Världspolisen orkar inte längre

På de här platserna har USA militär och civil personal. Cirklarnas storlek
är proportionella mot antalet. Se fler kartor här.

Klarar USA verkligen att hålla sitt maktmonopol i en situation där andra stormakter liksom många mindre länder kräver del i inflytandet och USA brottas med enorma inre problem?

Nyhetsbanken återger här en analys ur USA Today, USA:s största dagstidning, tillika världens näst största engelskspråkiga dagstidning. Håller USA på att få upp ögonen för en orimlig världsordning?

I årtionden har USA haft en global militär dominans, en prestation som har understött dess inflytande, nationella säkerhet och ansträngningar för att främja demokrati.

Försvarsdepartementet gör av med mer än 700 miljarder dollar per år på vapen och kampberedskap - mer än de tio nästa länderna tillsammans, detta enligt den ekonomiska tankesmedjan Peter G. Peterson Foundation.

Den amerikanska militärens räckvidd är stor och liknar ett imperium.
I Tyskland går cirka 45 000 amerikaner till arbetet varje dag inom Kaiserslautern Military Community, ett nätverk av amerikanska armé- och flygvapenbaser med skolor, bostadsområden, tandkliniker, sjukhus, samhällscentra, idrottsklubbar, livsmedelshallar, militärpolis och detaljhandel. Cirka 60 000 amerikansk militär och civil personal är stationerad i Japan; ytterligare 30 000 i Sydkorea. Mer än 6000 amerikanska militärer är spridda över Afrika, 6 000 USA-militärer finns spridda över Afrika, enligt USA:s försvarsdepartement.

Men idag, mitt i en växande våg av säkerhetshot, kan USA:s militär utomlands ha blivit mindre relevant än den en gång var, säger vissa säkerhetsanalytiker, försvarstjänstemän och tidigare och nu aktiva amerikanska militärer.

De mest brådskande hoten mot USA, säger de, blir alltmer icke-militära. Bland dem: cyberattacker; desinformation; Kinas ekonomiska dominans; klimatförändringar; och sjukdomsutbrott som COVID-19, som härjat den amerikanska ekonomin som ingen annan händelse sedan den stora depressionen.

Trita Parsi, en av grundarna av Quincy Institute for Responsible Statecraft, en Washington-baserad tankesmedja som förespråkar amerikansk militär återhållsamhet utomlands, säger att det är dyrt, besvärligt och anakronistiskt att upprätthålla en stor stridsstyrka tusentals miles från amerikanska stränder.

”Den amerikanska militären skapades för en värld som som stod inför en annan militär hegemon”. ”Nu är pandemier, klimatkaos, artificiell intelligens och 5G mycket viktigare för amerikansk nationell säkerhet än att ha 15 baser i Indiska oceanen.”

USA:s militära närvaro kan också vara rent kontraproduktiv, skriver USA Today. Parsi säger att till exempel tillväxten av terrorism i Mellanöstern är starkt korrelerad med USA:s basnärvaro där.

 Men ändå är det förespråkar för "vit överhöghet" som påstås stå för det allvarligaste terrorhotet mot USA, inte utländska terrorister, enligt en rapport från  Department of Homeland Security som publicerades i oktober - tre månader innan en våldsam folkmassa stormade Capitolium. President Joe Biden, sa när han höll sitt första stora utrikespolitiska tal som president tidigare denna månad, att han instruerat försvarsminister Lloyd Austin att göra en ”Global Posture Review of our forces”, en översyn av det den amerikanska militärens globala uppgifter, ”så att vårt militära fotavtryck anpassas till vår utrikespolitik och våra nationella säkerhetsprioriteringar”. 

Hur mycket pengar lägger USA på militären?
I slutet av andra världskriget hade USA färre än 80 militärbaser utomlands, varav majoriteten i de allierades besegrade fiendeländer - Tyskland och Japan.

