Obamas krigsmaskin – Pentagons strategiplan, del 2

Obamas krigsmaskin – Pentagons strategiplan, del 2 Jack A. Smith USA:s kärnvapenrapport (Nuclear Posture Review Report – NPR) är mycket viktig eftersom den redogör för de mest dödliga vapnen i världen. Rapporten är tvetydigt skriven. För det första säger texten att president Obama strävar mot ”en värld utan kärnvapen”, samtidigt som han inser att detta kanske inte kommer att bli verklighet ”under hans livstid”.   Därefter konstaterar rapporten att sedan kalla kriget har ”hotet om globala kärnvapenkrig blivit mer avlägset, medan risken för kärnvapenattacker har ökat” då en terrorist kan försöka föra in kärnvapen till Förenta staterna. Vi antar här att situationen inte är farligare idag än vad den var under kalla kriget, men eftersom det ej klart framgår av texten är det endast ett antagande.   Det innebär förmodligen att en operativ Al-Qaida kan komma in i USA med ett kärnvapen och detonera det där. Om så är fallet, är det märkligt att NPR inte har förklarat att i den osannolika händelsen av att ett vapen hamnar i fel händer är chanserna för en lyckad nukleär terrorattack exeptionellt liten. På grund av många komplexa teknisk skäl samt det faktum att ett sådant vapen har ett flertal invecklade skyddsmekanismer. Istället ges det amerikanska folket ännu ett överdrivet och tärande orosmoment att skärra upp sig över.     Dagstidningen The New York Times samt många webbplatser skriver följande kommentarer om nuklär terrorism: ”Mika Zeno, en man vid Council of Foreign Relations som har skrivit om kärnteknisk historia sade att ’Rädslan för en hemlig nukleär attack på amerikans mark har funnits ända sedan den nukleära erans begynnelse. Det finns inget nytt här, även om man inte kallade det för terrorism på 50-talet … Om man anser att hotet har funnits i mer än 60 år, låter man sig inte förvirras av rädsla.’” En av de många minnesvärda beskrivningar i Posture Review skrevs av Robert Haddick, redaktör på The Small Wars Journal (9:e april):   ”Författarna till … NPR försöker leverera två meddelanden. Det första budskapet försöker visa att den amerikanska regeringen gör vissa betydande ändringar i sin kärnvapendoktrin och i processgenomförandet, förändringar som för oss närmare en värld fri från kärnvapen. Det andra budskapet hävdar att USA inte alls gör något av detta utan kommer att förbli en fullt moderniserad och excellent nukleär stormakt.”     NPR listar de ”fem viktigaste målen för våra kärnvapen och dess positionering.” De är: 1) Att förebygga kärnvapenspridning och terrorism. 2) Att minska den roll som USA:s kärnvapen har i USA:s nationella säkerhetsstrategi. 3) Att underhålla strategisk avskräckning och stabilitet med en nedsatt nivå av kärnvapensystem. 4) Att stärka det regionala avskräckningen samt lugna amerikaner, allierade och partners. 5) Att upprätthålla en säker, trygg och effektiv kärnvapenarsenal. Nedan ska vi diskutera nummer ett och två – de viktigaste. 1.     Att förebygga kärnvapenspridning och terrorism är ett värdigt mål, men Obama-administrationens tillvägagångssätt är otillräckligt och inte politiskt motiverat. Inga ansträngningar görs i dokumentet för att förklara varför en fullständig kärnvapennedrustning – det enda sättet att eliminera kärnvapenspridning, nukleär terrorism, och kärnvapenkrig – inte ens kommer att vara möjlig inom de närmsta 35 åren (Obamas återstående livslängd statistiskt sett), om ens någonsin. USA har varit det främsta hindret för en fullständig kärnvapennedrustning under och efter kalla kriget. Sovjetunionen uppmanade vid flertalet tillfällen om en kärnvapennedrustning och har till och med föreslagit en allmän fullständig nedrustning av varje lands militära utrustning och kärnvapen. I januari 1986, flera år innan Sovjetunionen kollapsade av inre politiska och ekonomiska motsättningar, införde högste Gorbatjov en annan plan – denna gång i uppmaning om en fullständig kärnvapennedrustning vid år 2000. Även om många amerikanska styrande institutioner vid den tiden såg förslaget som positivt invände alltid en majoritet. På samma sätt som idag.   Om Washington djärvt skulle ha föreslagit en total kärnvapennedrustning av alla nio kärnkraftsstationer och under strikt överseende från FN, skulle det förmodligen inom några år ha resulterat i ett fördrag om att undanröja dessa vapen. I det här sammanhanget, när icke-spridningsavtalet undertecknades 1970, var flera nationer som hade kärnvapen på väg att gradvis minska sina arsenaler tills en fullständig kärnvapennedrustning var nådd. Även om det har skett minskningar i ryska och amerikanska lager är det slutliga målet absurt långt borta. Målet borde ha varit nått sedan flera år tillbaka.  