nyhetsbanken - nyheter som andra "glömmer"

China National Petroleum Company (CNPC) planerar att börja borra den här månaden i södra delen av Irans enorma gasfält Pars. Det kinesisk-iranska kontraktet på 5 miljarder dollar undertecknades i fjol sedan Total och Shell dragit sig ur under hotet om USA-ledda sanktioner.

Kritiker har länge misstänkt att det verkliga skälet till USA och andra västliga militära engagemang i Irak och Afghanistan är att kontrollera energikorridoren till Centralasiens råvarukällor. En planerad oljeledning från Kaspiska havet via Afghanistan och Pakistan till Arabiska havet är skulle vara ett rationellt skäl till USA:s till synes meningslösa fälttåg i dessa länder.

Men vad avtalet CNPC-Iran visar är att naturgasen kommer att bli minst lika avgörande för den globala ekonomin. Den senaste prognosen från International Energy Agency (IEA), med säte i Paris, har drastiskt reviderat upp sina uppskattningar av utvinningsbara naturgasreserver med 100 procent. Den stora uppgraderingen beror bl.a. på den snabba tekniska förbättringen av exploateringen av hittills otillgängliga gasfält.

IEA räknar med att naturgasreserverna motsvarar 300 års förbrukning på nuvarande nivå i världen. Mellan 1973 och 2007 minskade oljans andel i den globala energiförsörjningen från 46,1 procent till 34,0 procent, och gas står för mellanskillnaden. Naturgas (metan) har ett mycket högre värmevärde än både olja eller kol. Det är också ett renare bränsle, släpper ut 30 procent mindre koldioxid vid förbränning jämfört med olja och 45 procent lägre jämfört med kol. För det tredje är gasen mer effektiv att transportera, både som råvara i komprimerad form i landbaserade ledningar, och som bränsle för transporter.

I Mellanöstern och Eurasien, inklusive Ryssland, finns det nio resp. sju gånger så mycket gas som i Nordamerika, vilket förklarar USA:s intresse..

I Mellanöstern är Iran den näst största gasinnehavaren. Södra Pars är världens största gasfält. Om gasen där konverteras till oljeekvivalenter överträffar det Saudiarabiens gigantiska oljefält Ghawar. Iran kommer på sikt att överta Saudiarabiens roll som världens bultande energihjärta.

Både Europa och Kina planerar olika sätt att på sikt få del av denna gas. Nabucco-ledningen planeras att leverera gas från Iran (och Azerbajdzjan) via Turkiet och Bulgarien ända till Västeuropa. En annan stor arteriell rutt är en gasledning från Iran till Pakistan och vidare till Indien, genom vilken Iran kommer att exportera bränslet till två av regionens mest folkrika länder. Men kanske den mest lockande utsikten för Iran är en 187 mil lång rörledning som levererar naturgas från Turkmenistan till Uzbekistan och Kazakstan till Kina och ska börja arbeta med full kapacitet under 2012.

Washingtons stormiga retorik om demokrati och fred och krig mot terror eller påstådda iranska kärnvapen kan ses som ett desperat försök att dölja sin rädsla för att se ut att vara en stor förlorare. Att omringa Iran med krig och hota gasleveranserna till kanske världens främsta framtida gaskund - Kina - är USA:s verkliga syfte. USA:s åtgärder mot Iran är som att sätta en kniv i en energipulsåder i en världsekonomi som USA inte längre kommer att kunna dominera.

Referat av Finian Cunnighams artikel 18/3 på Global Research