Idag finns det upp till 800 baser, enligt uppgifter från Pentagon och en extern expert, David Vine, en antropologiprofessor vid American University i Washington. Cirka 220 000 amerikanska militärer och civil personal arbetar i mer än 150 länder, enligt försvarsdepartementet.

Kina däremot, världens näst största ekonomi och i alla avseenden USA:s främsta konkurrent, har bara en enda officiell militärbas utomlands, i Djibouti på Afrikas horn. (Camp Lemonnier, den största amerikanska basen i Afrika, ligger bara mil därifrån.) Storbritannien, Frankrike och Ryssland har sammanlagt bortemot 60 baser i andra länder, enligt Vine. Till sjöss har USA 11 hangarfartyg. Kina har två. Ryssland har ett.

Det exakta antalet amerikanska baser är svårt att avgöra på grund av sekretess, byråkrati och oklara definitioner. Siffran 800 baser är överdriven, menar vissa, och beror på att Pentagon räknar en del basanläggningar nära varandra som separata installationer. USA Today har fastställt att mer än 350 av USA:s baser är i bruk. Det är inte klart hur många av de övriga som faktiskt används aktivt.

”De räknar in varje liten jordlapp, varje antenn på toppen av ett berg med ett 8-fots staket runt sig”, säger Philip M. Breedlove, en pensionerad fyrstjärnig general i US Air Force som också fungerat som Natos högsta allierad befälhavare för Europa. Breedlove uppskattar att det bara finns några få dussin ”stora” amerikanska baser utomlands som är oumbärliga för USA: s nationella säkerhet.

Ändå är det ingen tvekan om att USA:s satsat allt mer på försvar och att dess internationella militära fotavtryck har blivit allt större de senaste årtiondena.

När Koreakriget upphörde 1953, och åtta år innan president Dwight D. Eisenhower i sitt avskedstal varnade för ett växande militärindustriellt komplex, förbrukade Pentagon cirka 11 % av BNP, eller 300 miljarder dollar, på militären, allt enligt försvarsdepartementet och en manuell beräkning gjord av USA Today. Idag sätter Pentagon lätt sprätt på mer än dubbelt så mycket försvarspengar varje år, justerat för inflation, även om den totala militärbudgeten idag representerar en betydligt lägre andel av USA:s BNP på bara 3%.

Även när USA spenderar mer på försvar, säger vissa experter att den amerikanska militären har arbetat under en nationell säkerhetsstrategi som är anmärkningsvärt oförändrad sedan andra världskriget och som inte lämpar sig för nyare, mer dynamiska hot.

”Mycket av vår militära närvaro runt om i världen fortsätter vi nu bara av gammal vana”, säger Benjamin H. Friedman, policychef för Defense Priorities, en tankesmedja i Washington som förespråkar en minskad global roll för den amerikanska militären. ”Om den vid ett tillfälle faktiskt var strategiskt motiverad, är den det ofta inte längre det.”

Den från armén pensionerade generallöjtnanten David Barno och statsvetaren Nora Bensahel föreslog nyligen att försvarsdepartementet skulle förbereda sig för mindre budgetar eftersom pengar efterhand flyttas till andra prioriteringar.

”Covid-19-pandemin har plötsligt och tydligt visat att en stor, offensivt inriktad militär inte på något effektivt sätt kan skydda amerikaner mot icke-traditionella hot mot deras personliga säkerhet och den amerikanska livsstilen”, skrev de på den utrikespolitiska webbplatsen War on the Rocks. ”I en tätt sammankopplad värld betyder geografi mycket mindre, och den säkerhet som Amerikas vitt kringspridda militära styrkor ger, har visat sig vara helt irrelevant under denna katastrofala kris.”

En tydlig illustration av hur USA:s nationella säkerhetsprioriteringar är helt i otakt med tiden: Sedan 9/11 har krig och olika slags amerikansk antiterroristisk och militär verksamhet runt om i världen lett till förlust av mer än 7 000 amerikanska soldaters liv och har kostat den federala regeringen 6,4 biljoner dollar, enligt Brown-universitets "Costs of War"- project.