President Obamas ansträngningar om att stoppa spridningen kan omöjligen vara uppriktig, när han vägrar att fördöma och bestraffa tre av fyra länder som har producerat ett stort antal kärnvapen. Olagligen och helt emot spridningsavtalet, eftersom det är USA:s allierade – Indien, Pakistan och Israel. Istället ventilerar Obama raseri, sanktioner och hot om angrepp på Nordkorea som bara har ett par relativt små kärnvapen. Mest talande av allt är dock NPR:s underförstådda hot om att straffa Iran med en kärnvapenattack. Även om de inte har några kärnvapen och vid upprepade tillfällen lovat att inte producera dessa. Här följer den mening som gäller för Iran: ”USA kommer inte att använda eller hota att använda kärnvapen mot kärnvapenfria stater som är partners i NPT (Nuclear Non-Proliferatrion Treaty), och i överensstämmelse med deras förpliktelser om icke-spridning.” Iran kränker fördraget tekniskt sett på grund av några mindre incidenter. Så här vidareutvecklar försvarsminister Gates denna mening: ”NPR har ett mycket starkt budskap till både Iran och Nordkorea. Således oavsett om det står i den deklarerade policyn eller i andra delar av NPR-dokumentet, har vi väsentligen skärt bort sådana stater såsom Iran och Nordkorea då de ej är i överensstämmelse med NPR. Och i princip, är då alla alternativ lagda på bordet när det gäller den kategorin av länder, tillsammans med icke-statliga aktörer som kan skaffa sig kärnvapen.” (”The NPR has a very strong message for both Iran and North Korea, because whether it’s in declaratory policy or in other elements of the NPR, we essentially carve out states like Iran and North Korea that are not in compliance with NPT. And basically, all options are on the table when it comes to countries in that category, along with non-state actors who might acquire nuclear weapons.”) Uttrycket ”alla alternativ på bordet”,  vilket Gates upprepar och betonar i sin nästa punkt är en standard för Bush-Obama-yttande som sägs för att hota vissa små och svagare länder som misshagar Vita huset. En sådan mobbing skulle exempelvis aldrig riktas mot det väl skyddade Ryssland. Enligt Robert Parry, redaktör för webbsidan Consortium News (18:e april): ”Vad kanske är än mer märkligt är Obamas kommentar – och den nonchalans som den amerikanska nyhetsmedian visar – att presidenten tycks utnyttja tekniska tvister för att stjälpa den bredare principen som säger att kärnvapen inte bör hota icke-kärnvapenstater med kärnvapenförstörelse.” Irans president Mahmoud Ahmadinejad svarade med dessa ord: ”Inte ens Bush sa vad Obama säger.” Teheran lämnar nu in ett formellt klagomål till FN, rapporterar en iransk UD talesman och konstaterar samtidigt att ”Sådana kommentarer visar att de länder som har kärnvapen är det största hotet mot den globala säkerheten.” Iran stödjer starkt en fullständig kärnvapennedrustning. Vid Arabförbundets toppmöte i Libyen den 28:e mars efterlyste delegater ett Mellanöstern fritt från kärnvapen. De begärde också att det Internationella Atomenergiorganet ska avsluta programmet för tekniskt bistånd i Israel, om Tel Aviv fortsätter att undvika FN:s inspektioner.     2.      NPR:s andra mål är att ”minska rollen för amerikanska kärnvapen.” Detta innebär inte att minska antalet, de som nyttjas eller de i lager. Utan det andra målet handlar om ”rollen”. Och det finns en mycket god anledning till att låta rollen klinga av: USA håller på att utveckla ett stor icke-nukleär alternativ. Det kallas Snabbt Globalt Attack/Avslut ( Promt Global Strike – PGS) och ibland Konventionellt Snabbt Globalt Attack/Avslut (Conventional Promt Global Strike – CPGS).    Den amerikanska regeringen inser att det finns allvarliga  problem med att använda kärnvapen. Sådana vapen kan motiveras i avskräckande syfte för att undvika nukleära strider, eftersom attacken eller en svarande attack skulle leda till ömsesidig garanterad förstörelse (Mutually assured destruction – MAD). Men hela världen skulle motsätta sig ett ensidigt föregripande på en kärnvapenfri stat. Till exempel hade Bush-administrationens ”shock and awe”-terrorbombning av Bagdad sett annorlunda ut om Irak hade haft kärnvapen. De globala protesterna – stora till en början – skulle ha fördubblats hundrafalt och handlingen aldrig blivit förlåten av stora delar av världen. Sannerligen skulle den gnistan skapa en spridningsreaktion, när som var och ett av länderna bygger kärnvapen i avskräckande syfte. Såsom Nordkorea, för att förhindra en eventuell kärnvapenattack.      