|
Vad oroar Fidel?
Lars Palmgren, BBC, med flera av de ledande internationella
bolagsmedierna, behandlar Fidel Castros framträdande på kubansk TV
måndag kväll som en världsnyhet. Men tycker det är konstigt att han ägnar sig åt krigshotet i Mellanöstern, istället för Kubas frigivning
av fångar.
De spekulerar också alla tillsammans, som med en röst, om varför han
nu träder fram. Det kan ju inte vara på grund av den oro över USAs
planer på militärt anfall på Iran som han ägnade hela tiden åt.
Så hans framträdande måste ha tillkommit för att visa kubanerna att
det ännu är han som bestämmer. Men vad hans bestämmande går ut på kan Palmgren och kompani inte bestämma sig för: ska hans framträdande tolkas som att han stöder frigivningen, eller tvärtom?
Det TV-intervjun med Fidel handlade om har han tagit upp i flera
artiklar sedan 24 juli, då med rubriken: ”Jag hoppas verkligen jag
har fel”. Han utgick från att FNs säkerhetsråds resolution 9 juni om
skärpta sanktioner mot Iran kommer att tillåta inspektion av iranska
fartyg på internationellt vatten även om Iran gör motstånd. Han
noterade att USA därefter på eget bevåg beslutat om än hårdare
sanktioner. Och konstaterade att den 20 juni styrde USAs hangarfartyg
Harry S. Truman omgiven av atomvapenbestyckade ubåtar och en flotta krigsfartyg genom Suez-kanalen med riktning mot Persiska viken. Där ingick också av israeliska fartyg, med lika avancerade vapen, för att inspektera iranska fartyg. Fidel undrar: ”Vad gör israeliska krigsfartyg för första gången i Persiska viken, i Ormuzsundet och Irans farvatten?”
En detalj som Palmgren och kompani missade, eftersom de inte är
intresserade av saken, är att Fidels TV-framträdande bland annat kom
till för att rätta till ett misstag som han hade begått i artikeln
den 24 juli.
Han hade förbisett att tvångsinspektioner enligt säkerhetsrådet får
genomföras först efter att Internationella atomenergikommissionen
bekräftat att Iran inte böjer sig för påbudet att inte utnyttja sin
rätt till fredligt utnyttjande av kärnkraft, innefattande
uppgradering av uran. Det vill säga den konfrontation som han
förutsåg om USA och Israel skulle tvångsinpektera iranska fartyg var
inte nära förestående, utan först om några månader.
Detta sitt misstag beskrev han i sin betraktelse ”Hur krig startar”
den dagen före TV-intervjun. Där koncentrerade han sig annars på USAs nya krigsdoktrin om ”Omedelbart globalt konventionellt angrepp”. Det går ut på ett koncentrerat angrepp med tusentals konventionella precisionsvapen för att på några timmar jämna det angripna landets livsnödvändiga infrastruktur med marken och tvinga fram omedelbar kapitulation.
Detta är vad han fruktar att USA och Israel tänker ta till om Iran
inte ger upp. Hans analys utgår från att Obama visat sig minst lika
krigisk som Bush och att USA fortsättningsvis anser sig behöva
kontroll över all Mellanösterns olja, även Irans. Och att USA genom
att först nonchalera Irans avtal med Turkiet och Brasilien om att
skicka sitt uran till Turkiet för uppgradering, sedan driva fram
säkerhetsrådets sanktioner och skärpt sina egna, har lagt sitt sista
kort: bara militärt angrepp återstår. Fidel utgår också från att Iran
inte kommer att böja sig. Återstår risken för ett fruktansvärt krig.
Eva Björklund 2010-07-13
|
