Villepin utmanar bombhögern
Email This Article ... Printer Friendly ... Export to MS Word Document ... Export to plain text document ...
Filed under utrikes on 2/17/2013 by Author: red.

Villepin utmanar bombhögern


”Det här är inte Frankrike. Frankrike krigar inte. Låt oss lära av ett årtionde av förlorade krig i Afghanistan, Irak och Libyen!”

Vågar vi lova att svenska medier tacksamt läser detta fredsbudskap av Dominique de Villepin och citerar honom i feta rubrikstilar? Knappast, svenske utrikesminister Carl Bildt tycker som Pentagon och därmed hela pressen. (Utom möjligen Expressen som mobbar honom för inte ha anslutit sig till Israels Vänner.) Men den som inte upplever déjà vu när denne franske toppolitiker tio år senare nu även motsätter sig kriget i Mali hänger helt enkelt inte med.

Vi andra minns hans kraftfulla avståndstagande till invasionen i Irak, då i FN 2003 – trots de starkaste påtryckningar. Dominique de Villepin, president Jacques Chiracs utrikesminister, senare premiärminister, mannen som fick krigsminister Rumsfeld i Washington att mana till bojkott av ”gamla” mossiga Europa istället för det pånyttfödda neo-Europa han ville se (och i frustration lät döpa om gamla hamburgertilltugget french fries till ”freedom fries”).

Märk väl, samme så uppenbart anti-imperialistiskt fredligt sinnade Villepine som beskylldes som ärkekonservativ motståndare till segrande krigs-”socialisten” Francois Hollande nu i senaste franska presidentvalet 2012!

”Hur har det neo-konservativa viruset vunnit så många sinnen?” frågar oss Dominique de Villepin

Upp- och nedvända världen? Skojar man med oss? Som norrmän och danskar med sina Venstre, båda klockrena högerpartier. Hur kan högerpresidenten Chiracs Frankrike som så kraftfullt motsatte sig en våldslösning i Mellanöstern för tio år sedan, nu – under en socialistisk president – inte nog beredvilligt ställa sig på krigsfot i Mali?

Och innan dess i Libyen (sedan Sarkozy varit där och kramat om Gaddafi) och senast aktivt och högröstat stöder rebellerna i Syrien? Allt medan samma gamla Pentagon med återuppståndna och uppsminkade amerikanska ultrahögern – s k neocons – hetsar med sina ”human invasioner” i demokratins tjänst. Högst förvirrande.

Även konservative toppolitikern Villepin ställer sig högst undrande:
”Hur har det neokonservativa viruset vunnit så många sinnen? frågar han oss. ”Nej, krig är inte Frankrikes väg. Det är dags att avsluta ett decennium av förlorade krig. För tio år sedan, nästan på dagen, togs beslut i FN att intensifiera kampen mot terrorismen. Två månader senare invaderades Irak. Jag har aldrig upphört att söka politiska lösningar på kriser och protesterar mot detta våldets onda cirkel.

”Dessa krig har inte lyckats bygga en enda stark demokratisk stat”, framhåller Villepin. ”Istället främjar de sönderfall och separatism, misslyckade stater som ”regeras” av väpnade miliser. Istället beväpnar man och legitimerar de mest radikala grupperna. Dessa krig bidrar inte till fred i dessa regioner. Västliga interventioner tillåter endast samtliga inblandade att frånsäga sig allt ansvar.”

”Vad värre är, dessa krig är sammankopplade. Varje nytt krig skapar förutsättningar för nästa. Strider i ett land sprider sig - från Irak till Libyen och Syrien, Libyen och Mali, och översvämmar nu Sahara med smuggelvapen.

Det här måste upphöra! I Mali finns inga förutsättningar att lyckas med någonting. Vi kommer att kämpa blint i avsaknad av ett tydligt mål för kriget. Ska vi stoppa jihadisternas utbredning söderut? Återta norr? Utrota fästet för al-Qaida i islamiska Maghreb (AQIM)? Varje åtgärd utgör ett krig i sig.

Vi kommer att kämpa ensamma, i frånvaro av en solid malisk partner. Vem kommer att stödja oss? Med störtandet av Malis president i mars förra året och statsministern i december, den bräckliga maliska arméns sammanbrott och allmän statskollaps? Vi kommer att slåss i ett vakuum i brist på starkt regionalt stöd. Västafrikanska staters samarbetsorganisation hänger inte med och Algeriet har visat sin ovilja. Endast en politisk process kan åstadkomma fred i Mali”, sammanfattar Dominique de Villepin.

Bokstavligen en fredsröst i öknen medan världen ställs på krigsfot till allt högre mullrande krigstrummor. En röst från höger – såsom ”vår” Carl Bildts, fast med uppenbart diametralt skilda vyer.

Tyvärr har Elyséepalatset och Quai d’Orsay (franska UD) ockuperats av Nato sedan sist. De Gaulle må vrida sig i sin grav, men det här blir förhoppningsvis inte långvarigt – inte i franska revolutionens hemvist på jorden!

Åke W Bergh

Källa: Le Journal du Dimanche (Frankrike)
via  http://www.voltairenet.org/article177482.html


Fler artiklar i samma ämne
Det finns inga andra artiklar i samma ämne här, men använd gärna sökmotorn!


Lämna gärna en kommentar!
  (Klicka på länken Lämna en kommentar! använd sedan formuläret och skriv ditt riktiga namn (inga alias tack!)

Lämna en kommentar!



Developed by Expinion.net