Dokumentet nämner knappt Snabbt Globalt Attack/Avslut, det avslöjar endast att Pentagon ”studerar en lämplig blandning av långväga attack/avslut-kapacitetsmetoder, med tunga bombplan och  icke-nukleära globalt snabba attack/avsluts-kapacitetsvapen.” Med Globalt Attack/Avslut menar man oftast kärnvapen och missilstridsspetsar. PGS och CPGS innebär konventionell stridföring, det vill säga den är icke-nukleär. Snabbt Globalt Attack/Avslut (PGS) är beroende av höghastighetsmissiler, satellit-kartläggning och annan ledande militär teknik för att avfyra en förödande icke-nukleär ”nyttolast” från en militärbas i USA i syfte att förstöra ett mål någonstans i världen på mindre än en timma. Syftet med punkt två är att lösa gåtan som orsakas av det globala motståndet om att ej använda kärnvapen mot kärnvapenfria stater. Denna ”lösning” stärker avsevärt Obama-administrationens tanke om den totala militära dominansen ("full spectrum military dominance", video). Försvarsminister Robert Gates, en gång en ledande kalla krigets hawk, hade PGS i åtanke i sin artikel: ”A Balanced Strategy: Reprogramming the Pentagon for a New Age”, i januari-februari 2009 i Foreign Affairs. När han skrev om behovet att balansera en kärnvapenarsenal gentemot icke-vapen förklarade han: ”Förenta staterna kan inte ta sin nuvarande dominans för given, därför behöver vi investera i program, plattformar och personal, som ska säkerställa att vår dominerande ställning kvarstår.”  PGS är en icke-kärnvapenstat på steroider. Tillsammans med befintliga kärnvapen-missiler och anti-missilsystem, det nya fortfarande på försöksstadiet, kommer det att ge Förenta staterna det avgörande övertaget över Kina och Ryssland som gör det onödigt att provocera en kapprustning, defensiv såväl som offensiv. Det här är en helt ny klass av vapen. Enligt en artikel från den 15 mars i tidningen Global Security Newswire av Elaine M. Grossman, skulle flygvapnets Konventionella Attack/Avsluts Missil (the Air Force´s Conventional Strike Missile), som den heter, ”inledningsvis lyfta till rymden som en ballistisk missil, och sedan avsända ett hypersoniskt testfordon som glider fritt och går att manövrera till vald destination, och som på distans kan uppdateras eller ändras under flygning”. Slutligen skulle den avfyra en precisionsstyrd ammunition mot sitt mål. Med en marschfart på mer än 5 mach, halvvägs runt jordklotet, skulle vapnet kunna förstöra sitt mål på mindre än en timme, från uppskjutning till mål.”       ”En amerikansk president kan vara mer benägen att godkänna lanseringen av en konventionell attack/avsluts-missil. Eftersom det skulle medföra färre negativa konsekvenser och mindre stigma än kärnvapen”, hävdade regeringstjänstemän. För närvarande är den här möjligheten mycket dyr. Det uppskattade beloppet per vapen beräknas vara 100 miljoner dollar eller mer. Obama-administrationen har begärt 239.9 miljoner dollar för snabb global attack/avsluts-forskning och utveckling inom det militära verksamhetsåret 2011. Den forskningen förväntas bli krigsfärdig inom fem till sju år. För att försäkra högern om att en reducering av vapen inte skulle vara tecken på svaghet, sände förra månaden Vita huset tv-nyheter med både utrikesministern Hillary Clinton och Gates för att lovorda Pentagons stryka. Den 11:e april visade tv-nyheterna This Week en höklik Clinton som läste: ”Jag tror att om du faktiskt läser Nuclear Posture Review, skulle du [förstå] att vår avsikt är att bibehålla en robust kärnvapenavskräckning. Låt ingen missförstå. Förenta staterna kommer att försvara sig, våra allierade och partners. Vi avser att stödja en modernisering av våra befintliga lager genom att kärnvapen avskräcker användning av kärnvapen. Fakta är att vi har 5 miljarder dollar avsatta i årets budget för det här ändamålet. Vi tror… vi har den typen av avskräckande effekt att vi behöver modernisera våra lager, men inte nödvändigtvis byta ut eller tillverka nya kärnvapen. Men om det under resans gång skulle visa sig att ett beslut behöver göras om eller ersättas av något annat kommer det beslutet att tas av presidenten … Vi ser inte på något sätt detta som ett förringande över vad vi kan göra.” Gates stämde sedan in: ”Vi har mer robust avskräckning idag, därför att vi lagt till det nukleära avskräcknings-missilförsvaret. Och med den stegvisa adaptiva strategin som presidenten har godkänt, kommer vi att ha en betydligt större avskräckande kapacitet på iranierna. Eftersom vi kommer att ha ett betydligt större missilförsvar. Vi utvecklar också det konventionellt snabba globala attack/avslutet, som verkligen inte kom någonstans under Bush-administrationen, men som nu har anammats av den nya administrationen. Det tillåter oss att använda långdistansraketer med konventionella stridsspetsar. Så vi har fler verktyg, om ni så vill, i den avskräckande