Modig vs. Lokko
Email This Article ... Printer Friendly ... Export to MS Word Document ... Export to plain text document ...
Filed under inrikes on 8/21/2012 by Author: red.

En inte överdrivet modig herre tillgriper ogrundad hets mot kulturskribent

Anders Lokko, en kulturskribent i Svenska Dagbladet, hade nyligen djärvheten att ställa den relativt milda blasfemidomen i Ryssland mot det så kallade fittstimmet i kontrast till den brittiska polisens urskillningslösa tillslag mot riktiga ”riots” i London med omnejd för ett drygt år sedan. Den jämförelsen var naturlig för den populärkulturintresserade Lokko som har en bas på de brittiska öarna och känner väl den rebelliska folkliga traditionen där. Han hade annars mera naturligt kunnat hänvisa till de exempellöst hårda, politiskt (av dåvarande statsminister Göran Persson och personer i hans omgivning) beställda domarna mot deltagare i de så kallade Göteborgskravallerna 2001. Erik Wijks minutiösa granskning av de efterföljande skådeprocesserna – en skamfläck på ”rättsstaten” Sveriges banér – visar hur all politisk och juridisk sans då gick över styr, i det land som tänker sig rannsaka Julian Assange!

Nu får Lokko sin dom – som vänstermedial extremist nämligen! Den som utfärdat domen är en vinglig herre som heter Arne Modig (newsmill.se) och vilken är ordförande i kristdemokraternas ungdomsförbund. Han finner Lokkos tilltag synnerligen otillåtet, eftersom de jämförelseobjekt han valt (Ryssland och Förenade Konungarikena) är så olika. Härtill kan anmärkas att, om de hade varit lika, en jämförelse mellan vad som tilldragit sig i de bägge länderna varit skäligen meningslös. Det är just olikheter som gör det möjligt för Lokko att urskilja gemensamma och väsensskilda drag i det som har tilldragit sig, till exempel att Londonpolisen utövade en så oändligt mycket större brutalitet mot de protesterande än de rättsvårdande myndigheterna i Ryssland nu senast har gjort: ingen har såvitt bekant påstått – inte ens de hyllade dömda fruntimrena – att de där åtalade och dömda har utsatts för tortyr eller annan misshandel under sitt fängsliga förvar.

Men Modigs tanke är att polisen har rätt att vara så mycket strängare och hänsynslösare i ett demokratiskt samhälle än i ett mindre demokratiskt. Demokratiskt valda ledare kan – liksom Tony Blair – uppträda litet hursomhelst, till exempel att föra landet i krig (Irak) utan att respektera skyldigheten att be om tillstånd för detta i parlamentet. Demokratiskt styrda stater behöver inte ha någon skriven författning utan kan regeras med stöd i tolkningar av en praxis som inte är känd av flertalet medborgare – godtycke är ett ord för detta. I ett demokratiskt system kan den ena av parlamentets två beslutande kammare i sin helhet vara utsedd av landets regering, inte av dess väljare. Högsta ämbetet i ett land där folkstyre utövas måste inte innehas av en folkvald person utan att gå i arv, sekel efter sekel. I ett sådant demokratiskt land kan oskyldiga människor mördas av polisen i tunnelbanan – utan att någon skyldig till dådet utpekas och straffas. I ett sådant land får man också lov att förtrycka sina minoriteter (skottar, irländare). Om det minsta av detta hade skett i ett odemokratiskt, semidemokratiskt eller mindre demokratiskt samhälle, skulle Modig ha förfasat sig. Nu slår han sig för bröstet. Hans kompisar finns just i sådana där miljöer där demokratin bara är en kuliss för diverse skumraskaffärer.

Fittstimsanhängarna och de västeuropeiska vännerna av polisbrutalitet har levererat ytterligare ett argument för att Julian Assanges ecuadorianska asyl måste respekteras och garanteras. Om Ecuador inte på långa vägar är ett mönsterland, så har det utan vidare bättrat på sitt rykte genom erbjudandet om politisk asyl åt honom.

Sven Hofman


Fler artiklar i samma ämne
Det finns inga andra artiklar i samma ämne här, men använd gärna sökmotorn!


Lämna gärna en kommentar!
  (Klicka på länken Lämna en kommentar! använd sedan formuläret och skriv ditt riktiga namn (inga alias tack!)

Lämna en kommentar!



Developed by Expinion.net