För vissa överväger fördelarna med en stor utländsk militär närvaro lätt kostnaderna.

”Om priset för att förhindra ytterligare ett 9/11 innebär att USA måste håll viss trupp i Afghanistan eller någon annanstans på obestämd tid, skulle jag säga att det är en bra investering för det amerikanska folket”, säger Bowman, en tidigare professor vid West Point (USA:s militärakademi/Öa). ”Om vårt mål å andra sidan var att skapa ett Schweiz i Afghanistan, så misslyckades vi uppenbarligen. Men det var aldrig målet”.

Den 19-åriga konflikten i Afghanistan har kostat mer än 2 biljoner dollar och mer än 2 300 amerikanska liv. Mer än 38 000 afghanska civila har dödats. Och ändå kontrollerar talibanerna nu stora delar av landet, som fortsätter att brytas sönder av våld trots USA-stödda fredsförhandlingar.

Kostnaderna i alla större krigsområden efter 9/11 under de senaste två decennierna är ännu mer häpnadsväckande. Cirka 800 000 människor - allierade trupper, motståndsmän, civila, entreprenörer, journalister, humanitära hjälparbetare - har dödats och 37 miljoner människor har tvingats på flykt, enligt Browns Costs of War-projekt.

”I alla dessa krig har USA offrat så mycket blod och resurser, utan att få något för det”, säger Hartung från Center for International Policy. ”Snart kommer räkningen.”

Det är svårt att peka på en enda plats där en amerikansk militär intervention efter 9/11 har lett till vare sig någon blomstrande demokrati eller någon mätbart minskad terrorism, sa han.

För vissa har de amerikanska krigen efter 9/11 komprometterat arvet från Amerikas status som väktare av internationella värden och ordning efter andra världskriget, och de oroar sig för att USA:s militära självsäkerhet kan förvärra problemen, fortsätter USA Today.

”För mig är ett nationellt säkerhetshot ett existentiellt hot mot hemlandet. I själva verket, från vad jag såg, förvärrade USA:s närvaro i Irak hotet mot hemlandet”, sa en amerikansk tjänsteman som varit civil entreprenör åt Iraks övergångsregering efter den USA-ledda invasionen 2003. Personen ville inte bli namngiven på grund av sitt nuvarande regeringsjobb.

”All oredan, misshandeln, vår oförmåga att hålla ihop landet. Det gjorde bara sakerna värre”, sa han och hänvisade till floden av ihållande anklagelser om de amerikanska soldaternas beteende i Irak, inklusive tortyr av fångar och terror-misstänkta. Många säkerhetsexperter menar att just detta påstådda beteende direkt bidragit till ISIS´ uppkomst i Syrien och Irak.

Enligt en rapport från Center for Strategic and International Studies, en Washington-baserad tankesmedja, var inhemska högerextremister ansvariga för nästan 70 % av terroristattacker och dito planer i USA 2020, en siffra som väcker visst tvivel om lämpligheten att hålla igång hundratals militärbaser och tiotusentals trupper utomlands när det finns ett sådant växande nationellt säkerhetshot hemma.

I kölvattnet av attackerna vid Capitolium den 6 januari har Biden-administrationen beordrat en utredning om hotet från inhemsk våldsam extremism av just den anledningen.

I Washington är gamla vanor svåra att rubba
Försvarsdepartementet hänvisade USA Todays frågor om nationell säkerhet till Vita huset. En säkerhetstjänsteman i Biden-administrationen svarade där att Vita huset inte hade något nytt att komma med vad gäller trupperna utomlands. Vita husets tjänstemän i den tidigare Trump-administrationen svarade inte alls på en begäran om kommentar.

”USA måste bryta med ´världspolis´-konceptet”, säger Gates, som var försvarsminister under större delen av Irak-kriget under presidenterna Barack Obama och George W. Bush.

Gates säger att USA måste ”vara ödmjuka om vad de kan åstadkomma genom militär styrka”, istället stärka sin diplomati och använda ”positiva ekonomiska verktyg och instrument.”