verktygslådan än – än tidigare.” Allt uttrycks som defensivt avskräckande – det som nästan alltid är angriparens väg. Snabbt Globalt Angrepp/Avslut (PGS) är ett offensivt verktyg par excellence. Kärnvapen är avskräckande – i både defensivt och offensivt avseende – speciellt i kombination med ett ABM-nätverk. Hans M. Kristensen, projektledare för Nuclear Information Project vid Federation of American Scientists (FAS), skrev den 7:e april för FAS:s webbsida: ”Den nya NPR-rapporten framstår som ett förvånansvärt försiktigt dokument … för nu bevaras många av de viktigaste kraftfulla kärnvapentekniska strukturer och policy-delar från den föregående administrationen … För dem av oss som såg fram emot ett NPR som skulle reducera både rollen och antalet kärnvapen är dock rapporten en besvikelse. President Obama har varnat för att hans vision om en kärnvapenfri värld möjligen inte kan komma att bli verklighet under vår livstid, och NPR visar varför han kanske har rätt.” Förenta staterna och Ryssland besitter över 90 procent av världens kärnvapen och leveranssystem, främst tillverkade under kalla kriget (1945-1990). Betydande minskningar har ägt rum tidigare. Det senaste USA-Ryska START II-fördraget drog ner på antalet kärnvapenstridsspetsar i användning och leveranssystem med ca 30 procent till en delad total av över 3 000 strategiska stridsspetsar och 1 600 nyttjande strategiska raketer. De indragna vapnen som ska tas ur bruk och lagras för eventuella framtida bruk, kommer inte att förstöras. Inga nya stridsspetsar ska byggas eftersom befintliga stridsspetsar kommer att uppgraderas för framtida användning vid behov. Fördraget berörde inte de 200 amerikanska medeldistansmissiler och leveranssystem som är baserade i Västeuropa. Mycket till förtret för flera europeiska regeringar. START II kommer att bli avgörande för om det godkänns i senaten med två tredjedelars majoritet. Det kan ha urvattnats tillräckligt för att få de 67 röster som krävs för ett godkännande. Senatens majoritetsledare Harry Reid sade den 12 april att det kan gå, men det kan ta flera månader. Kongressen har ännu inte godkänt provstoppsavtalet, som antogs av FN:s generalförsamling för nu nästan 14 år sedan. I en analys av START-fördraget för websidan Truthout den 19:e april förklarade Joseph Gerson, chef för New England American Friends Service Committees program/projekt, att det ”är ett välkänt mycket litet steg som i bästa fall hjälper till att stabilisera relationerna mellan världens två nukleära stormakter”, och notera att minskningarna fortfarande lämnar kvar två stater ”med så pass mycket destruktiv vapenkraft att storleksordningen ligger kring 60 000 Hiroshimabomber”. Han citerar ytterligare i The Bulletine of Atomic Scientists angående effekten, att på grund av de mystiska vapenkontroll-räknemetoderna kommer ett fullt beväpnat B-52 bombplan att räknas som en stridsspets. Vilket resulterar i en än mindre minskning än vad de flesta räknar med. Inga nedskärningar av det amerikanska och ryska kärntekniska lagren om 20 000 stridsspetsar är då inräknade. State Department skrev den 8 april en särskild punkt om att ”det nya START-fördraget inte innehåller några begränsningar om pågående eller planerade amerikanska konventionellt snabbt attack/avslut:s kapacitet och möjligheter.” Vi har inga bevis men antar att ryssarna måste ha tagit upp den punkten och förlorat, eftersom Moskva nämns i handlingarna som stark motståndare till PGS. Tanken med QDR och NPR, följt av Obama-administrationens 47 nationernas toppmöte i New York den 12-13 april, är att fastställa scenen för att främja den amerikanska agendan vid FN:s viktiga toppmöte den 3-28 maj (konferensen om översyn av parter i fördraget om icke-spridning av kärnvapen 2010). Washington vill att dess viktigaste prioriteringar – om att stärka icke-spridningsavtalet (NPT) och intensifiera insatserna mot nukleär terrorism – ska prövas. Det syftar till att få Iran och Nordkorea straffat. Och de vill att det ska ses som att det överensstämmer med icke-spridningsfördraget i fråga om en arbetande insats emot en fullständig kärnvapen-nedrustning. Framför allt försöker Obama-administrationen ge intrycket till folket i USA och i världen att de flitigt försöker reducera antalet vapen, minska de politiska spänningarna i världen, och minska risken för nya krig. I verkligheten utvidgar den amerikanska regeringen krigen, ger de militära utgifterna en snålskjuts samt inför en helt ny och omvälvande vapentyp, medan de samtidigt förhindrar att kärnvapennedrustning ska kunna uppnås inom snar framtid. USA:s kärnvapenrapport (Nuclear Posture Review Report – NPR) är mycket viktig eftersom den redogör för de mest dödliga vapnen i världen. Rapporten är tvetydigt skriven. För det första säger texten att president Obama strävar mot ”en värld utan kärnvapen”, samtidigt som han inser att detta kanske inte kommer att bli verklighet ”under hans livstid”.   