förnybar energi uppfattas ofta som en engångsinvestering i en miljövänlig energikälla som kan fungera under mycket lång tid - 40-60 år, som traditionella energianläggningar, eller ännu längre. Men i verkligheten är vindkraftsparkernas livslängd bara cirka 20 år, sa Igor Setjin.

Med tanke på att vindkraftsproduktionen började sprida sig ganska brett i början av 2000-talet finns det redan då ett behov av att byta ut de vindkraftverk som installerades då. Samtidigt återvinns inte vindkraftverkens blad, utan fyller soptipparna. Det smutsiga arvet av "grön" energi, som mänskligheten lämnar till kommande generationer, växer snabbt.

Om cirka 40 000 ton avlagda rotorblad runt om i världen behövde återvinnas 2020 kommer antalet att öka till 100 000 ton per år, och i och med att vindkraftsproduktionen fortsätter att sprida sig.
Liknande problem uppstår när det gäller solpaneler, vars faktiska livslängd är mycket mindre än de 30 år som branschen förväntade sig, sa Rosneftchefen. År 2035 är det nödvändigt att kassera 2,6 gånger fler paneler än de nya som kommer att säljas. På grund av det höga innehållet av tungmetaller är solpaneler giftiga och kräver specialiserad återvinning, vilket är 10-30 gånger dyrare än att skicka till deponi.

Faktum är att trots de olika planerna på att uppnå koldioxidneutralitet kommer energiomställningen utan seriös utveckling av ny teknik och nya material, att förbli en ouppfyllbar dröm, sa Rosneftchefen.
Chefen för Rosneft tror att Indien kommer att bli en av de viktigaste drivkrafterna för den globala tillväxten av efterfrågan på olja på lång sikt. Enligt prognosen från Indiens olje- och gasministerium kommer oljeförbrukningen i landet att fördubblas 2050 (till 452 miljoner ton eller upp till 9 miljoner fat per dag). Oljan kommer att utgöra 1/5 (22  procent) av landets energiförbrukning.

Chefen för Rosneft noterade att en annan viktig faktor för att minska koldioxidutsläppen kan vara en förändring av konsumenternas beteenden. Enligt IEA kommer detta att göra det möjligt att senast 2030 minska koldioxidutsläppen med 2 miljarder ton, särskilt genom att ersätta flygresor som varar mindre än en timme med andra transportsätt, dra ner bilarnas hastighet med 7 km/h, öka distansarbetet hemifrån och andra liknande åtgärder.

Klimattrycket har redan haft en negativ inverkan på energiproduktionen. Världens ledande olje- och gasbolag 2011-2015 investerade i genomsnitt 16 miljarder dollar i geologisk prospektering, men i fjol hade investeringarna sjunkit till 5 miljarder dollar. Till följd av detta har påfyllningsnivån för olje- och gasreserver i världen minskat för fjärde året i rad och riskerna för försörjningsbrist påverkar redan priserna, konstaterade Rosneftchefen.

Baserat på de nuvarande trenderna i genomförandet av projekt kan det ackumulerade underskottet i investeringar som är nödvändiga för att möta efterfrågan på olja 2021-2025 uppgå till 135 miljarder dollar, sa Igor Setjin.

Om investeringarna ligger kvar på nuvarande nivå kommer deras ackumulerade underskott år 2030, enligt JP Morgan, att uppgå till 600 miljarder dollar. Otillräckliga investeringar utgör redan en stor risk för stabiliteten i den långsiktiga efterfrågan på olja och gas.

Vem tjänar på energiomställningen?
Enligt Internationella energiorganet kommer energiomställningen och den därmed förknippade ökningen av efterfrågan på elfordon under de kommande 20 åren att leda till en ökad efterfrågan på litium med 133 gånger, för kobolt - med 33 gånger, för nickel - med 30 gånger.

Den växande efterfrågan på sällsynta jordartsmetaller och icke-järnmetaller är inte bara förknippad med batterier utan även med andra komponenter för elfordon, sa Rosneftchefen. Elfordonsmotorer som ger den största körsträckan från en enda laddning använder neodymlegeringsmagneter. Efterfrågan på denna metall ökar och priset på neodymoxid har ökat med 90 procent det senaste året.