Till och med ordföranden i högsta militärstaben general Mark A. Milley sa nyligen att USA borde omvärdera det stora antalet stående trupper  i farliga delar av världen, där de kan vara sårbara om regionala konflikter blossar upp.

USA behöver en närvaro utomlands, men den bör vara ”episodiskt”, inte permanent, sa Milley i december. ”Stora permanenta amerikanska baser utomlands kan vara nödvändiga för rotationsstyrkor att gå in och ut ur, men permanenta utplaceringar av amerikanska styrkor tror jag vi behöver ta en titta närmare på för framtiden”, sa Milley, både på grund av de höga kostnaderna och risken för militärernas familjer.

USA:s militärbaser utomlands, kännetecknet för dess expansion
USA har i årtionden haft en global militär dominans, men vissa försvarsexperter hävdar nu att USA:s militär utomlands kanske inte är värd kostnaden. Och ändå möttes nästan varje försök av tidigare presidenten Donald Trump under de senaste fyra åren, att uppfylla sitt kampanjlöfte att stoppa ”Amerikas oändliga krig”, av våldsamt motstånd, från bägge partierna, lagstiftare i senat och representanthus betonade behovet av att stå upp för Amerikas allierade, stoppa Rysslands och Kinas aggression och hålla terroristerna borta.

När Trump tillkännagav en nedtrappning i Syrien, kallade den republikanska senatorn Lindsey Graham, vanligtvis en trogen Trump-lojalist, det ”en fläck på Amerikas ära”. När Trump ville omplacera de amerikanska trupperna i Tyskland fördömde representanthusledamoten Liz Cheney (republikan från Wyoming) det som ”farligt missriktat.” Och när Trump pressade på för ytterligare tillbakadragande av amerikanska trupper från Afghanistan - Amerikas längsta krig - varnade minoritetsledaren för senaten,  Mitch McConnell, att ett ”för tidigt” tillbakadragande vore samma sak som kapitulation.

”Det skulle påminna om den förödmjukande amerikanska flykten från Saigon 1975”, sade den republikanske ledaren, en hänvisning till hur Nordvietnam tillfogade USA ett av dess mest förkrossande militära nederlag.

Faktum är att Biden kan vara benägen att upphäva några av Trumps militära beslut om omplaceringar, baserat på hans egen vision av amerikansk säkerhet som den formats under fyra decennier i Washington. Biden kommer nästan säkert att till exempel titta vad konsekvenserna blev av Obama-administrationens beslut att dra sig ut ur Irak 2011, vilket hjälpte till att skapa det vakuum ur vilket ISIS växte fram.

Även om Trump drastiskt sänkte de amerikanska truppnivåerna i Afghanistan, Irak och Syrien, sände han samtidigt minst ytterligare 14 000 soldater till Mellanöstern för att konfrontera Iran, en följd av de ökade spänningar som uppkom efter att hans regering dragit sig ur kärnkraftsavtal med Iran.

Och medan det ännu inte är klarlagt hur många, om några, baser som stängdes under Trump, öppnade han 2016 ytterligare baser i Afghanistan, Estland, Cypern, Tyskland, Ungern, Island, Israel, Lettland, Litauen, Luxemburg, Niger, Norge, Palau, Filippinerna, Polen, Rumänien, Saudiarabien, Slovakien, Somalia, Syrien och Tunisien, allt enligt uppgifter från Pentagon och Vine.

US Space Force, USA:s s.k. rymdstyrka, som inrättades av Trump i december 2019, håller redan en skvadron med 20 flygare stationerade vid Qatars flygbas Al-Udeid, liksom anläggningar för missilövervakning på Grönland, i Storbritannien, på Ascension Island i Stilla havet och på Diego Garcias militariserade atoll i Indiska oceanen, enligt tidningen Stars and Stripes, en amerikansk militärtidning.

Dronkrigföring och frågor om ansvarighet
Trump-administrationen instruerade Pentagon att flytta tonvikten från terrorism till konkurrensen med Kina och Ryssland.