Därefter konstaterar rapporten att sedan kalla kriget har ”hotet om globala kärnvapenkrig blivit mer avlägset, medan risken för kärnvapenattacker har ökat” då en terrorist kan försöka föra in kärnvapen till Förenta staterna. Vi antar här att situationen inte är farligare idag än vad den var under kalla kriget, men eftersom det ej klart framgår av texten är det endast ett antagande.   Det innebär förmodligen att en operativ Al-Qaida kan komma in i USA med ett kärnvapen och detonera det där. Om så är fallet, är det märkligt att NPR inte har förklarat att i den osannolika händelsen av att ett vapen hamnar i fel händer är chanserna för en lyckad nukleär terrorattack exeptionellt liten. På grund av många komplexa teknisk skäl samt det faktum att ett sådant vapen har ett flertal invecklade skyddsmekanismer. Istället ges det amerikanska folket ännu ett överdrivet och tärande orosmoment att skärra upp sig över.     Dagstidningen The New York Times samt många webbplatser skriver följande kommentarer om nuklär terrorism: ”Mika Zeno, en man vid Council of Foreign Relations som har skrivit om kärnteknisk historia sade att ’Rädslan för en hemlig nukleär attack på amerikans mark har funnits ända sedan den nukleära erans begynnelse. Det finns inget nytt här, även om man inte kallade det för terrorism på 50-talet … Om man anser att hotet har funnits i mer än 60 år, låter man sig inte förvirras av rädsla.’” En av de många minnesvärda beskrivningar i Posture Review skrevs av Robert Haddick, redaktör på The Small Wars Journal (9:e april):   ”Författarna till … NPR försöker leverera två meddelanden. Det första budskapet försöker visa att den amerikanska regeringen gör vissa betydande ändringar i sin kärnvapendoktrin och i processgenomförandet, förändringar som för oss närmare en värld fri från kärnvapen. Det andra budskapet hävdar att USA inte alls gör något av detta utan kommer att förbli en fullt moderniserad och excellent nukleär stormakt.”     NPR listar de ”fem viktigaste målen för våra kärnvapen och dess positionering.” De är: 1) Att förebygga kärnvapenspridning och terrorism. 2) Att minska den roll som USA:s kärnvapen har i USA:s nationella säkerhetsstrategi. 3) Att underhålla strategisk avskräckning och stabilitet med en nedsatt nivå av kärnvapensystem. 4) Att stärka det regionala avskräckningen samt lugna amerikaner, allierade och partners. 5) Att upprätthålla en säker, trygg och effektiv kärnvapenarsenal. Nedan ska vi diskutera nummer ett och två – de viktigaste. 1.     Att förebygga kärnvapenspridning och terrorism är ett värdigt mål, men Obama-administrationens tillvägagångssätt är otillräckligt och inte politiskt motiverat. Inga ansträngningar görs i dokumentet för att förklara varför en fullständig kärnvapennedrustning – det enda sättet att eliminera kärnvapenspridning, nukleär terrorism, och kärnvapenkrig – inte ens kommer att vara möjlig inom de närmsta 35 åren (Obamas återstående livslängd statistiskt sett), om ens någonsin. USA har varit det främsta hindret för en fullständig kärnvapennedrustning under och efter kalla kriget. Sovjetunionen uppmanade vid flertalet tillfällen om en kärnvapennedrustning och har till och med föreslagit en allmän fullständig nedrustning av varje lands militära utrustning och kärnvapen. I januari 1986, flera år innan Sovjetunionen kollapsade av inre politiska och ekonomiska motsättningar, införde högste Gorbatjov en annan plan – denna gång i uppmaning om en fullständig kärnvapennedrustning vid år 2000. Även om många amerikanska styrande institutioner vid den tiden såg förslaget som positivt invände alltid en majoritet. På samma sätt som idag.   Om Washington djärvt skulle ha föreslagit en total kärnvapennedrustning av alla nio kärnkraftsstationer och under strikt överseende från FN, skulle det förmodligen inom några år ha resulterat i ett fördrag om att undanröja dessa vapen. I det här sammanhanget, när icke-spridningsavtalet undertecknades 1970, var flera nationer som hade kärnvapen på väg att gradvis minska sina arsenaler tills en fullständig kärnvapennedrustning var nådd. Även om det har skett minskningar i ryska och amerikanska lager är det slutliga målet absurt långt borta. Målet borde ha varit nått sedan flera år tillbaka.  