Nato-optionen en propagandaploj

Svenska officerare under stabsövning med Nato inför Aurora 2017.
Foto: Joel Thungren / Försvarsmakten / Combat Camera

En majoritet av riksdagens försvarsutskott har beslutat att Sverige bör uttala en s k Nato-option, ett tillkännagivande att Sverige "i ett krisläge" kommer att ansöka om medlemskap i Nato.

Beslutet är en propagandaploj, avsedd att påverka opinionen mot Nato-medlemskap.

Om det vore så att svenska folket vore för en Nato-anslutning skulle naturligtvis riksdagsmajoriteten för länge sedan ha lagt in en medlemsansökan.

Men av allt att döma är inte opinionen för Nato-medlemskap. I den senaste mätningen som DN redovisade 6 januari 2018 hade stödet för Nato-medlemskap sjunkit med fyra procentenheter, från 35 till 31 procent.

Fortfarande ingen majoritet i sikte, trots årtionden av intensiv bearbetning, de senaste åren ledd av vår egen motsvarighet till Nato-lakejen Jens Stoltenberg, försvarsminister Peter Hultqvist.

Med vad som kallats de "små stegens tyranni" närmar sig Sverige Nato, för att det till sist ska framstå som ett obetydligt och rentav formellt och vardagligt beslut att gå med i Nato. Det räcker med att nämna några av milstolparna i detta mullvadsarbete mot den svenska alliansfriheten:

* Beslutet 2002 att gå med i Natos krig i Afghanistan, ett krig som snart pågått i 20 år utan slut i sikte.

* Deltagandet i Libyenkriget, som lade Afrikas rikaste land i ruiner.

* Deltagandet i Irakkriget, som följt på USA:s olagliga invasion 2003 och lämnat över en miljon döda.

* Värdlandsavtalet med Nato 2016 som gör det möjligt att placera kärnvapen i Sverige under en konflikt och använda Sverige som brohuvud för anfall mot tredje land.

* Avhoppet från FN:s kärnvapenförbud som skedde efter amerikanska påtryckningar sedan Sverige först skrivit på.

* Slutligen har det genomfört en rad Nato-övningar på svenskt territorium som i sig innebär att svenska försvarshemligheter röjs.

I samtliga dessa fall har Sverige varit föremål för inblandning och påtryckningar från Nato-aktörer. Det bedrivs en utlandsfinansierad propaganda i Sverige som enligt äldre lagstiftning skulle ha varit åtalbar (tagande av utländskt understöd).

Svenska statliga myndigheter och institut har alla styrts in på en ensidig antirysk propaganda som innebär att Nato inte granskas på samma sätt. Man frågar exempelvis i samband med den senaste stora läckan av försvarshemligheter om Ryssland kunna komma över informationer. Man frågar inte om Nato kommit över den. Eller är det underförstått att Nato redan vet allt?

I nedmonteringen av den svenska alliansfriheten ingår också ett akademiskt uppdrag som innebär att svenska historiker i årtionden styrts in på att "avslöja" den svenska neutraliteten som en bluff.

Följaktligen ska vi nu bli "ärliga" och öppet bekänna vår lojalitet med "västlägret", vilket tolkas som Nato, trots att Nato brottas med sjunkande förtroende över hela linjen. Inte ens i USA ser en majoritet positivt på Natos existens (44 % enligt YouGov).

Genom en hysterisk propaganda om "ryska hot" och nu även kinesiska har Nato drivit upp sina kostnader till 20 gånger av Rysslands försvarsutgifter och 5 gånger Kinas. Men det är aldrig nog. Medlemsländerna står under ständig press att öka sina försvarsbudgetar,

Samtidigt innebär beslutet om Nato-option att Sverige överlåter makten över vår försvars- och utrikespolitik till - Finland! Sverigedemokraterna som här blir vågmästare säger att de bara skulle rösta för medlemskap om Finland redan har gjort det.

Men vi vet att bara 22 procent av finländarna vill ansluta sig till Nato, enligt en relativt färsk opinionsmätning från Näringslivets delegation. 47 procent motsätter sig medlemskap.

Så varför hänga upp ett medlemskap på en osannolik händelse - i ett annat land? Det är knappast en linje ägnad att väcka respekt i omvärlden. Snarare ett exempel på vilken tunn fernissa försvaret av det nationella utgör på SD:s enfrågepolitik ägnad att splittra nationen i invandrad och icke-invandrad.

Beslutet om en Nato-option är en propagandabluff. Nato-vännerna har möjlighet att när som helst föreslå ett omedelbart medlemskap i Nato. Men de gör det inte, så länge de inte kunna värka fram opinionssiffror som kan skänka legitimitet åt deras undergrävande verksamhet.

Svenskarna vet att neutraliteten har tjänat oss väl i 200 år. Att skrota den vore att underkänna de egna förståndsgåvorna. Det kräver många, många ytterligare små steg - här kan jag inte låta bli att tänka på Churchills dystra ord efter München 1938:

... steg nedför den trappa som leder till en mörk avgrund. Det är en fin bred trappa i början, men efter ett tag tar mattan slut. Lite längre fram finns det bara några platta stenar, som ännu lite längre fram bryts under ens fötter…

 Stefan Lindgren