13 feb. 2020

Bantustan-plan avslöjande för fler än Trump

Den tidigare brittiske diplomaten Craig Murray har detaljgranskat president Trumps 181 sidor långa "fredsplan" för Israel.

Den lösning som dokumentet föreslår är löjligt ensidig. Hela analysen av hur problemet ska lösas som framträder som ren, hejdlös sionistisk propaganda, skriver Murray på sin blogg.

Men  planen är inte bara avslöjande för Trump...
Craig John Murray är en brittisk historiker och före detta ambassadör, numera aktivist, mänskliga rättighetsförespråkare och visselblåsare. Han var rektor vid University of Dundee från 2007 till 2010. Mellan 2002 och 2004 var Murray brittisk ambassadör i Uzbekistan. Under denna tid avslöjade han grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna under Islam Karimov.

"Jag har läst igenom alla de 181 sidorna i Trumps 'fredsplan' för Israel", skriver Murray, "och dokumentet gör en andlös. Det är inte bara det att 'lösningen' som dokumentet antyder är löjligt ensidig, det är hela analysen av hur problemet ska lösas som framträder som ren, hejdlös sionistisk propaganda."


I dokumentet används ofta ordet "våld". Men det hänvisar uteslutande till arabernas våld, påpekar Murray. Inte en enda gång nämns något våld från Israels sida mot palestinierna, trots att relationen dödsfall mellan palestinier och israeler under de senaste tio åren är cirka 80:1. Den enda gången som något våld mot palestinier nämns handlar om Kuwaits utvisning av palestinska flyktingar efter det första Gulf-kriget.

Analysen av flyktingproblemet är likadan. Ingenstans i dokumentet nämns det centrala, historiska faktum att de palestinska flyktingarna förvisades från Israel. Planen hanterar de palestinska flyktingarna som om de bara har uppstått som ett besvärligt fenomen ungefär på samma sätt som pesten eller gräshopparvärmar. Detta ”främmandegörande” av de palestinska flyktingarna genomsyrar hela dokumentet.


"Man kan hävda att utvisningen av palestinierna från Israel bör accepteras eftersom det judiska folket snabbt behövde en stat efter Förintelsen. Man kan hävda att utvisning av palestinierna från Israel är ett uttryck för vår Herres vilja. Man kan hävda att utvisningen av palestinierna från Israel är tragisk, men omöjlig att göra ogjord. Man kan välja den argumentation som passar en, men att vägra erkänna det grundläggande faktumet att de palestinska flyktingarna drevs ut från Israel är patetiskt och fegt och visar den intellektuellt undermåliga halten i dokumentet", skriver Murray.

De palestina-arabiska flyktingarna var invånare i det brittiska Palestinamandatet och drevs ut till följd av upprättandet av staten Israel och kriget som följde 1948-1949. Historiker tror att mellan 760 000 och 810 000 palestinier förvisades. Palestinierna kallar serien av utvisningar för Nakba.

Trumps s k fredsprogram jämställer de palestinska flyktingarna med de "judiska flyktingar som tvingades fly från arabiska och muslimska länder." De judiska flyktingarna "tvingades fly", heter det. Ingen tvekan när det gäller att ge dem offerstatus. Däremot sägs ingenstans i dokumentet att de palestinska flyktingarna ”tvingades fly" av israelerna.

Murray medger att det är ett giltigt argument att många judar fördrevs från arabiska länder på ett ovärdig och ofrivilligt sätt och att deras lidande ofta förbises. Men att hävda att det rör sig om lika många drabbade är att bortse från att en stor andel av judarna från arabiska stater flyttade frivilligt till ett nytt hemland, medan ingen palestinier som förvisades från Israel lämnade frivilligt.

Ett tungt faktum som "planen" också förbiser är att majoriteten av judarna från arabländerna fick ta över den egendom som de palestinska flyktingarna tvingats lämna i Israel. Påståendet att båda sidor har samma rätt till kompensation är därför nonsens.

Oförmågan att erkänna att palestinierna fördrevs från Israel har man gemensamt med den mest extrema sionistiska propagandan som hävdar att landet var tomt innan israelerna slog sig ner där 1948. Detta är en klassisk, kolonial ursprungsmyt av den typ som användes av det brittiska imperiet, de vita nybyggarna i USA - och naturligtvis i Sydafrika under apartheid.

Den rasistiska uppfattningen att palestinierna inte är ett folk är påfallande utbredd bland sionister, och det verkar inte finnas några hinder för att sprida dessa påståenden på Internet.

Murray säger att han läst hundratals artiklar om hatfull antisemitism i vanliga medier, men aldrig någonsin nämns den extrema, sionistiska rasismen - att "det inte finns några palestinier" – i gängse massmedia.

Trumps tre "lösningar"
Trump föreslår att tre principer ska ligga till grund för en "fredslösning":

1) Bara de flyktingar som själva utvisats som flyktingar får räknas som flyktingar - inte deras familjer.

2) Ingen enda flykting får återvända till Israel.

3) Ingen ersättning till flyktingar ska betalas av Israel.

Och var ska då de erkända flyktingarna bo? Den lösning som Trump föreslår bygger vidare på dagens realiteter, de olagliga bosättningarnas ockupation av palestinskt territorium.

Kvar blir något som liknar de bantustaner eller "hemländer" som den sydafrikanska staten skapade för svarta i Sydafrika och Namibia under apartheidtiden. Varje bantustan var uppdelad i många små enheter, där enheterna kunde ligga långt ifrån varandra. Sex självstyrda och fyra påstått "oberoende" stater utgjorde totalt endast 13 procent av Sydafrikas totala areal.