President Obamas ansträngningar om att stoppa spridningen kan omöjligen vara uppriktig, när han vägrar att fördöma och bestraffa tre av fyra länder som har producerat ett stort antal kärnvapen. Olagligen och helt emot spridningsavtalet, eftersom det är USA:s allierade – Indien, Pakistan och Israel. Istället ventilerar Obama raseri, sanktioner och hot om angrepp på Nordkorea som bara har ett par relativt små kärnvapen. Mest talande av allt är dock NPR:s underförstådda hot om att straffa Iran med en kärnvapenattack. Även om de inte har några kärnvapen och vid upprepade tillfällen lovat att inte producera dessa. Här följer den mening som gäller för Iran: ”USA kommer inte att använda eller hota att använda kärnvapen mot kärnvapenfria stater som är partners i NPT (Nuclear Non-Proliferatrion Treaty), och i överensstämmelse med deras förpliktelser om icke-spridning.” Iran kränker fördraget tekniskt sett på grund av några mindre incidenter. Så här vidareutvecklar försvarsminister Gates denna mening: ”NPR har ett mycket starkt budskap till både Iran och Nordkorea. Således oavsett om det står i den deklarerade policyn eller i andra delar av NPR-dokumentet, har vi väsentligen skärt bort sådana stater såsom Iran och Nordkorea då de ej är i överensstämmelse med NPR. Och i princip, är då alla alternativ lagda på bordet när det gäller den kategorin av länder, tillsammans med icke-statliga aktörer som kan skaffa sig kärnvapen.” (”The NPR has a very strong message for both Iran and North Korea, because whether it’s in declaratory policy or in other elements of the NPR, we essentially carve out states like Iran and North Korea that are not in compliance with NPT. And basically, all options are on the table when it comes to countries in that category, along with non-state actors who might acquire nuclear weapons.”) Uttrycket ”alla alternativ på bordet”,  vilket Gates upprepar och betonar i sin nästa punkt är en standard för Bush-Obama-yttande som sägs för att hota vissa små och svagare länder som misshagar Vita huset. En sådan mobbing skulle exempelvis aldrig riktas mot det väl skyddade Ryssland. Enligt Robert Parry, redaktör för webbsidan Consortium News (18:e april): ”Vad kanske är än mer märkligt är Obamas kommentar – och den nonchalans som den amerikanska nyhetsmedian visar – att presidenten tycks utnyttja tekniska tvister för att stjälpa den bredare principen som säger att kärnvapen inte bör hota icke-kärnvapenstater med kärnvapenförstörelse.” Irans president Mahmoud Ahmadinejad svarade med dessa ord: ”Inte ens Bush sa vad Obama säger.” Teheran lämnar nu in ett formellt klagomål till FN, rapporterar en iransk UD talesman och konstaterar samtidigt att ”Sådana kommentarer visar att de länder som har kärnvapen är det största hotet mot den globala säkerheten.” Iran stödjer starkt en fullständig kärnvapennedrustning. Vid Arabförbundets toppmöte i Libyen den 28:e mars efterlyste delegater ett Mellanöstern fritt från kärnvapen. De begärde också att det Internationella Atomenergiorganet ska avsluta programmet för tekniskt bistånd i Israel, om Tel Aviv fortsätter att undvika FN:s inspektioner.     2.      NPR:s andra mål är att ”minska rollen för amerikanska kärnvapen.” Detta innebär inte att minska antalet, de som nyttjas eller de i lager. Utan det andra målet handlar om ”rollen”. Och det finns en mycket god anledning till att låta rollen klinga av: USA håller på att utveckla ett stor icke-nukleär alternativ. Det kallas Snabbt Globalt Attack/Avslut ( Promt Global Strike – PGS) och ibland Konventionellt Snabbt Globalt Attack/Avslut (Conventional Promt Global Strike – CPGS).    Den amerikanska regeringen inser att det finns allvarliga  problem med att använda kärnvapen. Sådana vapen kan motiveras i avskräckande syfte för att undvika nukleära strider, eftersom attacken eller en svarande attack skulle leda till ömsesidig garanterad förstörelse (Mutually assured destruction – MAD). Men hela världen skulle motsätta sig ett ensidigt föregripande på en kärnvapenfri stat. Till exempel hade Bush-administrationens ”shock and awe”-terrorbombning av Bagdad sett annorlunda ut om Irak hade haft kärnvapen. De globala protesterna – stora till en början – skulle ha fördubblats hundrafalt och handlingen aldrig blivit förlåten av stora delar av världen. Sannerligen skulle den gnistan skapa en spridningsreaktion, när som var och ett av länderna bygger kärnvapen i avskräckande syfte. Såsom Nordkorea, för att förhindra en eventuell kärnvapenattack.      