Samtidigt är produktionen av neodymmagneter nästan helt belägen i Kina, vilket inte kan annat än skapa oro bland ett antal länder för ökat ekonomiskt beroende, sa Igor Setjin. Detta driver både enskilda företag och hela länder att inse behovet av att bygga sina egna säkra leveranskedjor när det gäller metaller.

Chefen för Rosneft erinrade om att den amerikanska administrationen i juni i år offentliggjorde en rapport där den tvingades erkänna att landets ekonomi förlorar konkurrensen med EU när det gäller att bilda hållbara leveranskedjor och projektera produktion av elfordon och batterier, och konkurrensen med Taiwan och andra länder i Asien och Stillahavsområdet vad gäller halvledarproduktion.

Det är möjligt att USA, för att säkerställa garanterad tillgång till dessa resurser, återigen kan komma tillgripa instrument för politiska påtryckningar, sa Rosneftchefen.

För att förhindra att den globala ekonomin glider in i en "inflationsspiral" driven av energibrist bör tillvägagångssätten för att förändra energistrukturen balanseras, anser Rosneftchefen.

Höga energipriser kommer säkerligen att bromsa den ekonomiska tillväxten och den nästan 100-åriga eran med relativt låga energipriser som har blivit den främsta stimulansen för den globala ekonomin kan komma att ta slut, sa han.

Han noterade också att industriländerna, efter att ha byggt sitt välbefinnande under de senaste årtiondena på billig fossilbränsleenergi, nu effektivt hindrar utvecklingsländerna från att göra detsamma och tvingar dem att övergå till dyr alternativ produktion, vilket bara förvärrar de sociala ojämlikheterna.

Endast en rimlig balans mellan traditionell och förnybar energi kan säkerställa en hållbar långsiktig tillväxt i världsekonomin, sa han.

Antropogen påverkan uppstår inte bara genom förbränning av fossila bränslen, utan också till exempel genom ökat jordbruk, djurhållning och andra faktorers geografi. Dessutom uppgår de globala utsläppen från skogsbränder årligen till cirka 8 miljarder ton koldioxidekvivalenter, vilket kan jämföras med hela industrins utsläpp.

I det avseendet ägnar Ryssland särskild uppmärksamhet åt återbeskogning och återskapar årligen cirka en miljon hektar skog. Detta är särskilt viktigt med tanke på att landet har en enorm potential för naturlig koldioxidbindning. Ryssland bidrar redan i hög grad till absorptionen av koldioxid genom ekosystem, inklusive skogar, vars avskiljande potential uppskattas till 2,5 miljarder ton per år, sa Setjin.

Dessutom har Ryska federationen en betydande kompensationspotential på grund av möjligheterna till kollagring i utarmade olje- och gasfält och saltformationer. Enligt branschexperter är potentialen för geologisk lagring cirka 1,7 biljoner ton koldioxid, sa han.

Tillämpningen av sådana kompensationsåtgärder övervägs av Rosneft inom ramen för den koldioxidförvaltningsplan fram till 2035 som antogs 2020. I planen fastställs ett antal ambitiösa mål för utfasning av fossila bränslen: företaget åtar sig att minska utsläppen i prospektering och produktion med 30 procent.

Under de senaste tre åren har Rosneft förbättrat sin energieffektivitet med 15 procent, vilket har förhindrat utsläpp på 4 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Bolagets energiintensitet är 40 procent lägre än för några av världens största oljebolag.

Enligt Igor Setjin översteg Rosnefts "gröna" investeringar 2020 580 miljoner dollar, och minskningen av utsläppen av föroreningar till atmosfären var 14 procent. För att bekämpa klimatförändringarna planterar företaget årligen unga träd. År 2021 har antalet planterade träd redan överstigit 9,3 miljoner.

Texten är avkortad. För det ryska orginalet se: https://www.rosneft.ru/press/news/item/208243/