Oavsett om Biden fortsätter på den här vägen eller inte, visar USA:s militära aktivitet 2018 till 2020, att det inte har skett någon motsvarande neddragning av de resurser som satsas på antiterroroperationer för att nå det målet, enligt forskning av Stephanie Savell, en försvars- och säkerhetsforskare inom Costs of War project vid Brown-universitetets Watson-institut.

Från 2018 till 2020 har USA-militären aktivt bekämpat terrorism i 85 länder, antingen direkt eller via hantlangare, övningar, dönarattacker eller dolda specialoperationer, enligt Savell.

Även där den amerikanska militären inte har trupper eller baser använder den agenter och drönare för att övervaka och ibland på avstånd skicka missiler mot misstänkta terrorister.

År 2019 släppte den USA-ledda koalitionen som stöder den afghanska regeringen mot de talibanska upprorsmännen fler bomber och missiler från krigsflygplan och drönare än under något annat krigsår sedan 2001. Krigsflyg avfyrade 7 423 vapen år 2019, enligt uppgifter från flygvapnet. Det tidigare rekordet sattes 2018, då 7 362 vapen släpptes. 2016, Obama-administrationens sista år, var siffran 1 333.

Dessa utländska uppdrag har blivit allt mindre ansvariga, sa Savell. Kongressen kände inte ens till omfattningen av USA:s närvaro i Afrika för några år sedan när fyra av arméns specialsoldater dödades i Niger.

USA:s aktiviteter sträcker sig från strider i Kenya till krigsspel i Tadzjikistan och väcker ständigt nya frågor om innebörden av att avsluta de ”oändliga krigen” om Amerikas militär rutinmässigt far omkring till olika utländska stridsområden.

Kritiker säger att det också är tydligt att Pentagon fortsätter att använda våld på platser som inte ryms inom den ursprungliga avsiktsförklaringen ”2001 Authorization of Military Force (AUMF), lagen som följde på president George W. Bushs ”globala krig mot terrorn” och invasionen av Afghanistan efter 9/11.

Detta tillstånd från 2001 har utsträckts till att gälla militanta grupper i Syrien, Pakistan och Filippinerna, liksom till al-Shabaab i Kenya och Somalia och ännu längre.

Savell sa att USA borde överväga om det finns ”effektivare, icke-militära alternativ som kostar färre liv och ger lägre skatter för att hantera denna säkerhetsutmaning”.

Senator Tim Kaine, (demokrat från Virginia), instämmer: ”Ingen kongressmedlem som röstade på (AUMF) kunde ha tänkt sig att den skulle användas för att motivera åtgärder mot grupper som ännu inte existerade på platser som Filippinerna och Niger”.

Nästan 20 månader efter attackerna den 11 september stod president George W. Bush på ett hangarfartyg under en gigantisk banderoll med texten ”Mission Accomplished” och förklarade ”de större stridsoperationerna i Irak är över”. Nästan 18 år senare är USA fortfarande inblandat i militära handlingar i Mellanöstern och på andra ställen.

Efter kriget i Afghanistan och Irak som startades efter 9/11 har mycket av den amerikanska militära aktiviteten varit inriktad på insatser mot terrorism, antingen i direkt strid, genom drönarattacker, gränspatruller, underrättelsetjänst eller i form av utbildning av andra nationers säkerhetsstyrkor.

USA leder världens militära utgifter
USA lade mer än 731 miljarder dollar på sin militär under 2019. Medan försvarssatsningarna har minskat jämfört med 2010, börjar militärutgifterna nu återigen att öka.

I dollar räknat är de 2019 större än för de därefter följande 10 nationerna tillsammans, inklusive Kina och Ryssland.

Källa: USA Today 25 februari 2021 (uppdaterad 26 februari), med bidrag av: Stephen Beard, Mitchell Thorson, Janie Haseman, Kim Hjelmgaard, Anne Godlasky, Javier Zarracina och Shawn Sullivan. 

Övers: Lennart Palm.