Dokumentet nämner knappt Snabbt Globalt Attack/Avslut, det avslöjar endast att Pentagon ”studerar en lämplig blandning av långväga attack/avslut-kapacitetsmetoder, med tunga bombplan och  icke-nukleära globalt snabba attack/avsluts-kapacitetsvapen.” Med Globalt Attack/Avslut menar man oftast kärnvapen och missilstridsspetsar. PGS och CPGS innebär konventionell stridföring, det vill säga den är icke-nukleär. Snabbt Globalt Attack/Avslut (PGS) är beroende av höghastighetsmissiler, satellit-kartläggning och annan ledande militär teknik för att avfyra en förödande icke-nukleär ”nyttolast” från en militärbas i USA i syfte att förstöra ett mål någonstans i världen på mindre än en timma. Syftet med punkt två är att lösa gåtan som orsakas av det globala motståndet om att ej använda kärnvapen mot kärnvapenfria stater. Denna ”lösning” stärker avsevärt Obama-administrationens tanke om den totala militära dominansen ("full spectrum military dominance", video). Försvarsminister Robert Gates, en gång en ledande kalla krigets hawk, hade PGS i åtanke i sin artikel: ”A Balanced Strategy: Reprogramming the Pentagon for a New Age”, i januari-februari 2009 i Foreign Affairs. När han skrev om behovet att balansera en kärnvapenarsenal gentemot icke-vapen förklarade han: ”Förenta staterna kan inte ta sin nuvarande dominans för given, därför behöver vi investera i program, plattformar och personal, som ska säkerställa att vår dominerande ställning kvarstår.”  PGS är en icke-kärnvapenstat på steroider. Tillsammans med befintliga kärnvapen-missiler och anti-missilsystem, det nya fortfarande på försöksstadiet, kommer det att ge Förenta staterna det avgörande övertaget över Kina och Ryssland som gör det onödigt att provocera en kapprustning, defensiv såväl som offensiv. Det här är en helt ny klass av vapen. Enligt en artikel från den 15 mars i tidningen Global Security Newswire av Elaine M. Grossman, skulle flygvapnets Konventionella Attack/Avsluts Missil (the Air Force´s Conventional Strike Missile), som den heter, ”inledningsvis lyfta till rymden som en ballistisk missil, och sedan avsända ett hypersoniskt testfordon som glider fritt och går att manövrera till vald destination, och som på distans kan uppdateras eller ändras under flygning”. Slutligen skulle den avfyra en precisionsstyrd ammunition mot sitt mål. Med en marschfart på mer än 5 mach, halvvägs runt jordklotet, skulle vapnet kunna förstöra sitt mål på mindre än en timme, från uppskjutning till mål.”       ”En amerikansk president kan vara mer benägen att godkänna lanseringen av en konventionell attack/avsluts-missil. Eftersom det skulle medföra färre negativa konsekvenser och mindre stigma än kärnvapen”, hävdade regeringstjänstemän. För närvarande är den här möjligheten mycket dyr. Det uppskattade beloppet per vapen beräknas vara 100 miljoner dollar eller mer. Obama-administrationen har begärt 239.9 miljoner dollar för snabb global attack/avsluts-forskning och utveckling inom det militära verksamhetsåret 2011. Den forskningen förväntas bli krigsfärdig inom fem till sju år. För att försäkra högern om att en reducering av vapen inte skulle vara tecken på svaghet, sände förra månaden Vita huset tv-nyheter med både utrikesministern Hillary Clinton och Gates för att lovorda Pentagons stryka. Den 11:e april visade tv-nyheterna This Week en höklik Clinton som läste: ”Jag tror att om du faktiskt läser Nuclear Posture Review, skulle du [förstå] att vår avsikt är att bibehålla en robust kärnvapenavskräckning. Låt ingen missförstå. Förenta staterna kommer att försvara sig, våra allierade och partners. Vi avser att stödja en modernisering av våra befintliga lager genom att kärnvapen avskräcker användning av kärnvapen. Fakta är att vi har 5 miljarder dollar avsatta i årets budget för det här ändamålet. Vi tror… vi har den typen av avskräckande effekt att vi behöver modernisera våra lager, men inte nödvändigtvis byta ut eller tillverka nya kärnvapen. Men om det under resans gång skulle visa sig att ett beslut behöver göras om eller ersättas av något annat kommer det beslutet att tas av presidenten … Vi ser inte på något sätt detta som ett förringande över vad vi kan göra.” Gates stämde sedan in: ”Vi har mer robust avskräckning idag, därför att vi lagt till det nukleära avskräcknings-missilförsvaret. Och med den stegvisa adaptiva strategin som presidenten har godkänt, kommer vi att ha en betydligt större avskräckande kapacitet på iranierna. Eftersom vi kommer att ha ett betydligt större missilförsvar. Vi utvecklar också det konventionellt snabba globala attack/avslutet, som verkligen inte kom någonstans under Bush-administrationen, men som nu har anammats av den nya administrationen. Det tillåter oss att använda långdistansraketer med konventionella stridsspetsar. Så vi har fler verktyg, om ni så vill, i den avskräckande verktygslådan än – än tidigare.” Allt uttrycks som defensivt avskräckande – det som nästan alltid är angriparens väg. Snabbt Globalt Angrepp/Avslut (PGS) är ett offensivt verktyg par excellence. Kärnvapen är