Höjdpunkten i apartheid-systemet, the Bantu Self-Governing Act 1959, fick kungligt godkännande av drottning Elizabeth II, något som nu oftast sopas under mattan och ersätts av ett falskt tal om att apartheid var ett rent afrikanskt projekt som genomfördes efter att Sydafrika blev självständigt från Storbritannien.

Den viktigaste likheten mellan Trumps "tvåstatslösning" och bantustanerna framgår tydligt på kartan, skriver Murray: ett fragmenterat landområde som inte kan utgöra någon ekonomisk livskraftig enhet. Trump föreslår israelisk annektering av hela Jordandalen, norra Jerusalem och stora områden på Västbanken, där vad som blir kvar skall splittras av 15 israeliska självstyrande bosättningar förbundna med vägar som bara  israeler får använda. Trumps "Palestina" är helt enkelt inte hållbart.


Emellertid är de begränsningar när det gäller militär eller säkerhetsstyrkor som den så kallade "staten" Palestina bör ha enligt Trump ännu mer omfattande än de som gällde för bantustanerna i Sydafrika. Trump kräver också att Israel skulle ha rätt att förhindra palestinska flyktingar spridda ute i världen att resa till den nya "staten" Palestina.

En "stat" som inte får bestämma vem som är medborgare är inte en stat, påpekar Murray.

Vidare bör den palestinska pseudostaten enligt Trump inte ha någon rätt till territorialvatten eller någon exklusiv ekonomisk zon. Dess territorialhav ska överlämnas till Israel, vilket strider mot FN: s havsrättskonvention. "Staten" ska inte heller ha någon rätt att förhandla om fördrag med andra länder utan israeliskt samtycke. "Staten" får inte ens bygga en egen hamn utan kommer att tvingas skicka all export och import över israeliska hamnar. Med andra ord, den israeliska ekonomiska blockaden ska fortsätta mot den nya "staten". 

Obegripliga reaktionerna
Hur har då anhängarna av en "tvåstatslösning" reagerat på Trumps plan? De borde väl reagera kraftigt mot denna förrädiska förvanskning av deras förslag, eller?

Märkligt nog är den dominerande reaktionen bland de europeiska regeringarna att detta är ett seriöst förslag som palestinierna måste engagera sig i. Medan den löjliga kommentaren från den brittiske utrikesministern Dominic Raab att "detta är absolut ett allvarligt förslag" är vad man kunde förvänta sig, borde palestinierna rimligtvis kunnat förvänta sig något bättre från EU, menar Murray.

Men EU:s officiella svar var positivt till "Trumps stöd till tvåstatslösning". Fransmännens förklarade sig "nöjda med Donald Trumps ansträngningar", och Tyskland sa sig "uppskatta att presidenten håller fast vid tvåstatslösningen".

Att det officiella Europa ställer sig så positivt till ett förslag om en "tvåstatslösning" som inte på något sätt innebär upprättande av en palestinsk stat säger oss något viktigt, understryker Murray:
"Som jag har noterat många gånger har de som har talat om 'tvåstatslösning' alltid varit bedragare som inte trott på någon livskraftig palestinsk stat överhuvud taget.

Det faktum att Blair och Bush, båda hängivna ultra-sionister, stod i rosenträdgården och lovade en 'tvåstatslösning' som en del av deras propaganda inför Irak-kriget och andra invasioner i Mellanöstern, borde ha fått välmenande människor att inse att detta var en återvändsgränd.

Trump-förslagen är naturligtvis ett förräderi mot palestinierna. Men de är inte unika för Trump, och de är exakt samma linje som Blair, Bush och de andra sionistiska apologeterna stått för hela tiden.
 Murray menar alltså att "tvåstatslösningen" alltid har varit en bluff. Att skapa en livskraftig palestinsk stat vid sidan av ett livskraftigt Israel skulle innebära nya oönskade tvångsförflyttningar av människor.

Den enda långsiktiga lösningen för Palestina/Israel är, som i Sydafrika, en enda gemensam stat där alla har rösträtt och där alla behandlas lika - oavsett etnicitet, tro eller kön.

Trump kan, konstigt nog, ha gjort en bra sak med dessa sina löjligt orättvisa förslag, slutar Murray. Han har visat på ihåligheten i ”tvåstatslösningen” och i de falska löftena om att en sådan lösning skulle kunna erbjuda någon form av rättvisa för palestinierna eller en väg till fred.



2 kommentarer:

  1. Ja det är fan i mej inte klokt...

    SvaraRadera
  2. Folk borde nu sent om sider inse att Israel är ett kolonialt projekt främst förknippat med det brittiska imperiet, som under både 1600-talet och 1800-talet framskapade den bakgrund som nu driver Usa att spela den rollen.
    Ultrazionismen har därför många fler anhängare som tillhör de evangeliska kristna än judarna.
    Eftersom den av britterna frammanade zionismen inte är helt identisk med judarnas egna gamla variant tycks det mig motiverat att använda särskiljande stavning av ordet.
    Och den viktigaste drivkraften är nog rent ekonomisk och inte religiös.
    Zionismen är en del av en av imperiet konstruerad affärsmodell.
    Den intensifierades under 1800-talet parallellt med att britterna övade geopolitiskt inflytande i öster tillsammans med islamister och Craig Murray har skrivit om det i sin biografi över en föregångare till Murray från 1830-talet.
    https://www.craigmurray.org.uk/archives/2016/10/need-alexander-burnes/

    SvaraRadera

Underteckna med ditt namn.