nyhetsbanken - nyheter som andra "glömmer"

Källan till krig

Den 4 juli sa jag att varken USA eller Iran kunde ge upp: "den ena hindras av den mäktiges stolthet och den andre eftersom den har förmågan och viljan att bekämpa förtryck, som vi sett så många gånger tidigare i mänsklighetens historia."

I nästan alla krig vill en part undvika det, och ibland vill båda parterna det. Den här gången kommer kriget även om en av parterna inte vill det. Detsamma var fallet med de båda världskrigen 1914 och 1939, som utlöstes med bara 25 års mellanrum.

Blodbad var fruktansvärt i båda dessa krig, som inte skulle ha brutit ut om det inte hade varit för tidigare felbedömningar. Båda försvarade imperialistiska intressen och trodde att de kunde uppnå sina mål utan att det mycket höga pris de till slut fick betala.

I det aktuella fallet, förespråkar en av de inblandade parterna absolut rättvisa nationella intressen. De andra främjar sina illegitima och rått materiella intressen.

En analys av alla krig som utkämpats under mänsklighetens hela kända historia visar att en av parterna har haft sådana mål.

Det är helt fel att hysa illusionen att sådana mål den här gången kan uppnås utan det mest fruktansvärda krig."

Här fortsätter Castro att i detalj referera en artikel av Nato-specialisten Rick Rozoff om USA:s väldiga kärnvapenarsenal och konventionella rustningar. Därefter fortsätter han sitt eget resonemang:

"Obama försöker i själva verket att vilseleda världen när han talar om en värld fri från kärnvapen som skulle ersättas med andra extremt destruktiva vapen konstruerade för att terrorisera ledarna för andra stater och att uppnå den nya strategin för fullständig straffrihet.

Jänkarna tror att Iran snart kommer att kapitulera. Det förväntas att Europeiska unionen kommer att informera om ett eget sanktionspaket som ska undertecknas den 26 juli.

Det senaste mötet med 5 plus 1-gruppen (Kina, Ryssland, USA, Frankrike, Tyskland, Storbritannien) hölls den 2 juli, efter att Irans president Mahmoud Ahmadinejad sagt att "hans land kommer att återuppta samtalen i slutet av augusti, med deltagande av Brasilien och Turkiet."

En ledande EU-tjänsteman varnade för att "varken Brasilien eller Turkiet kommer att bjudas in till samtal, åtminstone inte vid denna tidpunkt."

"Irans utrikesminister Manouchehr Mottaki sade att han är för att utmana de internationella sanktionerna och fortsätta med uppgraderingen av uran."

Sedan tisdag 5 juli, och med tanke på det europeiska kravet på att främja ytterligare åtgärder mot Iran, har detta land svarat att man inte kommer att förhandla förrän i september.

Alltså krymper för varje dag möjligheterna att övervinna det oöverstigliga hindret.

Vad som kommer att hända är så uppenbart att det exakt kan förutses.

För min del måste jag var självkritisk eftersom jag gjorde misstaget att i mina "Reflektioner" 27 juni påstå att konflikten skulle bryta ut följande torsdag, fredag eller senaste lördag. Det var känt att israeliska krigsfartyg började närma sig sitt mål vid sidan av jänkarnas sjöstridskrafter. En order att genomsöka iranska handelsfartyg hade utfärdats.

Emellertid missade jag en tidigare händelse: Irans fortsatta vägran att tillåta inspektion av sina handelsfartyg. I analysen av säkerhetsrådets intrikata språk om att införa sanktioner mot landet, förbisåg jag denna detalj, vilken krävs för att inspektioner ska kunna verkställas.

Den 60-dagars period som säkerhetsrådet angav den 9 juni för att informera om genomförandet av resolutionen, löper ut den 8 augusti.

Men något ännu mer olyckligt hände. Jag arbetade med det senaste materialet i frågan som producerats av Kubas utrikesministerium och i dokumentet saknades två viktiga punkter som avslutade nämnda resolution och som lyder:

"Det [säkerhetsrådet] kräver att, inom en 90 dagars period, IAEA:s generaldirektör rapporterar till IAEA:s styrelse och samtidigt till säkerhetsrådet om huruvida Iran har genomfört ett fullständigt och varaktigt stopp för alla de verksamheter som nämns i resolution 1737 (2006), och om landet genomför alla åtgärder som krävs av IAEA: s styrelse och iakttar de återstående bestämmelserna i resolutionerna 1737, 1747, 1803 och föreliggande resolution;

Det bekräftar att det kommer att undersöka Irans åtgärder mot bakgrund av den rapport som nämns i punkt 36, som ska inlämnas inom 90 dagar och att a) det kommer att avbryta genomförandet av åtgärderna, förutsatt att Iran avbryter varje verksamhet som rör uppgradering och upparbetning, inklusive forskning och utveckling, och medan dessa inställs kommer IAEA att utföra kontroller, så att förhandlingarna kan slutföras i förtroende för att nå ett snabbt och ömsesidigt godtagbart resultat, b) det kommer att upphöra att genomföra de åtgärder som anges i punkterna 3, 4, 5, 6, 7 och 12 i resolution 1737, samt i punkterna 2, 4, 5, 6 och 7 i resolution 1747, i punkterna 3, 5, 7, 8, 9, 10 och 11 i resolution 1803 och i punkterna 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 21, 22, 23 och 24 i den aktuella resolutionen, så snart som det fastställer, efter att ha fått den rapport som nämns i föregående punkt, att Iran helt har uppfyllt sina skyldigheter i enlighet med säkerhetsrådets relevanta resolutioner och kraven från IAEA:s styrelse, ett avgörande som ska bekräftas av styrelsen själv, och c) i händelse av att rapporten visar att Iran har underlåtit att följa bestämmelserna i resolutionerna 1737, 1747, 1803 och den föreliggande resolutionen, kommer det [säkerhetsrådet] i enlighet med artikel 41 i kapitel VII i FN-stadgan, att vidta andra lämpliga åtgärder för att förmå Iran att göra som i dessa resolutioner och kraven från IAEA föreskriver, och understryker att andra beslut skall antas om sådana ytterligare åtgärder är nödvändiga. "

Tydligen, efter många timmars hårt arbete med att kopiera varje dokument, var det någon vid ministeriet som hade somnat, men min iver att söka information och diskutera dessa känsliga frågor gjorde det möjligt för mig att upptäcka utelämnandet.

Ur min synpunkt har USA och dess Nato-allierade sagt sitt sista ord. Två mäktiga stater med auktoritet och prestige underlät att utöva sin rätt att inlägga veto mot den perfida FN:s resolution. [Här kritiserar Castro i sak Kina och Ryssland. red.]

Det var den enda möjligheten att vinna tid för att finna en formel för att rädda freden, ett mål som skulle ha gett dem ökad auktoritet att fortsätta kampen.

Idag hänger allt på en skör tråd.

Mitt främsta syfte var att varna världsopinionen för vad som var på gång.

Jag har gjort det eftersom jag som den politiska ledare jag var under många långa år stod öga mot öga mot imperiet, dess blockad och oräkneliga brott. Jag gör det inte för att hämnas."

Castro slutar med att lova återkomma till ämnet i kommande "Reflektioner".

red