avskräckande – i både defensivt och offensivt avseende – speciellt i kombination med ett ABM-nätverk. Hans M. Kristensen, projektledare för Nuclear Information Project vid Federation of American Scientists (FAS), skrev den 7:e april för FAS:s webbsida: ”Den nya NPR-rapporten framstår som ett förvånansvärt försiktigt dokument … för nu bevaras många av de viktigaste kraftfulla kärnvapentekniska strukturer och policy-delar från den föregående administrationen … För dem av oss som såg fram emot ett NPR som skulle reducera både rollen och antalet kärnvapen är dock rapporten en besvikelse. President Obama har varnat för att hans vision om en kärnvapenfri värld möjligen inte kan komma att bli verklighet under vår livstid, och NPR visar varför han kanske har rätt.” Förenta staterna och Ryssland besitter över 90 procent av världens kärnvapen och leveranssystem, främst tillverkade under kalla kriget (1945-1990). Betydande minskningar har ägt rum tidigare. Det senaste USA-Ryska START II-fördraget drog ner på antalet kärnvapenstridsspetsar i användning och leveranssystem med ca 30 procent till en delad total av över 3 000 strategiska stridsspetsar och 1 600 nyttjande strategiska raketer. De indragna vapnen som ska tas ur bruk och lagras för eventuella framtida bruk, kommer inte att förstöras. Inga nya stridsspetsar ska byggas eftersom befintliga stridsspetsar kommer att uppgraderas för framtida användning vid behov. Fördraget berörde inte de 200 amerikanska medeldistansmissiler och leveranssystem som är baserade i Västeuropa. Mycket till förtret för flera europeiska regeringar. START II kommer att bli avgörande för om det godkänns i senaten med två tredjedelars majoritet. Det kan ha urvattnats tillräckligt för att få de 67 röster som krävs för ett godkännande. Senatens majoritetsledare Harry Reid sade den 12 april att det kan gå, men det kan ta flera månader. Kongressen har ännu inte godkänt provstoppsavtalet, som antogs av FN:s generalförsamling för nu nästan 14 år sedan. I en analys av START-fördraget för websidan Truthout den 19:e april förklarade Joseph Gerson, chef för New England American Friends Service Committees program/projekt, att det ”är ett välkänt mycket litet steg som i bästa fall hjälper till att stabilisera relationerna mellan världens två nukleära stormakter”, och notera att minskningarna fortfarande lämnar kvar två stater ”med så pass mycket destruktiv vapenkraft att storleksordningen ligger kring 60 000 Hiroshimabomber”. Han citerar ytterligare i The Bulletine of Atomic Scientists angående effekten, att på grund av de mystiska vapenkontroll-räknemetoderna kommer ett fullt beväpnat B-52 bombplan att räknas som en stridsspets. Vilket resulterar i en än mindre minskning än vad de flesta räknar med. Inga nedskärningar av det amerikanska och ryska kärntekniska lagren om 20 000 stridsspetsar är då inräknade. State Department skrev den 8 april en särskild punkt om att ”det nya START-fördraget inte innehåller några begränsningar om pågående eller planerade amerikanska konventionellt snabbt attack/avslut:s kapacitet och möjligheter.” Vi har inga bevis men antar att ryssarna måste ha tagit upp den punkten och förlorat, eftersom Moskva nämns i handlingarna som stark motståndare till PGS. Tanken med QDR och NPR, följt av Obama-administrationens 47 nationernas toppmöte i New York den 12-13 april, är att fastställa scenen för att främja den amerikanska agendan vid FN:s viktiga toppmöte den 3-28 maj (konferensen om översyn av parter i fördraget om icke-spridning av kärnvapen 2010). Washington vill att dess viktigaste prioriteringar – om att stärka icke-spridningsavtalet (NPT) och intensifiera insatserna mot nukleär terrorism – ska prövas. Det syftar till att få Iran och Nordkorea straffat. Och de vill att det ska ses som att det överensstämmer med icke-spridningsfördraget i fråga om en arbetande insats emot en fullständig kärnvapen-nedrustning. Framför allt försöker Obama-administrationen ge intrycket till folket i USA och i världen att de flitigt försöker reducera antalet vapen, minska de politiska spänningarna i världen, och minska risken för nya krig. I verkligheten utvidgar den amerikanska regeringen krigen, ger de militära utgifterna en snålskjuts samt inför en helt ny och omvälvande vapentyp, medan de samtidigt förhindrar att kärnvapennedrustning ska kunna uppnås inom snar framtid.   Den första artikeln: Obamas militära intentioner (Obamas krigsmaskin – Pentagons strategiplan, del 1)   Jack A. Smith är redaktör för Hudson Valley aktivist Nyhetsbrev i New York och före detta redaktör för The Guardian Newsweekly (US). Jack A Smith nås på jacdon@earthlink.net   svensk översättning: Eva Ehrstedt